Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 25 september 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 312, s. 1.

3 I artikel 8.1 i rådets förordning nr 729/70/EEG av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13–18; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23) anges uttryckligen att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att försäkra sig om att transaktioner som finansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) – inbegripet bidrag vid export till tredjeländer – verkligen äger rum och genomförs korrekt, samt för att förhindra och beivra oegentligheter och driva in belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet. Det fastställs emellertid inga preskriptionstider för åtgärderna.

4 Se tolfte skälet i förordningen.

5 Vid tidpunkten i fråga fanns det inga relevanta sektoriella regler.

6 Vilket den nationella domstolen uttryckligen har påpekat i begäran om förhandsavgörande: In Deutschland bestand in dem hier in Betracht zu ziehenden Zeitraum keine Vorschrift, welche die Verjährung eines Anspruches auf Rückforderung zu Unrecht gewährter Ausfuhrerstattung oder – allgemeiner – zu Unrecht gewährter verwaltungsrechtlicher Vergünstigungen speziell regelte. Von der Verwaltung und der Rechtsprechung wurde insofern vielmehr das Bürgerliche Gesetzbuch (BGB) entsprechend angewandt […]

7 Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb GmbH & Co (nedan kallat Josef Vosding; mål C-278/07), Vion Trading GmbH (nedan kallat Vion; mål C-279/07) och Ze Fu Fleischhandel GmbH (nedan kallat Ze Fu; mål C-280/07). Alla tre överklagade ursprungligen Hauptzollamts beslut till Finanzgericht Hamburg och är nu motparter i målet vid den hänskjutande domstolen.

8 Klagande i målet vid den hänskjutande domstolen.

9 Beslut av den 23 september 1999 (avseende Josef Vosding) och av den (avseende Vion och Ze Fu).

10 Se senast dom av den 8 maj 2008 i mål C-491/06, Danske Svineproducenter (REG 2008, s. I-3339), punkt 23 och där angiven rättspraxis.

11 Även om det kan råda viss tvekan om den exakta tidpunkten när själva oegentligheten inträffade, har den hänskjutande domstolen gjort antagandet att ansökan omfattades av oegentligheter år 1993, det vill säga innan förordningen trädde i kraft 1995. Jag utgår från samma antagande.

12 Se dom av den 23 februari 2006 i mål C-201/04, Molenbergnatie (REG 2006, s. I-2049), punkt 31 och där angiven rättspraxis.

13 Se dom av den 12 november 1981 i de förenade målen 212/80–217/80, SRL Meridionale Industria Salumi m.fl. (REG 1981, s. 2735), punkterna 9–10 och där angiven rättspraxis.

14 Dom av den 11 januari 2007 i mål C-279/05 (REG 2007, s. I-239).

15 Se punkterna 40–44 i domen, särskilt punkt 42, samt punkterna 68 och 79 i mitt förslag till avgörande.

16 I punkt 26 i domen i målet Vonk anges att den sista exporttransaktionen ägde rum den 28 september 1994. Preskriptionstiden avbröts vid två tillfällen genom administrativa åtgärder av det slag som avses i artikel 3.1 tredje stycket. Beslutet att kräva återbetalning av exportbidrag fattades den . De händelser som föranledde åtgärderna inträffade således innan förordningen trädde i kraft 1995, men det överklagade administrativa beslutet fattades efteråt. Förordningen tillämpades således inte på ett förfarande som pågick vid den tidpunkt när förordningen trädde i kraft.

17 Se ovan fotnot 12.

18 Den tjeckiska regeringen har hävdat att det är onödigt att diskutera frågan om retroaktiv verkan, eftersom bestämmelsen avser framtiden beträffande en situation som fortsätter att ha verkan. Eftersom situationen uppkom innan förordningen trädde i kraft tycks det mig emellertid som om frågan om retroaktivitet är giltig.

