Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 5 mars 2009

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 1, 2003, s. 1.

3 Kommissionens beslut 2005/471/EG av den 27 november 2002 gällande ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget mot BPB PLC, Gebrüder Knauf Westdeutsche Gipswerke KG, Société Lafarge SA och Gyproc Benelux NV (ärende COMP/E-1/37.152 – Gipsskivor), EGT L 166, s. 8.

4 Förstainstansrättens domar av den 8 juli 2008 i mål T-50/03, Saint Gobain Gyproc Belgien mot kommissionen, i mål T-52/03, Knauf Gips mot kommissionen, i mål T-53/03, BPB mot kommissionen (REG 2008, s. II-1333) och i mål T-54/03, Lafarge mot kommissionen. Det ska påpekas att domarna i målen T-52/03 och T-54/03 har överklagats och anhängiggjorts vid domstolen som mål C-407/08, P Knauf Gips mot kommissionen, respektive mål C-413/08, P Lafarge mot kommissionen.

5 EUT C 101, 2004, s. 54.

6 Även om rättsteoretikerna inte kunnat enas om någon definition av begreppet enhetlighet, brukar de i allmänhet och i bildlig bemärkelse, anse att begreppet huvudsakligen betecknar beståndsdelar i en juridisk rättsordning som tillsammans får en mening (se särskilt, MacCormick, N., Coherence in Legal Justification, i Peczenik, A. (utg.), Theory of Legal Science, Reidel, 1984, s. 235). Rättsteoretikerna skiljer också, som huvudregel, mellan lokal systematisk enhetlighet och global systematisk enhetlighet. Den förstnämnda betecknar en situation där endast några av beståndsdelarna i en juridisk rättsordning har ett enhetligt inbördes samband, medan det i den sistnämnda är samtliga av ordningens delar som samverkar på ett logiskt och otvetydigt sätt: se, för ett liknande resonemang, Amaya Navarro, A., An Inquiry into the Nature of Coherence and its Role in Legal Argument, doktorsavhandling, European University Institute, Florens, 2006, särskilt s 35–37, och Bertea, S., Looking for Coherence within the European Community, European Law Journal, nr 2, 2005, s. 157.

7 Utan att vilja gå in i en diskussion om sakfrågan i målet i den nationella domstolen eller vilja ta ställning till de problem som aktualiserats där, vill jag påpeka att frågan om sambandet mellan en enhetlig och en effektiv tillämpning av artiklarna 81 EG och 82 EG i det särskilda sammanhanget av rätten till avdrag för böter, i vart fall indirekt, tycks ha berörts i förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-10/89, Hoechst AG mot kommissionen (REG 1992, s. II-629), punkterna 368 och 369. I avgörandet slog förstainstansrätten fast att det är uteslutet att kommissionen, vid bestämningen av det bötesbelopp den har att ålägga för åsidosättandet av förbudet i artikel 81.1 EG, kan utgå från att nämnda böter ska kunna dras av från den beskattningsbara vinsten. Ett sådant antagande skulle få till följd att den stat där företaget har sin skatterättsliga hemvist får stå för en del av bötesbeloppet och att företagets beskattningsbara vinst minskar. Genom att betona den omständigheten att kommissionen inte kan utgå från ett sådant antagande, framstår det för mig som om förstainstansrätten velat framhålla att ett sådant typfall är oförenligt med den ansvarsordning som gäller för företag som agerar i strid med förbudet i artikel 81.1 EG och medför att förbudet skulle förlora sin verkan och att de böter som påförs för att nämnda förbud ska iakttas förlorar sin avskräckande verkan.

8 Se, bland annat, skälen 1 och 34 i förordning nr 1/2003.

9 Dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen (REG 1983, s. 1825; svensk specialutgåva, s. 133), punkt 105, och av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkt 22.

10 Domar i de ovannämnda målen Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 105, och Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen, punkt 22.

11 EGT nr 13, 1962, s. 204, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1216/1999 av den 10 juni 1999 (EGT L 148, s. 5).

12 I den franska språkversionen av förordning nr 1/2003, har termen effectif/ve använts i adverbform i skälen 5 och 8. I artikel 35.1 i nämnda förordning har termen efficace använts i skälen 6 och 34. Termen uniforme har använts i skäl 22 samt i rubriken för artikel 16 i förordning nr 1/2003. Termen cohérent(e) har använts i skälen 14, 17, 19 och 21 liksom i artikel 15.3 i förordning nr 1/2003. Som jag påpekat i punkt 33 i detta förslag till avgörande är dessa distinktioner inte nödvändigtvis relevanta för samtliga språkversioner av förordning nr 1/2003.

13 Min kursivering.

14 Se dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970 s. 661; svensk specialutgåva, s. 457), punkt 173, av den 29 juni 2006 i mål C-308/04 P, SGL Carbon mot kommissionen (REG 2006, s. I-5977), punkt 37, samt av den 7 juni 2007 i det ovannämnda målet Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen, punkt 22.

15 Utan att vilja ta ställning i denna fråga, förefaller det som om kommissionens uppfattning stöds av den bedömning som gjorts i domen av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkterna 292–294, där det fastslagits att den vinst företagen kan ha fått genom sina konkurrenshindrande förfaranden är en sådan omständighet som, i vart fall indirekt, ingår i bedömningen av överträdelsernas allvar och att denna faktor beaktas för att säkerställa böternas avskräckande verkan.

16 I praktiken skulle en sådan funktion vara svår att avgränsa, särskilt i förhållande till intervention: se De Schutter, O., Le tiers à l’instance devant la Cour de justice de l’Union européenne, i Ruiz Fabri, H., och Sorel, J.-M., Le tiers à l’instance, Pedone, Paris, 2005.

17 I detta hänseende bör det erinras om att kommissionen med stöd av artikel 15.3 andra stycket i förordning nr 1/2003 får begära alla handlingar som är nödvändiga för att bedöma ärendet endast i syfte att utarbeta sina yttranden.

18 Se skäl 21 i förordning nr 1/2003 och vad beträffar målet i den nationella domstolen artikel 89h. 3 i Mededingingswet.

19 I detta avseende bör det påpekas att Nederländernas regering delar kommissionens uppfattning om att det, enligt den nederländska inkomstskattelagen 2001, inte finns någon möjlighet till skattemässigt avdrag för böter som påförts av kommissionen för åsidosättande av förbudet i artikel 81.1 EG.