Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 1 oktober 2009

1 Originalspråk: engelska.

2 Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar antogs den 22 maj 2001 och trädde i kraft den 17 maj 2004.

3 Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar ingicks år 1979. Protokollet är från år 1998.

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, s. 7).

5 Sverige förklarade i skrivelse av den 31 oktober 2005 att den tekniska utvärdering som inletts till följd av dess förslag avsåg just tillägget av PFOS i POP-protokollet. Det fanns vissa tvivel beträffande Sveriges intentioner, med hänsyn till dess uttalande i Rapport från det 22:a mötet i det verkställande organet för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, av den 24 januari 2005, punkt 30, där det hänvisades till paragraf 4 d i ett visst beslut 2003/10 – i vilket det stadgas att specialkommittén för långlivade organiska föroreningar, vilken upprättats i enlighet med POP-protokollet, ska utföra sådana andra uppgifter … som det kan tilldelas av det verkställande organet (i stället för Sveriges hänvisning till paragraf 4 c i det beslutet, som rör förberedande av tekniska utvärderingar av … nya ämnen som föreslås av parterna för tillägg [i POP-protokollet]).

6 Handling 11386/05 av den 22 juli 2005. Det skriftliga förfarandet i rådet avseende detta beslut hade avslutats den 8 september 2005 (handling 13305/05).

7 Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 262, s. 201; svensk specialutgåva, område 13, volym 5, s. 229). Se nedan, fotnot 11.

8 Rådets beslut 8541/06/EG av den 24 april 2006; i dess fjärde punkt anges följande: I enlighet med artikel 8 i konventionen får alla parter lämna förslag till sekretariatet om införande av en kemikalie i konventionens bilagor. … Med tanke på principen om nära samarbete i gemenskapens internationella representation bör förslagen lämnas in av gemenskapen och medlemsstaterna gemensamt. Kommissionen fogade ett detaljerat uttalande till detta beslut, där den bekräftade sin ståndpunkt, att beslutet helt stödjer tanken att medlemsstaterna inte unilateralt ska lägga fram nomineringar som inte överenskommits i rådet.

9 Se artikel 1.1 i förordningen.

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/122/EG av den 12 december 2006 om ändring för 30:e gången av rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (perfluoroktansulfonat) (EUT L 372, s. 32). Direktivet föreslogs av kommissionen den 5 december 2005.

11 Dom av den 30 maj 2006 i mål C-459/03, kommissionen mot Irland (REG 2006, s. I-4635), punkt 92.

12 Gemenskapen kan förvärva exklusiv behörighet genom intern lagstiftning enligt den välkända ERTA-principen, se dom av den 31 mars 1971 i mål 22/70, ERTA (REG 1971, s. 263, svensk specialutgåva, volym 1, s. 551), och yttrande av den 15 november 1994 i mål 1/94 (REG 1994, s. I-5267, svensk specialutgåva, volym 16, s. I-233), punkt 77.

13 Kommissionen har dessutom hävdat att artikel 300.1 EG har åsidosatts. Som Förenade kungariket korrekt har påpekat rör emellertid denna bestämmelse situationen där avtal skall ingås, medan det är artikel 300.2 EG som behandlar ståndpunkter som på gemenskapens vägnar skall intas i ett organ som inrättats genom ett avtal … om detta organ skall fatta beslut med rättslig verkan. I motsats till vad kommissionen hävdat kan ett åsidosättande av artikel 300.1 EG inte som sådant omfatta Sveriges förslag och dess inverkan på gemenskapens behörighet att föreslå ämnen till konventionen.

14 Se domstolens yttrande i mål 1/94 (ovan fotnot 12), punkt 108.

15 Se Hillion, C., Mixity and coherence in EU external relations: the significance of the duty of cooperation, CLEER Working Papers, nr 2009/2, s. 6.

16 Se mina förslag till avgöranden av den 10 juli 2008 i mål C-205/06, kommissionen mot Österrike, där domstolen meddelade dom den 3 mars 2009 (REG 2009, s. I-1301), och i mål C-249/06, kommissionen mot Sverige, där domstolen meddelade dom den 3 mars 2009, punkterna 36–42.

17 Konventionen tillåter inte att stater och internationella organisationer som är parter i densamma utövar rättigheter parallellt, och den förutsätter en behörighetsförklaring beträffande utövandet av dessa rättigheter. Parterna i förevarande mål är dock eniga om att detta inte gäller i fråga om rätten att inte bli bunden av ändringar i konventionen. Denna samstämmiga tolkning måste godtas, eftersom resultatet av en talan som väcks med stöd av artikel 226 EG inte ska vara beroende av en omtvistad tolkning av en internationell överenskommelse (se mina förslag till avgöranden i målen kommissionen mot Österrike och kommissionen mot Sverige (ovan fotnot 16), punkt 62, samt generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande av den 10 september 2009 i mål C-118/07, kommissionen mot Finland, punkterna 34 och 35).

18 Se dom av den 12 februari 2009 i mål C-45/07, kommissionen mot Grekland (REG 2009, s. I-701), punkt 25. Det ska noteras att detta mål rörde en exklusiv behörighet för gemenskapen.

19 Domen i målet kommissionen mot Irland (ovan fotnot 11), punkt 179.

20 Domstolen har slagit fast att när beslutsprocessen utmynnar i ett rådsbeslut om behörighet för kommissionen att förhandla om ett multilateralt avtal, fordrar detta om inte en skyldighet för medlemsstaterna att avstå från att handla, så åtminstone en skyldighet för medlemsstaterna att nära samarbeta med gemenskapsinstitutionerna för att underlätta fullgörandet av gemenskapens uppgifter och säkerställa enhetlighet och konsekvens i gemenskapens internationella agerande och internationella representation (se dom av den 2 juni 2005 i mål C-266/03, kommissionen mot Luxemburg, REG 2005, s. I-4805, punkt 60, och av den 14 juli 2005 i mål C-433/03, kommissionen mot Tyskland, REG 2005, s. I-6985, punkt 66). Eftersom beslutsprocessen redan hade utmynnat i beslut i dessa båda mål, koncentrerade sig domstolen på medlemsstaternas tvingande skyldighet att samordna sitt handlande med det rådsbeslut som fattats. En skyldighet till att avstå från att handla tilläts endast i princip, eftersom en sådan skyldighet enligt mina påpekanden ovan endast skulle vara tillämplig på sådant handlande av medlemsstaten som allvarligt kan äventyra ändamålen med det rådsbeslutet (se ovan fotnot 18).

21 Domstolen har likaså funnit att rådet inte behövde invänta Europaparlamentets yttrande om detta yttrande förhalades i strid med skyldigheten till lojalt samarbete (se dom av den 30 mars 1995 i mål C-65/93, Parlamentet mot rådet, REG 1995, s. I-643, punkterna 26–28).