Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 11 december 2008
1 Originalspråk: engelska.
2 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), som ändrats vid flera tillfällen (nedan kallat sjätte direktivet). Direktivet har, med verkan från och med den 1 januari 2007, ersatts av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1), vars syfte är att presentera de tillämpliga bestämmelserna på ett tydligt och rationellt sätt i en omarbetad struktur och lydelse, i princip utan att detta medför materiella ändringar i den befintliga lagstiftningen. Hänvisningarna nedan till bestämmelser i direktiv 2006/112 innebär därför inte att ordalydelsen är densamma som i motsvarande bestämmelser i sjätte direktivet.
3 Se artikel 2.1 a och 2.1 c i direktiv 2006/112.
4 Se artikel 73 i direktiv 2006/112.
5 Se artikel 168 a i direktiv 2006/112.
6 Se artikel 167 i direktiv 2006/112.
7 Se artiklarna 131–137 i direktiv 2006/112. I artikel 13 B b i sjätte direktivet undantas särskilt utarrendering och uthyrning av fast egendom från skatteplikt. Enligt artikel 13 C a får emellertid medlemsstaterna medge skattskyldiga en rätt till valfrihet för beskattning av sådan utarrendering och uthyrning (artiklarna 135.1 l och 137.1 d i direktiv 2006/112).
8 Se artikel 16 i direktiv 2006/112.
9 Se artikel 26 i direktiv 2006/112.
10 Se artiklarna 74 och 75 i direktiv 2006/112.
11 Se artikel 173 i direktiv 2006/112.
12 Se artiklarna 174 och 175 i direktiv 2006/112.
13 Artikel 17.5 ger emellertid också medlemsstaterna rätt att variera denna regel inom vissa gränser. I synnerhet finns det en valrätt att ha separata räkenskaper för de skattepliktiga och icke-skattepliktiga rörelsegrenarna och en valrätt att bestämma den avdragsgilla andelen av ingående skatt i förhållande till användningen av varorna och tjänsterna. Hälften av den ingående skatten kan exempelvis vara avdragsgill beträffande varor av vilka hälften används för skattepliktiga utgående transaktioner och hälften för icke-skattepliktiga utgående transaktioner, oavsett vilken andel av den totala omsättningen som kan tillskrivas var och en av dessa två slag av utgående transaktioner.
14 Se artiklarna 184–192 i direktiv 2006/112.
15 Dom av den 11 juli 1991 i mål C-97/90, Lennartz (REG 1991, s. I-3795; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-299), av den 4 oktober 1995 i mål C-291/92, Armbrecht (REG 1995, s. I-2775), av den 8 mars 2001 i mål C-415/98, Bakcsi (REG 2001, s. I-1831), av den 8 maj 2003 i mål C-269/00, Seeling (REG 2003, s. I-4101), av den 14 juli 2005 i mål C-434/03, Charles och Charles-Tijmens (REG 2005, s. I-7037), och av den 14 september 2006 i mål C-72/05, Wollny (REG 2006, s. I-8297).
16 Särskilt i punkterna 26–28 och 35 i domen.
17 Punkterna 40–56 i domen.
18 Punkterna 23 och 36 i domen.
19 Punkterna 20–53 i domen, särskilt punkterna 48 och 53.
20 Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, KOM(2007) 677 slutlig, av den 7 november 2007, artikel 1.11.
21 Motsvarande artikel 6.2 i sjätte direktivet.
22 Motsvarande artiklarna 20.2, 20.3, 20.4 och 20.6 i sjätte direktivet.
23 Motsvarande artikel 20.2 andra och tredje styckena i sjätte direktivet.
24 Se artikel 176 i direktiv 2006/112.
25 Det vill säga den 1 januari 1995. Det är ostridigt att även om UStG 1994 formellt trädde i kraft samma dag var ifrågavarande bestämmelser endast ett återgivande av tidigare gällande bestämmelser som varit oförändrade sedan år 1977. Det råder således inte något tvivel om att de varit i kraft (under avsevärd tid) innan sjätte direktivet trädde i kraft i Österrike.
26 BGBl I nr 134/2003 och BGBl I nr 27/2004.
27 Rådets beslut 2004/866/EG av den 13 december 2004 om bemyndigande för Republiken Österrike att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 17 i sjätte direktivet 77/388/EEG rörande harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter (EUT L 371, s. 47), som gäller till den 31 december 2009. Frankrike och Tyskland tycks ha fått liknande bemyndiganden.
