Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 19 april 2007

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 331, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84.

3 EGT L 326, s. 40; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 130.

4 EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28.

5 Rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388 med sikte på avskaffandet av fiskala gränser (EGT L 376, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 33).

6 BGBl. 1993, I, s. 565 och följande sidor.

7 BGBl. 1993, I, s. 600 och följande sidor.

8 Rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 (EUT L 264, s. 1).

9 1 sitt yttrande till domstolen citerar den franska regeringen rådets förordning (EEG) nr 218/92 av den 27 januari 1992 om administrativt samarbete inom området för indirekt beskattning (mervärdesskatt) (EGT L 24, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 52). Denna förordning har dock ersatts.

10 Domstolens dom av den 4 juli 1985 i mål 168/84, Berkholz (REG 1985, s. 2251; svensk specialutgåva, volym 8, s. 253), punkt 17 och 18, av den 20 februari 1997 i mål C-260/95, DFDS (REG 1997, s. I-1005), och av den 17 juli 1997 i mål C-190/95, ARO Lease (REG 1997, s. I-4383), punkt 16.

11 EGT L 160, s. 1.

12 Se ovan artikel 4 i sjätte direktivet som innehåller en definition av begreppet skattskyldig person.

13 På sätt och vis forum-shopping avseende etableringsstat.

14 Se Papon, M., La lutte contre la fraude dans le domaine fiscal, i La lutte contre la fraude à la TVA dans l'Union européenne, Bruylant, Bryssel, 1996, s. 203.

15 Se, för en fördjupad studie av systemet för informationsutbyte, särskilt Terra B., J.M. och Watte, P.J., European Tax Law, fjärde upplagan, Deventer, 2005, s. 708 och följande sidor, Gormley, L.W., EU Taxation Law, Richmond, 2005, s. 11 och följande sidor, samt Aronowitz, A:A., Laagland, D.C. G. och Paulides, G. (red.), Value-added Tax Fraud in the European Union, Kugler publications, Amsterdam/New York, 1996, s. 19 och följande sidor.

16 Se Communier, J.-M., Droit fiscal communautaire, Bruylant, Bryssel, 2001, s. 186.

17 Se Menjucq, M., La notion de siège social: une unité introuvable en droit international et en droit communautaire, Droit et actualité, Études offertes à J. Béguin, Paris. 2005, s. 499. Jag vill bara kort peka på att det i de processrättsliga bestämmelserna i gemenskapsrätten finns en definition av begreppet säte. Denna definition berör emellertid inte de skatterättsliga bestämmelserna. Inom ramen för de processrättsliga bestämmelserna finns i artikel 60.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) följande specifika definition av hemvist för juridiska personer: Vid tillämpningen av denna förordning skall ett bolag eller annan juridisk person anses ha hemvist i orten för dess a) stadgeenliga säte, eller b) huvudkontor, eller c) huvudsakliga verksamhet.

18 När det gäller de nationella rättsordningarna, finn det till exempel i 1 § första stycket i den tyska lagen om bolagsskatt (Körperschaftsteuergesetz) två begrepp för att fastställa om ett bolag är skattskyldigt. Det ena är säte (Sitz), vilket bland annat fastställs genom bolagets stadgar (11 § i lagen om skatter och avgifter (Abgabenordnung)). Den andra är orten där företagsledningen finns (Ort der Geschäftsleitung) såsom den definieras i 10 § i lagen om skatter och avgifter och avser den ort från vilken företaget huvudsakligen leds (Mittelpunkt der geschäftlichen Oberleitung), det vill säga den ort där de avgörande besluten för bolagets ledning fattas (dom från Bundesfinanzhof av den 16 december 1998 (I R 138/97) BStBl. 1999 II s. 437). I den franska skatterättsliga lagstiftningen finns en mycket pragmatisk formel: Beskattning av juridiska personer sker på den ort där de huvudsakligen är etablerade. Skatteförvaltningen kan emellertid som säte i beskattningssyfte ange antingen den ort från vilken bolaget faktiskt leds eller den ort där bolaget har sitt säte. I Storbritannien vilar bolagsbeskattningen på två kriterier, registrering av bolaget (Finance Act 1988) och den huvudsakliga orten för kontroll över och ledning av bolagets löpande verksamhet (place of central management and control) (Case Law).

