Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 2 april 2009

1 Originalspråk: franska.

2 Förordning om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010 (EUT L 409, s. 81, ändrad EUT 2007 L 36, s. 37) (nedan kallad den ifrågasatta förordningen).

3 Nedan kallad IFI.

4 Recueil des traités des Nations unies, vol. 1413, nr I-23668 (nedan kallat det brittisk-irländska avtalet).

5 Artikel 4 a ii i det brittisk-irländska avtalet.

6 Förenta nationernas fördragssamling, vol. 1515, nr I-26244 (nedan kallat IFI-avtalet).

7 Kommissionen, företrädd av generaldirektören för regionalpolitiken, har en plats i IFI:s styrelse. Se kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006 med en rapport om Internationella fonden för Irland enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 177/2005 (KOM(2006) 563 slutlig, punkt 2.2). Se även artikel 3 första stycket i den ifrågasatta förordningen.

8 Efter det att gemenskapen beslutade att bidra till IFI har dess ekonomiska bidrag uppgått till 15 miljoner euro per år mellan åren 1989 och 1994 och till 17 miljoner euro per år mellan åren 1995 och 1999. Sedan år 2000 uppgår de till 15 miljoner euro per år.

9 Samma rättsliga grund användes för förordningarna avseende tidigare bidragsperioder (artikel 235 i EG-fördraget, nu artikel 308 EG).

10 Rådets förordning (EG) nr 177/2005 av den 24 januari 2005 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2005–2006) (EUT L 30, s. 1).

11 EGT L 161, s. 1. Förordningen ändrades senast genom rådets förordning (EG) nr 173/2005 av den 24 januari 2005 (EUT L 29, s. 3) och upphävdes och ersattes genom rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 (EUT L 210, s. 25) från och med den 1 januari 2007.

12 För skälet till fortsatt gemenskapsfinansiering, se kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 oktober 2006, i vilket anges att [d]et politiska och sociala läget i regionen fortfarande [är] osäkert, och våldet och motsättningarna alltjämt [är] av den omfattningen att EU måste fortsätta sina ansträngningar för att främja fred och försoning i denna del av Europeiska unionen (punkt 6) och att [e]ftersom det är ett viktigt mål för EU att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna och deras befolkningar är det också viktigt för EU att tillsammans med andra internationella bidragsgivare även i fortsättningen engagera sig i dessa mål och fortsätta att ge bidrag till IFI (s. 10).

13 Kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 oktober 2006.

14 Förslag till rådets förordning av den 12 oktober 2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010) [KOM(2006)564 slutlig].

15 P6_TA-PROV(2006)0562.

16 Se, bland annat, dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkt 13, av den 30 maj 1989 i mål 242/87, kommissionen mot rådet (REG 1989, s. 1425; svensk specialutgåva, volym 10, s. 41), punkt 6, av den 7 juli 1992 i mål C-295/90, parlamentet mot rådet (REG 1992, s. I-4193; svensk specialutgåva, volym 13, s. 1), punkt 11, av den 13 juli 1995 i mål C-350/92, Spanien mot rådet (REG 1995, s. I-1985), punkt 26, av den 26 mars 1996 i mål C-271/94, parlamentet mot rådet (REG 1996, s. I-1689), punkt 13, av den 28 maj 1998 i mål C-22/96, parlamentet mot rådet (REG 1998, s. I-3231), punkt 22, och av den 2 maj 2006 i mål C-436/03, parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-3733), punkt 36.

17 EGT L 248, s. 1. I dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, s. 1) och rådets förordning (EG) nr 1525/2007 av den 17 december 2007 (EUT L 343, s. 9) (nedan kallad budgetförordningen).

18 Kommissionen har som stöd för sitt resonemang hänvisat till tre förordningar som antagits på grundval av denna bestämmelse och som samtliga enligt kommissionens uppfattning har horisontell karaktär. Det är fråga om rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (EGT L 311, s. 3), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (EUT L 210, s. 19) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EUT L 406, s. 1). Jag kan notera att förordning nr 2012/2002 antogs på grundval av en dubbel rättslig grund, nämligen artiklarna 159 tredje stycket EG och 308 EG.

19 Det är fråga om lokala partnerskap för att upprätthålla ordning.

20 Se de domar som nämns i fotnot 16.

21 Dom av den 3 september 2008 i de förenade målen C-402/05 P och C-415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2008, s. I-6351), punkt 211 och där angiven rättspraxis.

22 Dom av den 6 november 2008 i mål C-155/07, parlamentet mot rådet (REG 2008, s. I-8103), punkt 34 och där angiven rättspraxis.

23 Dom av den 4 april 2000 i mål C-269/97, kommissionen mot rådet (REG 2000, s. I-2257), punkt 44.

24 Se Blumann, C., Historique de la politique communautaire de cohésion économique et sociale, L’Europe et les régions: quinze ans de cohésion économique et sociale, Bruylant, Bryssel, 2003, s. 5, särskilt s. 10.

25 Rådets förordning (EEG) nr 724/75 av den 18 mars 1975 om skapandet av en europeisk fond för regional utveckling (EGT L 73, s. 1).

