Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 5 mars 2009
1 Originalspråk: engelska.
2 Tidigare känd som SID och så benämnd i förstainstansrättens beslut. Arbetstagarorganisationen var emellertid känd som 3F vid tidpunkten för det aktuella överklagandet och för tydlighetens skull ska jag genomgående kalla klaganden för 3F.
3 K(2002)4370: det omtvistade beslutet.
4 Granskningsförfarandet beträffande statligt stöd regleras i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1). Artikel 93 i fördraget är nu, efter omnumrering, artikel 88 EG.
5 EGT C 205, 1997, s. 5. Dessa riktlinjer ersatte Meddelande om finansiella och skattemässiga åtgärder för gemenskapsregistrerade fartyg som bedriver sjöfartsverksamhet (SEK(89)921), vars två grundläggande mål angavs vara bibehållandet av fartygen under gemenskapsflagg och sysselsättning i största möjliga utsträckning för gemenskapens sjöfolk.
6 Lag nr 408 av den 1 juli 1988, som trädde i kraft den 23 augusti 1988 (Lovtidende, del A, av den 22 juli 1988).
7 Med andra ord de lönevillkor som gällde i tredjeländer, vilka i praktiken vanligen betydde en lägre lön än den som utgick till sjöfolk från EG:s medlemsstater.
8 Lagarna nr 361–364, vilka trädde i kraft den 1 januari 1989 (Lovtidende, del A, av den 2 juli 1988).
9 Punkterna 21–26 i det överklagade beslutet. Jag behandlar dessa uttalanden i punkterna 26–49 nedan.
10 Dom av den 15 juli 1963 i mål 25/62, Plaumann mot kommissionen (REG 1963, s. 197; svensk specialutgåva, volym 1, s. 181).
11 Här hänvisade förstainstansrätten till dom av den 18 december 1997 i mål T-178/94, ATM mot kommissionen (REG 1997, s. II-2529), punkt 63.
12 Som stöd för att inte tillämpa artikel 3 g EG och artikel 81 EG på kollektivavtal hänvisade förstainstansrätten till dom av den 21 september 1999 i mål C-67/96, Albany (REG 1999, s. I-5157), punkterna 52–60.
13 Klagandens första överklagandegrund har baserats på denna punkt, se nedan punkt 22.
14 Klagandens andra överklagandegrund har baserats på denna punkt, se nedan punkt 23.
15 Klagandens tredje överklagandegrund har baserats på denna punkt, se nedan s. 24.
16 Förstainstansrätten hänvisade här till dom av den 2 februari 1988 i de förenade målen 67/85, 68/85 och 70/85, Van der Kooy m.fl. mot kommissionen (REG 1988, s. 219; svensk specialutgåva, volym 9, s. 305), punkterna 21–24, och dom av den 23 maj 2000 i mål C-106/98 P, Comité d’entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I- 3659), punkt 43.
17 Förstainstansrätten hänvisade här till dom av den 24 mars 1993 i mål C-313/90, CIRFS mot kommissionen (REG 1993, s. I-1125; svensk specialutgåva, volym 14, s. 83), punkterna 29–30, och dom i målet Comité d’entreprise de la Société française de production m.fl. (ovan fotnot 16), punkt 44.
18 Klagandens fjärde överklagandegrund har baserats på denna punkt, se nedan punkt 25.
19 Ovan fotnot 12.
20 Dom av den 13 december 2005 i mål C-78/03 P, kommissionen mot Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum (ARE) (REG 2005, s. I-10737).
21 Även om ansökan till förstainstansrätten avsåg enbart en ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet, var sökandens första yrkande i processen av formellt slag. Förstainstansrätten bedömde att det var fråga om en ansökan som avsåg bland annat skydd för 3F:s processuella rättigheter. Jag ska behandla det nu aktuella överklagandet på samma sätt.
22 I motsats till den mera omfattande raden av rättsfall som gäller talerätt i mål där kommissionen har inlett ett granskningsförfarande enligt artikel 88.2 EG och beslutet blivit överklagat när förfarandet genomförts.
23 Det finns förvisso en viss otydlighet i själva det överklagade beslutet beträffande vilken talerättsprövning som ska tillämpas, jämför punkt 28 med punkterna 27 och 30.
24 Ovan fotnot 10, punkt 107. Denna formulering upprepades helt nyligen i dom av den 22 december 2008 i mål C-487/06 P, British Aggregates mot kommissionen (BAA) (REG 2008, s. I-10505), punkt 27.
25 Artikel 88.1 EG.
26 Dom av den 19 maj 1993 i mål C-198/91, Cook mot kommissionen (REG 1993, s. I-2487; svensk specialutgåva, volym 14, s. 201), punkt 23 och följande punkter.
27 Dom av den 15 juni 1993 i mål C-225/91, Matra mot kommissionen (REG 1993, s. I-3203; svensk specialutgåva, volym 14, s. 213), punkt 17 och följande punkter.
