Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 18 juli 2007

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 174, s. 1.

3 Se listan över konventionsstater för Haagkonferensen för internationell privaträtt, som kan laddas ner på.hcch.net.

4 TRIPS-avtalet (Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) utgör bilaga IC till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen, vilket godkändes på gemenskapens vägnar, vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet, genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3).

5 Förenade kungariket och Irland har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som fogats till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning (skäl 21 i förordning nr 1206/2001).

6 EUT L 157, s. 45, rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16.

7 Se artikel 20 i direktiv 2004/48.

8 Decreto Legislativo nr 30/05 av den 10 februari 2005.

9 Se dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Costa (REG 1964, s. 1253), av den 4 november 1997 i mål C-337/95, Parfums Christian Dior (REG 1997, s. I-6013), punkt 25, och av den 4 juni 2002 i mål C-99/00, Lyckeskog (REG 2002, s. I-4839), punkterna 4 och 5.

10 Domen i målet Lyckeskog (ovan fotnot 9), punkt 15.

11 Artikel 128 fjärde stycket CPI

12 Se artikel 128 femte stycket CPI.

13 Se, bland annat, dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59, och dom av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkt 26.

14 Domen i målet Manfredi m.fl. (ovan fotnot 13), punkt 27.

15 Se, bland annat, domen i målet Bosman (ovan fotnot 13), punkt 61, och dom av den 10 januari 2006 i mål C-344/04, IATA och ELFAA (REG 2006, s. I-403), punkt 24.

16 Förenade kungarikets regering ingav formulär B daterat den 11 juli 2005 som bilaga 2 till sitt yttrande. Tribunale Civile di Genova nämnde däremot inte detta dokument i sin begäran om förhandsavgörande utan uppgav att den anmodade domstolen hade bekräftat att framställningen inkommit i alla fall genom skrivelse av den 20 september 2005. Vad som faktiskt skett med formulär B förblir således oklart.

17 För den ur den anmodade domstolens perspektiv förmodligen tillämpliga grunden för att inte efterkomma framställningen, nämligen att den begärda åtgärden inte omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1206/2001, tillhandahålls i förordningen däremot formulär H. Detta formulär kan emellertid även användas för meddelanden om andra grunder för att vägra att efterkomma framställningen, till exempel när framställningen ligger utanför domstolens behörighet. För det fall att en domstol anser sig vara förhindrad att genomföra en bevisupptagning i enlighet med ett särskilt förfarande enligt lagstiftningen i den stat i vilken den ansökande domstolen är belägen (artikel 10.3 andra meningen i förordning nr 1206/2001) är den skyldig att underrätta den ansökande domstolen om detta med hjälp av formulär E. Uppenbarligen har den engelska domstolen inte använt något av dessa formulär.

18 Se formulär A, punkt 13 i framställningen, som bifogats till Förenade kungarikets yttrande som bilaga A 1.

19 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess lydelse enligt konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde (EGT L 304, s. 1 och — i ändrad lydelse — s. 77), konventionen av den 25 oktober 1982 om Republiken Greklands tillträde (EGT L 388, s. 1), konventionen av den 26 maj 1989 om Konungariket Spaniens och Republiken Portugals tillträde (EGT L 285, s. 1) samt konventionen om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde (EGT C 15, 1997, s. 1) (nedan kallad Brysselkonventionen).

20 Se dom av den 15 maj 2003 i mål C-266/01, Préservatrice foncière TIARD (REG 2003, s. I-4867), punkt 20, avseende begreppet privaträttens område, och av den 5 februari 2004 i mål C-265/02, Frahuil (REG 2004, s. I-1543), punkt 22, avseende uttrycket talan avser avtal. Domstolen har tillämpat denna rättspraxis även på rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (se dom av den 13 juli 2006 i mål C-103/05, Reisch Montage (REG 2006, s. I-6827, punkt 29).