19 Punkt 39 i domen.

20 Punkt 41 i domen.

21 Generaladvokaten Jacobs ansåg att artikel 221.3 är en preskriptionsregel och att utgången av preskriptionstiden inte påverkar förekomsten av skulden i sig (se punkt 40 i hans förslag till avgörande i det ovannämnda målet Molenbergnatie).

22 I detta hänseende kan artikel 3.1 i förordningen kanske ställas mot artikel 221.3 i tullkodexen, som avsågs i det ovannämnda målet Molenbergnatie. Enligt den sistnämnda artikeln får gäldenären underrättas efter det att preskriptionstiden har löpt ut, om tullmyndigheterna till följd av ett handlande som kan ge upphov till straffrättsliga påföljder inte har kunnat fastställa det exakta belopp som lagligen skall betalas (min kursivering) – ett villkor som saknas i artikel 3.1 i förordningen.

23 Se ovan fotnot 12.

24 Punkterna 9 och 10 i domen och där angiven rättspraxis, parafraserad ovan i punkt 25.

25 Fjärde skälet.

26 Tredje och fjärde skälen.

27 Företagen kan sägas ha haft en berättigad förväntning på att preskriptionstiden inte skulle förlängas – men i det här fallet förkortades den förstås avsevärt jämfört med den som tidigare var tillämplig enligt nationell rätt.

28 Och således inte endast på åtgärder som utgör sanktioner.

29 Dom av den 24 juni 2004 i mål C-278/02, Handlbauer (REG 2004, s. I-6171).

30 Det vill säga oegentligheter enligt artikel 5.

31 Det vill säga oegentligheter enligt artikel 4.

32 Se punkterna 32–34 i domen.

33 Artikel 4.1.

34 Till exempel när en administrativ myndighet felaktigt har utbetalat ett exportbidrag till mottagaren och sedan återkräver det. Denna fråga är aktuell i domen i det vid domstolen anhängiga målet C-281/07, Bayerische Hypotheken.

35 Se punkt 30 i generaladvokaten Tizzanos förslag till avgörande i mål C-133/00, Bowden (REG 2001, s. I-7031).

36 Se punkterna 39–53 i förslaget till avgörande, särskilt punkt 52.

37 Dom av den 13 mars 2003 i mål T-125/01, José Marti Peix SA mot kommissionen (REG 2003, s. II-865). Talan i det målet gällde en annan rättsfråga.

38 Se artiklarna 1.2 och 4.

39 Se mitt förslag till avgörande i domen i målet Bayerische Hypotheken (ovan fotnot 34), som avser krav på återbetalning av ett exportbidrag som felaktigt har utbetalats till en exportör på grund av ett misstag av Hauptzollamt och där ingen oegentlighet förekommit.

40 Min kursivering.

41 Se domen i målet Handlbauer (ovan fotnot 29), punkterna 32 och 33, samt tredje till femte skälen i förordningen. Domstolens avgörande i målet Vonk (ovan fotnot 14) bygger också på antagandet att preskriptionstiden i artikel 3.1 är tillämplig på alla åtgärder, inte endast åtgärder som leder till administrativa sanktioner.

42 Denna ordalydelse förefaller att ha orsakat problem även för den hänskjutande domstolen.

43 I artikeln används conservent på franska och behalten på tyska. Liksom i den engelska versionen framgår det tydligt av dessa båda ord att bestämmelsen gäller lagstiftning som antagits innan förordningen trädde i kraft och i vilken fastställs en längre preskriptionstid. Kommissionen har på ett övertygande sätt hävdat att om så inte vore fallet hade man i stället använt ett verb såsom apply (appliquer eller anzuwenden).

44 Se tredje och fjärde skälen. När det gäller den ändring som år 2002 infördes i 195 § BGB (genom vilken preskriptionstiden i den bestämmelsen förkortades till 3 år), se nedan punkt 70.

45 Se ovan punkt 60.

46 Se ovan punkt 14.