Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 28 september 2006
1 Originalspråk: franska.
2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).
3 Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, s. 37).
4 EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30. Konvention i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, och — i ändrad lydelse — s. 77; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26), enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43) och enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1). En konsoliderad version av konventionen, i dess lydelse enligt dessa fyra anslutningskonventioner, har offentliggjorts i EGT C 27, 1998, s. 1 (nedan kallad Brysselkonventionen).
5 Tre medlemsstater, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Irland och Konungariket Danmark, utverkade att i princip inte delta i de åtgärder som vidtagits med stöd av avdelning IV i EG-fördraget. Förenade kungariket och Irland meddelade dock att de önskade delta i antagandet och tillämpningen av förordning nr 44/2001 (se skäl 20 i denna). Det är därför endast Konungariket Danmark som inte är bundet av förordning nr 44/2001 (skäl 21 och artikel 1.3 i förordningen). Det är Brysselkonventionen som skall fortsätta att tillämpas mellan denna stat och de andra medlemsstaterna. Denna konvention skall i enlighet med artikel 68 i förordning nr 44/2001 även fortsätta att gälla de territorier i medlemsstaterna som inte omfattas av EG-fördragets tillämpningsområde, i enlighet med artikel 299 i fördraget. Slutligen skall, sedan den 1 maj 2004, förordning nr 44/2001 gälla de tio nya medlemsstaterna i Europeiska unionen.
6 Skäl 19 i förordning nr 44/2001.
7 Skäl 2 i förordning nr 44/2001.
8 EGT C 261, 1997, s. 1.
9 Nedan kallad Haagkonventionen.
10 Artikel 20.1 i förordning nr 1348/2000 samt skäl 18 i denna.
11 Artikel 26.3 och 26.4 i förordning nr 44/2001. I artikel 20 sista stycket i Brysselkonventionen hänvisas det endast till artikel 15 i Haagkonventionen.
12 Uttrycket delgivningen eller överlämnandet förekommer inte i den tyska [eller den svenska. Övers. anm.] versionen till förordning nr 1348/2000, men meningen har ändå samma innebörd.
13 Nedan kallat ASML.
14 Nedan kallat SEMIS eller svaranden.
15 Förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM(1999)0348).
16 Skillnaden från ordalydelsen av artikel 34.2 i förordning nr 44/2001 är endast rent formell, eftersom artikel 41.2 i kommissionens förslag har följande lydelse:… om det är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta.
17 Dom av den 3 juli 1990 i mål C-305/88, Lancray (REG 1990, s. I-2725).
18 Oegentligheten i det mål som gav upphov till domen i det ovannämnda målet Lancray bestod i en felaktig översättning av stämningsansökan, medan språket i denna handling användes av parterna i deras affärsförbindelser.
19 Dom av den 12 november 1992 i mål C-123/91, Minalmet (REG 1992, s. I-5661).
20 Dom av den 10 oktober 1996 i mål C-78/95, Hendrikman och Feyen (REG 1996, s. I-4943).
21 Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamen tet — effektivisering av hur domar meddelas och verkställs inom Europeiska unionen (EGT C 33, 1998, s. 3).
22 Dom av den 30 november 1976 i mål 42/76, Wolf (REG 1976, s. 1759).
23 Domen i det ovannämnda målet Minalmet, punkt 19. Domstolen angav till stöd för denna bedömning att så snart en dom har meddelats och blivit verkställbar kan svaranden, i förekommande fall, endast under besvärliga omständigheter erhålla uppskov med dess verkställighet och kan dessutom möta processuella svårigheter. Möjligheten för en utebliven svarande att försvara sig är således väsentligt begränsad (punkt 20).
24 Dom av den 21 april 1993 i mål C-172/91, Sonntag (REG 1993, s. I-1963), punkt 39.
25 Dom av den 14 mars 1996 i mål C-275/94, Van der Linden (REG 1996, s. I-1393).
26 Punkt 15.
27 Det finns även anledning att beakta bestämmelserna i artikel 19.4 i förordning nr 1348/2000, i vilka det, såsom framgått, anges på vilka villkor saken kan få omprövas, om talefristerna i ursprungsmedlemsstaten har löpt ut. Det krävs, vilket det skall erinras om, för det första att svaranden utan egen förskyllan inte fått kännedom om stämningsansökan i sådan tid att han haft möjlighet att avge svaromål, och inte heller haft kännedom om avgörandet i sådan tid att han kunnat fullfölja talan, för det andra att svaranden har visat sannolika skäl för sin talan och, för det tredje, att svarandens ansökan om omprövning inges i rimlig tid efter det att han fått kännedom om avgörandet i fråga.
28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 november 2005 i mål C-443/03, Leffler (REG 2005, s. I-9611), punkt 68.
29 Avsnitt II, punkterna 3 och 4.
30 Se särskilt dom av den 16 februari 2006 i mål C-3/05, Verdoliva (REG 2006, s. I-1579), punkt 26 och däri angiven rättspraxis.
31 Se, vad avser Brysselkonventionen, dom av den 13 oktober 2005 i mål C-522/03, Scania Finance France (REG 2005, s. I-8639), punkt 16 och däri angiven rättspraxis.
32 Nedan kallad Europakonventionen.
33 Dom av den 28 mars 2000 i mål C-7/98, Krombach (REG 2000, s. I-1935), punkt 25.
34 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkterna 20 och 21, och av den 11 januari 2000 i de förenade målen C-174/98 P och C-189/98 P, Nederländerna och Van der Wal mot kommissionen (REG 2000, s. I-1), punkt 17. Denna rättighet anges även i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EGT C 364, 2000, s. 1), som offentliggjordes den 7 december 2000 i Nice.
35 Domen i det ovannämnda målet Krombach, punkt 42 och däri angiven rättspraxis.
36 Ibidem, punkt 39.
37 Se, från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, dom av den 13 maj 1980 i målet Artico mot Italien, serie A nr 37, § 33, och dom av den 12 oktober 1992 i målet T mot Italien, serie A nr 245 C, § 28.
38 Se, från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, dom av den 16 december 1992 i målet Hadjianastassiou mot Grekland, serie A nr 252, § § 29–37.
39 Se, från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, dom av den 20 oktober 2001 i målet Pellegrini mot Italien, Recueil des arrêts et décisions
40 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 1982 i mål 228/81, Pendy Plastic (REG 1982, s. 2723), punkt 13.