Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 15 februari 2007

1 Originalspråk: franska.

2 Förordning av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 EGT L 299, 1972, s. 32. Konvention i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1, och — i ändrad lydelse — s. 77; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 14), enligt konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 26), enligt konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 43) samt enligt konventionen av den 29 november 1996 om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1). En konsoliderad version av Brysselkonventionen, i dess lydelse enligt de fyra anslutningsfördragen, har publicerats i EGT C 27,1998, s. 1 (nedan kallad Brysselkonventionen).

4 Tre medlemsstater, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Irland och Konungariket Danmark har fått tillåtelse att i princip inte delta i de åtgärder som skall vidtas på grundval av avdelning IV i EG-fördraget. Irland och Förenade kungariket har emellertid samtyckt till att vara bundna av förordning nr 44/2001 (se skäl 20 i denna). Även Danmark har samtyckt till att tillämpa förordning nr 44/2001 enligt ett avtal av den 19 oktober 2005, som godkändes genom rådets beslut 2005/790/EG av den 20 september 2005 om undertecknande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, s. 61). Brysselkonventionen skall enligt artikel 68 i förordning nr 44/2001 fortsätta gälla för de territorier i medlemsstaterna som inte omfattas av EG-fördragets tillämpningsområde, såsom det definierats i dess artikel 299. Förordning nr 44/2001 skall från och med den 1 maj 2004 tillämpas på de tio nya medlemsstaterna i Europeiska unionen.

5 Artikel 66 i förordningen.

6 Skäl 19 i förordning nr 44/2001.

7 Nedan kallat Color Drack.

8 Nedan kallat LEXX International Vertrieb.

9 Den tyska regeringen har i detta avseende hänvisat till den tyska versionen (der Ort in einem Mitgliedstaat), till den engelska versionen (the place in a Membre State) samt till den franska versionen (le lieu d'un État membre).

10 Dom av den 19 februari 2002 i mål C-256/00, Besix (REG 2002, s. I-1699).

11 Domstolens dom av den 16 maj 2002 i mål C-63/00, Schilling och Nehring (REG 2002, s. I-4483), punkt 24, och av den 10 december 2002 i mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco (REG 2002, s. I-11453), punkterna 203-206 och där angiven rättspraxis. Se, för en senare tillämpning, dom av den 14 december 2006 i mål C-283/05, ASML (REG 2006, s. I-12041), punkterna 16 och 22.

12 Nu artikel 293 EG.

13 Dom av den 13 juli 1993 i mål C-125/92, Mulox IBC (REG 1993, s. I-4075; svensk specialutgåva, volym 14, s. 285), punkt 11.

14 EGT C 59, 1979, sidorna 1 och 22.

15 Dom av den 6 oktober 1976 i mål C-14/76, De Bloos (REG 1976, s. 1497; svensk specialutgåva, volym 3, s. 187), punkterna 11 och 13.

16 Denna tolkning bekräftades när konventionen om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde slöts den 9 oktober 1978. Genom denna konvention ändrades vissa språkversioner av artikel 5.1 i Brysselkonventionen på så sätt att det angavs att den förpliktelse vars uppfyllelseort skall bestämma behörig domstol vid avtalstvister är den förpliktelse som talan avser . Samma formulering togs upp i artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001.

