Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s 3.

3 EGT L 136, 1991, rättelse i EGT L 317, 1991, s. 34.

4 Se punkt 5 i den överklagade domen.

5 EUT L 361, 2004, s. 15.

6 Fasching, W., Zivilprozessrecht, andra upplagan, Wien, 1990, s. 883; Rosenberg, L., Schwab, K.-H., Gottwald, P., Zivilprozessrecht, 16:e upplagan, München, 2004, s. 983; Rechberger, W., Simotta, D.-A., Zivilprozessrecht, sjätte upplagan, Wien, 2003, s. 454 och 455.

7 Ovan angivna Rechberger och W, Simotta, D.-A., s. 455. Författarna betonar att en ändring till förmån för svaranden är möjlig endast om även denne har överklagat samma beslut till samma domstol.

8 Fasching, W., Zivilprozessrecht, s. 884.

9 För en definition av grunder avseende tvingande rätt i gemenskapsrätten, se Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I. och Bray R., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, London, 2006, s. 288 och 289; Sladič, J., Die Begründung der Rechtsakte des Sekundärrechts der EG in der Rechtsprechung des EuGH und des EuG, Zeitschrift für Rechtsvergleichung, internationales Privatrecht und Europarecht, nr 46, 2005, s. 127, och Castillo de la Torre, F, Le relevé d'office par la juridiction communautaire, Cahiers de droit européen, nr 3–4, 2005, s. 395 (på s. 421).

10 Det skall konstateras att begreppet grunder, som är typiskt i till exempel fransk och belgisk rätt relativt nära motsvarar den innebörd som begreppet actio hade i romersk rätt. Tillämpningen av detta system i gemenskapsdomstolarna och uppdelningen i grunder avseende tvingande rätt och grunder som avser intern lagenlighet har med fog kritiserats av tidigare domare vid domstolen. Den tyske tidigare domaren Ulrich Everling anser nämligen att parter som inte kommer från länder som har en romansk rättstradition har svårt att förstå systemet på grund av att odelbara begrepp delas upp vid domstolen (Everling, U., Das Verfahren der Gerichte der EG im Spiegel der verwaltungsgerichtlichen Verfahren der Mitgliedstaaten, Die Ordnung der Freiheit : Festschrift für Christian Starck zum siebzigsten Geburtstag, 2007, s. 542)

11 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande av den 11 februari 2003 i mål C-217/00 P, Buzzi Unicem mot kommissionen, beträffande vilket domstolen meddelade dom den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-267), punkt 217.

12 Förhandlingsrapporten i mål T-336/03, punkterna 31–33.

13 Ibidem, punkterna 34 och 35.

14 Dom av den 15 september 2005 i mål C-37/03 P, BioID mot harmoniseringsbyrån (REG 2005, s. I-7975), punkt 43.

15 Beslut av den 9 mars 2007 i mål C-196/06 P, Alecansan mot harmoniseringsbyrån, punkt 37.

16 Texten i denna punkt har följande lydelse: Härav följer att de begreppsmässiga skillnaderna mellan kännetecknen i fråga i förevarande fall förtar verkan av de fonetiska och eventuella visuella likheter som angetts ovan.

17 Dom av den 22 juni 2006 i mål C-25/05 P, Storck mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s. I-5719), punkt 48.

18 Ibidem, punkt 53.

19 Fjärde överklagandenämndens beslut av den 14 juli 2003, ärende R 559/2002 – 4, punkt 7.

20 Överklagandet, punkt 143.

21 Beträffande begreppen intern och extern, se Heck, P., Das Problem der Rechtsgewinnung, Gesetzesauslegung und Interessenjurisprudenz, Begriffsbildung und Interessenjurisprudenz, Berlin, Zürich, 1968, s. 188–189.

22 Dom av den 7 februari 1979 i de förenade målen 15/76 och 16/76, Frankrike mot kommissionen (REG 1979, s. 321; svensk specialutgåva, volym 4, s. 287), punkt 7. I detta mål ifrågasatte Republiken Frankrike lagenligheten hos vissa beslut om avslutande av räkenskaperna som lagts fram av Republiken Frankrike med avseende på utgifter för räkenskapsåren 1971 och 1972 som finansierats av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) med åberopande av att jämkning skulle ske efter det att beslut fattats om att avvikelser konstaterats.

23 Förstainstansrättens dom av den 31 maj 2005 i mål T-373/03, Solo Italia mot harmoniseringsbyrån – Nuova Sala (PARMITALIA) (REG 2005, s. II-1881), punkt 25.

24 Dom av den 17 december 1998 i mål C-185/95 P, Baustahlgewebe mot kommissionen (REG 1998, s. I-8417), punkt 18.

25 Dom av den 15 juni 2000 i mål C-13/99 P, TEAM mot kommissionen (REG 2000, s. I-4671), punkt 36.

26 Rideau J. och Picod F., Code des procédures juridictionnelles de l’Union européenne, andra upplagan, Paris, 2002, s. 592.

27 Ovan angivna Lenaerts, K., Arts, D., Maselis, I. och Bray R., s. 553.

28 Se ovannämnda Rideau, J. och Picod, F., Code des procédures juridictionnelles de l’Union européenne, s. 592. För doktrinen beträffande andrahandsyrkanden, se ovan angivna Rosenberg, L., Schwab, K.-H. och Gottwald, P., s. 649.

29 Dom av den 18 oktober 1979 i mål 125/78, GEMA mot kommissionen (REG 1979, s. 3173; svensk specialutgåva, volym 4, s. 579), punkt 26.

30 Förstainstansrättens dom av den 18 september 1992 i mål T-28/90, Asia Motor France m.fl. mot kommissionen (REG 1992, s. II-2285), punkt 43.

31 Förstainstansrättens dom av den 21 oktober 1998 i mål T-100/96, Vicente-Nuñiez mot kommissionen (REG FP 1998, s. I-A-591 och s. II-1779), punkt 51, och av den 2 juni 2005 i mål T-177/03, Strohm mot kommissionen (REG FP 2005, s. I-A-147 och II-651), punkt 21.

32 Förstainstansrättens dom av den 31 januari 2001 i mål T-331/99, Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot harmoniseringsbyrån (Giroform) (REG 2001, s. II-433), punkt 33, av den 27 februari 2002 i mål T-34/00, Eurocool Logistik mot harmoniseringsbyrån (EUROCOOL) (REG 2002, s. II-683), punkt 12, av den 3 juli 2003 i mål T-129/01, Alejandro mot harmoniseringsbyrån – Anheuser-Busch (BUDMEN) (REG 2003, s. II-2251), punkt 22, och förstainstansrättens beslut av den 6 september 2006 i mål T-366/04, Hensotherm mot harmoniseringsbyrån (REG 2006, s. II-65), punkt 17.

33 Dom av den 25 januari 2007 i de förenade målen C-403/04 P och C-405/04 P, Sumitomo Metal Industries Ltd (C-403/04 P) och Nippon Steel Corp. (C-405/04 P) mot kommissionen (REG 2007, s. I-729), punkt 38.

34 Domen i de ovan i fotnot 22 nämnda förenade målen Frankrike mot kommissionen, punkt 7.