19 I den tyska associationsrätten, till exempel, definieras säte enligt 5 § i aktiebolagslagen (Aktiengesetz) och 4 § i lagen om bolag med begränsat ansvar (GmbHG) som bolagets stadgeenliga säte. I de två bestämmelsernas andra stycke anges att bolagets stadga som regel fastställer bolagets säte, antingen på den ort där bolagets ledning finns, på den ort där bolagets löpande förvaltning sker, eller på bolagets verksamhetsort. I den franska associationsrätten finns ingen definition av begreppet säte. Där används utan åtskillnad begreppet siège statutaire (artikel L 210-3 andra stycket i Code de commerce (handelslagen) och artikel 1837 i Code civil (civillagen)), siège social (till exempel artikel L 210-3, och artiklarna L 221-14, L 225-23, L 225-103 i Code de commerce och artikel 1835 i Code civil), adresse du siège social (lag nr 67-236, av den 23 mars 1967, artiklarna 59,123 och 130) och även siège de la société (lag av den 23 mars 1967, artiklarna 3, 206-6, 219, 231 och 295). I Storbritannien definieras det stadgeenliga sätet (siège statutaire) som registered office. Enligt artikel 9 andra stycket i den brittiska lagen om bolag (Companies Act 2006) skall i bolagets stadgar fastställas den ort där bolaget har sitt säte, antingen i England, Wales, Skottland eller Nordirland. Verksamheten kan ske var som helst.

20 I sin dom av den 5 november 2002 i mål C-208/00, Überseering BV mot Nordic Construction Company Baumanagement GmbH (NCC) (REG 2002, s. I-9919), punkt 82, slog domstolen fast att en medlemsstats underlåtenhet att erkänna rättskapaciteten hos ett bolag som har bildats i överensstämmelse med rättsordningen i en annan medlemsstat — i vilken det har sitt säte enligt bolagsordningen, med motiveringen bland annat att bolaget har flyttat sitt faktiska säte till den egna staten till följd av att samtliga andelar i bolaget har förvärvats av egna medborgare som är bosatta i den staten, vilket har till följd att bolaget saknar partsbehörighet i värdmedlemsstaten vad gäller att ta till vara sina rättigheter enligt ett avtal såvida det inte ombildar sig i enlighet med värdmedlemsstatens rättsordning — utgör en begränsning av etableringsfriheten som i princip är oförenlig med artiklarna 43 EG och 48 EG.

21 Som exempel kan konstateras att det i artikel 30 i den nya slovenska lagen om kommersiella bolag (Zakon o gospodarskih družbah, ZGD-1, UL RS 42/2006) föreskrivs att bolagets säte kan vara antingen på den ort där bolaget har sin verksamhet, den ort där bolaget har sin huvudsakliga affärsverksamhet, eller den ort där bolagets löpande förvaltning sker.

22 Genom den skatterättsliga lagstiftningen i vissa medlemsstater, även om bolagslagstiftningen i dessa medlemsstater är tillräckligt liberal för att tillåta så kallade brevlådeföretag (på tyska Briefkastengesellschaft, på slovenska Družba poštni nabiralnik), har man försökt förhindra att sådana bolag kan användas för att kringgå den lagstadgade skyldigheten att betala skatter och avgifter som till exempel mervärdesskatt.

23 Domstolens dom av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 71. Se även, avseende de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om bolag, domstolens dom av den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas (REG 2006, s. I-7995), punkt 51: ...en åtgärd som inskränker etableringsfriheten [kan] vara motiverad när den specifikt avser rent konstlade upplägg som görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten ....

24 Punkt 23.

25 Se generaladvokaten La Pergolas förslag till avgörande i detta mål, av den 16 januari 1997. I punkt 32 konstaterar generaladvokaten att mervärdesskattesystemet skall tilllämpas så, att det i möjligaste mån harmonierar med det aktuella ekonomiska läget.

26 Punkt 2.

27 Punkterna 17 och 18.

28 Punkt 16.

29 Se domstolens dom av den 2 maj 2006 i mål C-341/04, Eurofood IFSC Ltd (REG 2006, s. I-3813).