Förslag till avgörande av generaladvokat Christine Stix-Hackl föredraget den 3 oktober 2006

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring och om ändring av direktiven 79/267/EEG och 90/619/EEG (tredje livförsäkringsdirektivet) (EGT L 360,1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 180).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 2002, s. 1).

4 EGT C 43, 2000, s. 5.

5 EGT L 175, 2001, s. 17.

6 Dom av den 3 oktober 2002 i mål C-136/00, Danner (REG 2002, s. I-8147).

7 Den belgiska regeringen har till svar på en fråga från domstolen påpekat att skyldigheten att utse en representant hade begränsats från den 1 januari 2006, genom loi-programme av den 27 december 2005, till att gälla försäkringsföretag som inte var etablerade i Belgien och som hade sitt säte utanför EES-avtalets territorium.

8 Domstolens dom av den 11 augusti 1995 i mål C-80/94, Wielockx (REG 1995, s. I-2493), punkt 16, av den 16 juli 1998 i mål C-264/96, ICI (REG 1998, s. I-4695), punkt 19, av den 29 april 1999 i mål C-311/97, Royal Bank of Scotland (REG 1999, s. I-2651), punkt 19, av den 6 juni 2000 i mål C-35/98, Verkooijen (REG 2000, s. I-4071), och i målet Danner (ovan fotnot 6), punkt 28.

9 Se bland annat domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-381/93, kommissionen mot Frankrike (REG 1994, s. I-5145), punkt 17, och domen i målet Danner (ovan fotnot 6), punkt 29.

10 Se domen i Danner (ovan fotnot 6), punkt 31, och domstolens dom av den 28 april 1998 i mål C-118/96, Safir (REG 1998, s. I-1897), punkt 30.

11 Se ovan fotnot 7.

12 Artikel 140 och följande artiklar, M.B. 30 december 2005, s. 57315.

13 Se exempelvis artikel 990 I, punkt III i Code General des Impôts (CGI) i fransk rätt, vilken gäller ett skatteuttag på 20 procent på de belopp förmånstagarna av en livförsäkring uppbär vid försäkringstagarens bortgång: Försäkringsorganisationer och därmed likställda aktörer som inte är etablerade i Frankrike och bedriver verksamhet genom friheten att tillhandahålla tjänster skall utse en representant med hemvist i Frankrike som personligen ansvarar för betalning av den skatt som avses i punkt I.

14 Domstolens dom av den 24 mars 1994 i mål C-275/92, Schindler (REG 1994, s. I-1039), punkt 63. Se även tolkningsmeddelande från kommissionen, Friheten att tillhandahålla tjänster och det allmänna bästa inom försäkringsbranschen, KOM 2000/C 43/03 (EGT C 43, 2000, s. 5), avdelning II, punkt 2 b). Se slutligen, på området fri rörlighet för kapital, artikel 58.1 b EG.

15 Se i denna riktning tolkningsmeddelandet från kommissionen (ovan fotnot 14), avdelning II, punkt 2 c): Bestämmelsen får inte vara diskriminerande. Om en medlemsstat ställer andra eller strängare krav på försäkringsbolag i gemenskapen än på de nationella försäkringsbolagen och därmed tillämpar diskriminerande begränsningar är giltiga skäl bara de som anges i artikel 46 i fördraget (allmän ordning, säkerhet eller hälsa).

16 Se bland annat domstolens dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkterna 31-32, och av den 12 juni 2003 i mål C-234/01, Gerritse (REG 2003, s. I-5933), punkt 43.

17 Till skillnad från det uttag som föreskrivs i artikel 990 I CGI (ovan fotnot 13).

18 Rådets direktiv 77/799/EG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, 1977, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64).

19 Rådets direktiv 2003/93/EG av den 7 oktober 2003 omändring av rådets direktiv 77/799/EEG om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på området direkt och indirekt beskattning (EUT L 264, 2003, s. 23).

20 Det är däremot obestridligt att det existerar harmoniserade områden där gemenskapsrätten tillåter medlemsstaterna att kräva utseende av en skatterepresentant exempelvis beträffande punktskatter (artikel 10.3 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57)) och beträffande mervärdesskatt (rådets direktiv 2000/65/EG av den 17 oktober 2000 om ändring av direktiv 77/388/EEG vad gäller bestämning av vilka personer som skall vara betalningsskyldiga för mervärdesskatt (EGT L 269, 2000, s. 44)).

21 Se ovan fotnot 7.

22 Se mitt förslag till avgörande av den 1 juni 2006 i det anhängiggjorda målet C-150/04, kommissionen mot Danmark, punkt 48 och där nämnda rättspraxis.

23 ... för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT L 178, 1988, s. 5; svensk specialutgåva, område 10, volym 1, s. 44).

24 Se ovan fotnot 10, punkt 17.

25 Se bland annat punkterna 49-53.