28 Dom av den 14 november 1984 i mål C-323/82, Intermills mot kommissionen (REG 1984, s. 3809; svensk specialutgåva, volym 7, s. 685), punkt 16.
29 Ovan fotnot 20, punkterna 34–37.
30 Ovan fotnot 24.
31 Se särskilt punkterna 25–30 och 35.
32 Sökanden anförde i detta avseende en rad grunder som var mycket lika dem som 3F anförde i förstainstansrätten.
33 Punkt 37 i domen.
34 Se särskilt punkt 37 i domen, där domstolen – i sina överväganden om hur frågan om sökandens rätt att föra talan skulle avgöras – fann att BAA inte bara ifrågasatt kommissionens beslut att inte inleda det formella granskningsförfarandet, utan även ifrågasatt huruvida det ifrågasatta beslutet var korrekt i sak (min kursivering). Det tycks finnas stöd för denna tolkning i punkt 76 i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande.
35 Se till exempel Friedensköld, E., Locus Standi in Article 88(2) EC cases: No cure for the Plaumann blues I, och Schmauch, M., Locus Standi and Article 88(3): No cure for the Plaumann blues II, European Law Reporter, nr 1/2008, s. 17. Såvitt jag känner till har det ännu inte publicerats några kommentarer till domen i målet BAA mot kommissionen.
36 Punkterna 68–76.
37 Punkt 71 i generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i målet BAA.
38 Kommissionen skulle sedan kunna återta beslutet utan att vara bunden av sin första bedömning av den aktuella stödåtgärden. Om beslutet ogiltigförklarades på grund av att det fortfarande fanns svårigheter för kommissionen att bedöma stödet, skulle kommissionen, fastän det stod den fritt att besluta att inte inleda ett granskningsförfarande, vara skyldig att visa att de återstående svårigheterna hade bemästrats.
39 Domen i målet kommissionen mot ARE (ovan fotnot 20), punkt 70.
40 Ovan fotnot 12.
41 Punkterna 59–60.
42 Detta är den logiska tolkningen av förstainstansrättens dom (som fastställdes av domstolen) i målet Comité d’entreprise de la Société française de production (ovan fotnot 16), vari det slogs fast att organisationer som representerade de anställda i ett företag kunde, som berörda parter i den mening som avses i artikel 88.2 EG, framföra synpunkter till kommissionen som gällde överväganden av social karaktär.
43 En prövning som innebär en betydligt högre tröskel, se ovan punkterna 28 och 31.
44 Se domen i målet Comité d'entreprise de la Société française de production (ovan fotnot 16), punkterna 50–53, i vilka förstainstansrättens bedömning i punkterna 41–42 godtogs.
45 Punkt 70 i domen.
46 Punkt 72 i domen.
47 Punkt 72 i domen.
48 Att ha möjligheten att begära lägre bruttolöner för samma nettoersättning gjorde det aktuella sjöfolket mera konkurrenskraftigt.
49 Detta ställningstagande överensstämde med förstainstansrättens bedömning i punkt 32 i det överklagade beslutet. 3F bestred emellertid denna bedömning i sin första överklagandegrund, som enligt min mening ska godtas. Se ovan punkterna 62–65.
50 Ovan fotnot 16.
51 Ovan fotnot 17.
52 3F har även sökt göra åtskillnad mellan sin ställning och den ställning sökanden hade i målet Comité d’entreprise de la Société française de production m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 16) på den grunden att konkurrenssituationen för 3F:s medlemmar faktiskt påverkades av stödet. Jag behandlar detta argument nedan i punkterna 105–113.
53 Se domen i de förenade målen Van der Kooy m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 16), punkt 25, och domen i målet CIRFS mot kommissionen (ovan fotnot 17), punkt 30.
54 Vilket förstainstansrätten ansåg i det överklagade beslutet, punkt 38.
55 Om domstolen däremot inte anser att detta är en allmän princip, skulle skillnaderna mellan 3F:s position och omständigheterna i domen i de förenade målen Van der Kooy m.fl. mot kommissionen och domen i CIRFS mot kommissionen enligt min mening utgöra hinder för 3F att få talerätt i analogi med dessa fall.
56 Via skeppsägarnas möjlighet enligt den ifrågavarande skattelagstiftningen att göra avdrag på bruttolöner medan nettolönerna behölls oförändrade.
57 3F:s påstående att dess roll som förhandlare för kollektivavtal påverkades negativt av stödet behandlas nedan, punkterna 105–113.
58 Se likaledes nedan, punkterna 105–113.
59 I detta sammanhang vill jag starkt framhålla generaladvokaten Jacobs synpunkter i hans förslag till avgörande i mål 50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot Europeiska unionens råd (REG 2002, s. I-6677), punkterna 37–39: Möjlighet att föra talan vid EG-domstolen via nationell domstol och begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG är inte ett fullgott substitut för rätt till domstolsprövning enligt artikel 230 EG.
60 Punkt 40 i det överklagade beslutet.