21 Domen i målet Préservatrice foncière TIARD (ovan fotnot 20), punkt 20.

22 Även kommissionen ger begreppet bevisning en vid betydelse i handledningen för tillämpning av förordningen om bevisupptagning. Kommissionen anför att begreppet bevisning bland annat omfattar hörande av vittnen, parter eller sakkunniga, framläggande av handlingar, fastställande av sakförhållanden, kontroller och utlåtanden från experter i familje- eller barnfrågor. Se punkt 8 i handledningen som kan laddas ner på http://ec.europa.eu/civiljustice/evidence/evidence_ec_guide_de.pdf.

23 Se skälen 4, 5 och 7 i direktiv 2004/48. Mer om detta: McGuire, Die neue Enforcement Directive 2004/48/EG und ihr Verhältnis zum TRIPS-Übereinkommen, Österreichische Blätter für gewerblichen Rechtsschutz und Urheberrecht, 2004, 255, samt Ibbeken, Das TRIPS-Übereinkommen und die vorgerichtliche Beweishilfe im gewerblichen Rechtsschutz, Köln m.fl., 2004.

24 Se till exempel i Frankrike, saisie-contrefaçon, enligt artikel L. 615-5 Code de la propriété intellectuelle. För en jämförelse med tysk, fransk och engelsk rätt, se Ibbeken (ovan fotnot 24)

25 Se Anton Piller KG v Manufacturing Processes Ltd. [1976] 1 All E.R: 779.

26 Se Zuckerman, Zuckerman on Civil Procedure, 2. uppl., London, 2006, punkt 14.175; ingående angående utvecklingen Ibbeken (ovan fotnot 24, s. 111 och följande sidor).

27 Med avseende på sakomständigheterna i målet vid den nationella domstolen skall dock de tidsmässiga aspekterna för tillämpningen av direktiv 2004/48 beaktas. Direktivet trädde i kraft den 22 juni 2004 och skulle införlivas senast den 29 april 2006 (se artikel 20 och 21 i direktiv 2004/48). Bestämmelserna i ett direktiv måste enbart i begränsad omfattning beaktas före utgången av införlivandefristen (se dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057), punkt 117 och följande punkter.

28 Se mer ingående om detta nedan i punkt 111.

29 Vad som exakt omfattas av detta förbehåll enligt artikel 23 i Haagkonventionen om bevisupptagning har inte fått något slutligt svar. Tolkningen av begreppet pre-trial discovery var föremål för kommenterande förklaringar från konventionsstaterna samt för flera överläggningar inom ramen för Haagkonferensen (se Conclusions and Recommendations adopted by the Special Commission on the practical operation of the Hague Apostille, Evidence and Service Conventions (28 October to 4 November 2003), punkterna 29-34, som kan laddas ner från: lse_concl_e.pdf. Se även Nagel/Gottwald, Internationales Zivilprozessrecht, 6. uppi, Köln 2006, § 8, punkt 68 och följande punkter). I princip rör det sig om åtgärder enligt common law, framför allt enligt amerikansk rätt, som syftar till att skaffa fram information som innehas av motparten innan domstolsförhandlingarna har börjat.

30 Se rådets dokument nr 10571/01 av den 4 juli 2001, s. 16.

31 Se dom av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen (REG 1991, s. I-745), punkt 18, av den 3 december 1998 i mål C-368/96, Generics (REG 1998, s. I-7967), punkterna 26 och 27, och av den 10 januari 2006 i mål C-402/03, Skov och Bilka (REG 2006, s. I-199), punkt 42.

32 Se skäl 6 i förordning nr 1206/2001.

33 Berger, Die EG-Verordnung über die Zusammenarbeit der Gerichte auf dem Gebiet der Beweisaufnahme in Zivil- und Handelssachen (EuBVO), Praxis des Internationalen Privatund Verfahrensrechts — IPRax

34 EGT C 314, 2000, s. 1.

35 Den engelska översättningen av det tyska initiativet, till vilken Förenade kungarikets regering hänvisar, verkar i detta avseende vara felaktig, eftersom detta avsnitt översätts med measures for the preservation of evidence or enforcement. Den franska regeringen anknyter däremot på samma sätt som den tyska originalversionen direkt till ordalydelsen i Haagkonventionen om bevisupptagning och använder uttrycket mesures conservatoires ou d'exécution. I enlighet med detta borde den engelska versionen ha lytt: orders for provisonal or protective measures.