17 Dom av den 6 oktober 1976 i mål 12/76, Tessili (REG 1976, s. 1473; svensk specialutgåva, volym 3, s. 177), punkt 13.

18 Domen i det ovannämnda målet Besix, punkt 27 och där angiven rättspraxis.

19 Dom av den 5 oktober 1999 i mål C-420/97, Leathertex (REG 1999, s. I-6747).

20 Dom av den 15 januari 1987 i mål 266/85, Shenavai (REG 1987, s. 239; svensk specialutgåva, volym 9, s. 1).

21 Ibidem, punkt 19.

22 Domen i det ovannämnda målet Besix, punkt 26 och där angiven rättspraxis.

23 Ibidem, punkt 25.

24 EGT L 266, s. 1 (nedan kallad Romkonventionen). Eftersom Brysselkonventionen innehåller en valmöjlighet beträffande behörighet, vilket ger käranden möjlighet att välja mellan de olika medlemsstaternas domstolar, riskerade medlemsstaterna att käranden skulle välja att väcka talan vid en domstol enbart av det skälet att lagstiftningen i den staten var förmånligare. Syftet med Romkonventionen är att minska den risken, som vanligtvis kallas forum shopping, genom att fastställa den nationella materiella lagstiftning som skall tilllämpas av den domstol som skall avgöra tvisten. Enligt Romkonventionen skall sakfrågan således besvaras på samma vis, oavsett vilken domstol parterna i tvisten väljer. Konventionen tillämpades i Europeiska unionens femton medlemsstater före utvidgningen den 1 maj 2004. De tio medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen samma datum har även undertecknat Romkonventionen den 14 april 2005. Den 14 januari 2003 inledde kommissionen förfaranden för att omvandla konventionen till en förordning. Den 15 december 2005 lade kommissionen fram ett förslag till förordning angående detta (Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (KOM(2005)0650)).

25 Se exempelvis, vad gäller Romkonventionen, problemet vad gäller sambandet mellan artikel 4.2, i vilken föreskrivs ett antagande till förmån för lagen i den vanliga vistelseorten för den part som skall utföra den prestation som är karakteristisk för avtalet, och dess artikel 4.5, i vilken föreskrivs att detta antagande inte skall gälla om det framgår av de samlade omständigheterna att avtalet har närmare anknytning till en annan stat.

26 Dom av den 29 juni 1994 i mål C-288/92, Custom Made Commercial (REG 1994, s. I-2913; svensk specialutgåva, volym 15, s. I-261), punkterna 14 och 15.

27 Det skall erinras om att det i artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001 föreskrivs att talan om talan avser avtal, [kan väckas mot den som har hemvist i en medlemsstat kan väckas i en annan medlemsstat] vid domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser.

28 Förslag till rådets förordning (EG) om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (KOM(1999) 0348).

29 Se i detta hänseende domen i det ovannämnda målet Besix, punkt 25.

30 Den lösning som valdes i domen i det ovannämnda målet Besix skulle enligt min mening vara överförbar om leveransorterna låg i olika medlemsstater. I ett sådant fall anser jag att valmöjligheten i fråga om behörighet enligt artikel 5.1 b i förordning nr 44/2001 inte skulle kunna användas, eftersom förutsebarhetssyftet inte skulle kunna uppnås när de domstolar som eventuellt är behöriga enligt denna bestämmelse ligger i flera olika medlemsländer. Likaså anser jag, med hänsyn till syftet avseende behörighetsreglernas förutsebarhet som eftersträvas i förordning nr 44/2001 och tillämpningsproblemen med artikel 5.1 a i förordningen att bestämmelsen inte heller skulle kunna användas i ett sådant fall. Tillämpningen av den sistnämnda bestämmelsen borde, på grund av att den är av underordnat slag, begränsas till det fall som kommissionen angett i sitt förslag till förordning från 1999, det vill säga när orten för varuleveransen eller för tjänsteutförandet ligger i tredjeland. När varorna levereras till eller tjänsterna utförs i flera medlemsstater kan den behöriga domstolen, enlig min mening, endast vara den i svarandens hemvist enligt den princip som uttryckts i artikel 2 i förordning nr 44/2001.

31 Situationen skulle vara annorlunda om talan särskilt avsåg varorna från en eller flera särskilda leveranser. I ett sådant fall anser jag att käranden med hänsyn till syftet att domstolen skall ha nära anknytning, som ligger till grund för artikel 5.1 i förordning nr 44/2001, skulle vara tvungen att väcka talan vid domstolen eller en av domstolarna på leveransorten för dessa varor.