26 Se Flaesch Mougin, C., Commentaire de l’article 235, Traité instituant la CEE: commentaire article par article, under ledning av Constantinesco, V., Jacqué, J.-P., Kovar, R. och Simon, D., Économica, Paris, 1992.

27 Se även, för ett liknande resonemang, förordning nr 1082/2006, som är grundad enbart på artikel 159 tredje stycket EG och i vars skäl 16 anges att [e]nligt [denna bestämmelse] får inte enheter från tredjeland omfattas av den lagstiftning som grundar sig på denna bestämmelse.

28 Rådets förordning av den 31 oktober 1994 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland (EGT L 286, s. 5; svensk specialutgåva, område 1, volym 3, s. 182).

29 Åttonde skälet.

30 Elfte skälet.

31 Se Petit, Y., La cohésion économique et sociale: objectif ou politique de la Communauté et de l’Union européenne?, L’Europe et les régions: quinze ans de cohésion économique et sociale, a.a., s. 139, särskilt s. 142.

32 Se Blumann, C., a.a., s. 13. Enligt denna författare omfattar [s]ammanhållning.. i formellt hänseende ekonomisk och social sammanhållning. Men den går också ännu längre eftersom den även omfattar kulturella, intellektuella, samhälleliga och andra dimensioner … Sammanhållningen är i kärnpunkten av det europeiska projektet. Den syftar till att stärka homogenitet, enhetlighet i Europeiska unionen. På samma sätt som grundläggande rättigheter och medborgarskap ingår sammanhållning bland de grundläggande konstitutionella principerna, och sammanhållning ger i högsta grad uttryck för den solidaritet som ska råda i unionen.

33 I sin dom av den 23 november 1999 i mål C-149/96, Portugal mot rådet (REG 1999, s. I-8395), uppfattade domstolen ekonomisk och social sammanhållning på följande sätt: Domstolen påpekar att även om det följer av artiklarna 2 och 3 i fördraget [nu artiklarna 2 EG respektive 3 EG] samt av artiklarna 130a[–e] i samma fördrag [nu artiklarna 158–162 EG] att stärkandet av den ekonomiska och sociala sammanhållningen utgör en av gemenskapens målsättningar, och således är betydelsefull bland annat för att tolka gemenskapsrätten på det ekonomiska och sociala området, är bestämmelserna i fråga av programförklaringskaraktär, varför genomförandet av målsättningen avseende den ekonomiska och sociala sammanhållningen måste vara resultatet av gemenskapens och medlemsstaternas politik och åtgärder (punkt 86).

34 Se Blumann, C., a.a., s. 18.

35 Detta framgår även av artikel 3.2 c i förordning nr 1083/2006. Se även det instrument för att främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete som utgörs av gemenskapsinitiativet Interreg (kommissionens meddelande av den 28 april 2000 om fastställande av riktlinjer för ett gemenskapsinitiativ för transeuropeiskt samarbete som syftar till att stimulera harmonisk och balanserad utveckling i Europa–Interreg III (EGT C 143, s. 6)). Jag kan för övrigt notera att kommissionen även har agerat genom Interreg II A-programmet för samarbete mellan Nordirland och Irland (se kommissionens ovannämnda meddelande av den 28 april 2000, s. 28).

36 Dokument SC/029 – EESK 1686/2008.

37 Punkt 6.8.5 i yttrandet.

38 Se Le Petit Larousse illustré, 1994.

39 Se kommissionens ovannämnda meddelande av den 12 oktober 2006, punkt 2.1.3, fjärde stycket.

40 Se den rättspraxis som anges i punkt 59 i detta förslag till avgörande.

41 Punkt 4.1 första stycket.

42 Punkt 4.1 fjärde stycket (IFI bistår i huvudsak samma kategorier av personer som Peace II-programmet). Se även punkt 6 femte stycket (IFI:s och EG-programmens prioriteringar kompletterar varandra, och denna stora möjlighet till synergieffekter måste utnyttjas ytterligare). Man kan också hänvisa till Europaparlamentets resolution av den 20 maj 2008 om utvärderingen av Peaceprogrammet och strategier för framtiden (P6_TA(2008)0205), där skäl P har följande lydelse: Många åtgärder inom Peace-underprogrammen, IFI-programmen och gemenskapsinitiativet Interreg har... varit mycket likartade, och det har i viss mån funnits överlappande åtgärder inom vissa områden.

43 Andra förhållanden, som visserligen inte kan vara avgörande för valet av rättslig grund, ger dock stöd för min uppfattning att åtgärderna i den ifrågasatta förordningen visst omfattas av gemenskapspolitiken för ekonomisk och social sammanhållning. Jag vill därvid framhålla att gemenskapen företräds av generaldirektören för regionalpolitiken när kommissionen deltar i IFI:s styrelsesammanträden. Vidare är de tjänstemän vid Europeiska unionen som ansvarar för att göra revisioner och kontroller på plats av IFI, förutom tjänstemän vid Europeiska gemenskapernas revisionsrätt, tjänstemän vid generaldirektoratet REGIO.

44 Denna bestämmelse tillämpades nyligen i domen av den 6 november 2008 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet, punkterna 86–89).