36 EGT L 160, s. 37.

37 Se skälen 7 och 8 i initiativet.

38 Dom av den 28 april 2005 i mål C-104/03, St. Paul Dairy Industries (REG 2005, s. I-3481), punkt 25. Se även Geimer/Schütze, Europäisches Zivilverfahrensrecht, 2. uppi., München, 2004, A 1 — Artikel 2 i [förordning nr 44/2001], punkt 92, och artikel 31 i [förordning nr 44/2001], punkt 32.

39 Domen i målet St. Paul Dairy Industries (ovan fotnot 38), punkt 13.

40 För ett liknande resonemang, se även CFEM Facades SA v Bovis Construction Ltd [1992] I.L. Pr. 561 QBD samt Schlosser, EU-Zivilprozessrecht, 2. uppi., München, 2003, art. 32 i [förordning nr 44/2001], punkt 7, och artikel 1 i Haagkonventionen om bevisupptagning, punkt 4.m

41 Domen i målet St. Paul Dairy Industries (ovan fotnot 38), punkt 23.

42 Man kan absolut diskutera huruvida käranden inte borde kunna få välja mellan båda möjligheterna, bevisupptagning genom rättslig hjälp eller bevisupptagning genom en domstol vid den ort där bevisningen är belägen. Den andra vägen skulle möjligen kunna vara snabbare, den innebär dock en risk att den utomlands upptagna bevisningen inte godkänns av domstolen som skall avgöra målet i sak. (För en kritisk bedömning av domstolens synsätt, se till exempel: Mańkowski, Selbständige Beweisverfahren und einstweiliger Rechtsschutz in Europa, JuristenzeitungPraxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts -IPRax

43 Dom av den 18 januari 2007 i mål C-385/05, CGT (REG 2007, s. I-611), punkt 35, som hänvisar till dom av den 9 september 2003 i mål C-151/02, Jaeger (REG 2003, s. I-8389), punkt 59.

44 För detta talar att den anmodade domstolen inte har använt formulär E eller H när den skickat tillbaka framställningen.

45 1 praktiken verkar domstolarna i stället använda detta instrument restriktivt. Det verkar uppenbarligen vara vanligt att parterna själva förpliktas att avslöja vilka dokument och föremål som de har i sin besittning (disclosure). Enbart för det fall att öfoc/oswre-förfarandet inte är tillräckligt för att säkra bevisningen kan det komma i fråga att besluta om en search order (se Zuckerman, Zuckerman on Civil Procedure, 2. uppi., London, 2006, punkt 14.177).

46 Practice Direction 25 — Interim injunctions. 7.2.

47 Practice Direction 25 — Interim injunctions. 7.6.

48 Se Rauscher/v. Hein, Europäisches Zivilprozessrecht, 2. uppi., München, 2006, artikel 10 i [förordning nr 1206/2001], punkt 13.

49 För det fall att vittnesförhör sker genom rätsligt bistånd enligl förordning nr 1206/2001 finns det i Practice Direction 34 — Depositions and Court Attendance by Witnesses. 11.3, til] exempel en uttrycklig bestämmelse om att Treasury Solicitoi övertar kärandens roll inför den anmodade domstolen. Se om detta även Layton/Mercer, European Civil Practice, 2 uppi. London, 2004, punkt 7.062.

50 Se Rauscher/v. Hein, Europäisches Zivilprozessrecht, 2. uppi. München, 2006. Artikel 10 i [förordning nr 1206/2001] ; punkt 22 och följande punkt.

51 Se Huber i: Gebauer/Wiedmann, Zivilrecht unter Europäischem Einfluss, Stuttgart m.fl., 2005, kapitel 29, punkt 133.