28 Vid förhandlingen förklarade den österrikiska regeringen hur den hänskjutande domstolen kommit fram till sina sifferuppgifter (5 procent av kostnaden och 25 procent av den ingående skatten) på grundval av Österrikes mervärdesskattesats om 20 procent och jämkningsperiod om tio år i förening med en årlig finansieringskostnad om 10 procent, vilket skulle gjort det möjligt för personen i fråga att låna och inom tio år återbetala ett belopp motsvarande den mervärdesskatt som omgående dragits av. Det är klart att dessa grundläggande faktorer, och därmed det exakta resultatet, kan variera mellan medlemsstaterna och över tiden.
29 Dom av den 24 maj 2007 i mål C-157/05, Holböck (REG 2007, s. I-4051), punkt 41.
30 De österrikiska myndigheterna har påpekat att av de sex språk på vilka sjätte direktivet antagits är det endast den engelska versionen som använder presens (är avdragsgill). De övriga språkversionerna har en lydelse som i översättning till engelska skulle lyda har gett rätt till avdrag, vilket anger en tidsmässig ordning. Artikel 26.1 a i direktiv 2006/112 hänvisar dessutom i sin engelska version till ingående skatt som var avdragsgill.
31 De österrikiska myndigheterna har hänvisat till dom av den 17 maj 2001 i de förenade målen C-322/99 och C-323/99, Fischer och Brandenstein (REG 2001, s. I-4049), rörande artikel 5.6 i sjätte direktivet, i vilken domstolen i huvudsak fann att – när det hade utförts arbete, för vilket mervärdesskatten var avdragsgill, på en bil som hade förvärvats utan avdrag för ingående skatt men som hade hänförts till en skattepliktig rörelse och som senare hänfördes till den skattskyldiga personens privata tillgångar – kunde beskattningunderlaget för leverans till sig själv endast vara det värde beträffande vilket en avdragsrätt uppkommit.
32 De hänvisar till domen i målet Lennartz, punkt 26, och domen i målet Seeling, punkt 43 (båda ovan fotnot 15).
33 I punkterna 59 och 60 i hans förslag till avgörande.
34 I punkt 41 i hans förslag till avgörande. Se också punkt 59 i hans förslag till avgörande i målet Lennartz.
35 Domen i målet Seeling (ovan fotnot 15), punkt 41, dom av den 29 april 2004 i mål C-17/01, Sudholz (REG 2004, s. I-4243), punkt 37, och domen i målet Charles och Charles-Tijmens (ovan fotnot 15), punkt 24.
36 Domen i målet Lennartz (ovan fotnot 15), punkterna 21 och 35.
37 Se också punkterna 79 och 80 i förslaget till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Charles och Charles-Tijmens.
38 Se punkterna 21 och 22 ovan.
39 Se, till exempel, punkt 39 och följande punkter i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Seeling och punkt 74 och följande punkter i hans förslag till avgörande i målet Charles och Charles-Tijmens (ovan fotnot 15).
40 Se punkt 35 och fotnot 28 ovan.
41 Se till exempel den nyligen meddelade domen av den 10 april 2008 i mål C-309/06, Marks & Spencer (REG 2008, s. I-2283), punkt 51.
42 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Charles och Charles-Tijmens, punkt 75 och följande punkter.
43 Se senast dom av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-341/06 P och C-342/06 P, Chronopost och La Poste (REG 2008, s. I-4777), punkterna 121 och 122.
44 Se till exempel dom av den 29 april 2004 i mål C-308/01, GIL Insurance (REG 2004, s. I-4777), punkt 66 och följande punkter.
45 Det är visserligen riktigt att det finns fall där konkurrens uppstår mellan dessa två kategorier, vilket den hänskjutande domstolen påpekat (se till exempel dom av den 14 december 2006 i mål C-401/05, VDP Dental Laboratory (REG 2006, s. I-12121), men de är sällsynta och detta mål är inte ett av dem.
46 Dom av den 14 juni 2001 i mål C-345/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-4493), punkterna 22–24, och av den 8 januari 2002 i mål C-409/99, Metropol och Stadler (REG 2002, s. I-81), punkt 45.
47 Dom av den 14 juni 2001 i mål C-40/00, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-4539), punkterna 17–20, och domen i målet Metropol och Stadler (ovan fotnot 46), punkt 46.
48 Ovan fotnot 29.