Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 17 november 2010

1 Originalspråk: italienska.

2 EGT L 283, s. 23; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 121.

3 EGT L 270, s. 10.

4 Rådets direktiv 87/164/EEG av den 2 mars 1987 om ändring, på grund av Spaniens anslutning, av direktiv 80/987/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 66, s. 11; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 90).

5 Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, s. 115).

6 Se artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, s. 36). Genom detta direktiv kodifierades direktiv 80/987.

7 Förkortningen står för följande: Association pour la gestion du régime de garantie des créances des Salariés.

8 Min kursivering.

9 Charles Defossez har hänvisat till några domar från Cour de cassation av år 2002 och år 2003, således domar som meddelades innan Sotimon försattes i konkurs. Den franska regeringen har även hänvisat till några senare meddelade domar, från år 2006 och år 2008.

10 Dom av den 27 september 2007 i mål C-9/07, kommissionen mot Frankrike (REG 2007, s. I-121).

11 Dom av den 17 januari 2008 i mål C-246/06, Velasco Navarro (REG 2008, s. I-105), punkt 27.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2007 i de förenade målen C-222/05–C-225/05, van der Weerd m.fl. (REG 2007, s. I-4233), punkt 22 och där angiven rättspraxis, samt dom av den 16 december 2008 i mål C-210/06, Cartesio (REG 2008, s. I-9641), punkt 67.

13 I rättspraxis nuvarande läge inträder de nationella domstolarnas allmänna skyldighet att tolka den nationella rätten i överrensstämmelse med ett direktiv som införlivas för sent eller på ett oriktigt sätt först från och med dagen då dess införlivandefrist har löpt ut. Se dom av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl. (REG 2006, s. I-6057). Olika generaladvokater, däribland generaladvokaten Jacobs (förslag till avgörande av den 20 maj 1992, som utmynnade i dom av den 7 juli 1992 i mål C-295/90, Europaparlamentet mot rådet, REG 1992, s. I-4193; svensk specialutgåva, volym 13, s. 1, punkt 43), generaladvokaten Darmon (förslag till avgörande av den 17 november 1993, som utmynnade i dom av den 23 februari 1994 i mål C-236/92, Regione Lombardia, REG 1994, s. I-483, punkt 27), generaladvokaten Tizzano (förslag till avgörande av den 30 juni 2005, som utmynnade i dom av den 21 november 2005 i mål C-144/04, Mangold, REG 2005, s. I-9981, och av den 27 april 2006 i det ovannämnda målet Cordero Alonso) och generaladvokaten Kokott (förslag till avgörande av den 27 oktober 2005 i det ovannämnda målet Adeneler m.fl.) har anfört argument till stöd för att denna skyldighet ska utvidgas till att gälla även under direktivets införlivandefrist. Trots att en tidigare dom från domstolen kan tolkas som ett prejudikat i detta avseende (dom av den 8 oktober 1987 i mål 80/86, Kolpinghuis Nijmegen, REG 1987, s. 3969, punkt 15), har domstolen i domen i målet Adeneler dock uteslutit en sådan utvidgning. Mot bakgrund av vad som kännetecknar förevarande mål anser jag inte det vara nödvändigt att ta ställning till denna problematik även om den tillerkänns väsentlig betydelse för unionsrätten.

14 Se ovan, fotnot 13.

15 Dom av den 22 november 2005 i mål C-144/04, Mangold (REG 2005, s. I-9981).

16 Punkterna 121–123.

17 Se, analogt, dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-261/07 och C-299/07, VTB-VAB (REG 2009, s. I-2949), punkterna 38–40.

18 Såsom kommer att framgå bättre i fortsättningen är artikel 8a i direktiv 80/987 resultatet av gemenskapslagstiftarens kodifiering av de principer som har utarbetats i gemenskapens rättspraxis. Även om det, såsom kommissionen har påpekat vid förhandlingen, ur vissa aspekter inte föreligger en fullständig överensstämmelse mellan den aktuella bestämmelsen och den rättspraxis som föregått dess antagande, rör detta inte den fråga som ställts i tolkningsfrågan. Härav följer att denna fråga inte ska besvaras på väsentligt annat sätt även om det skulle anses vara nödvändigt att formulera om den på det sätt som kommissionen har förespråkat.

19 Dom av den 16 oktober 2008 i mål C-310/07, Holmqvist (REG 2008, s. I-7871).

20 Dom av den 17 september 1997 i mål C-117/96, Mosbaek (REG 1997, s. I-5017).

21 Punkt 20 och domslutet.

22 Punkt 23.

23 Punkterna 21 och 22.

24 Punkt 24.

25 Punkt 26.

26 Dom av den 16 december 1999 i mål C-198/98, Everson och Barras (REG 1999, s. I-8903).

27 Punkt 22.

28 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 15 januari 2000, KOM(2000) 832 slutlig (EGT C 154 E, s. 109, s. 9 och 10). Se, för ett liknande resonemang, skäl 7 i direktiv 2002/74.

29 Se KOM(2000) 832 slutlig, ovan fotnot 28, s. 9.

30 Se ovan, fotnot 19.

31 Ibidem.

32 Jag erinrar härvid om att det i direktiv 80/987 inte föreskrivs något system för återbetalning mellan institutioner. I artikel 5 c i direktivet föreskrivs dock att institutionernas ansvar ska bestå oberoende av om förpliktelserna att bidra till finansieringen har uppfyllts eller inte.

33 Se, exempelvis, artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1), artikel 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6), och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1).

34 Se i synnerhet punkt 24.

35 Den irländska regeringen har särskilt framhållit betydelsen av en sådan anknytningsfaktor. Den har i sitt yttrande till domstolen föreslagit att artikel 8a i direktiv 80/987 ska tolkas så att den ort där arbetstagaren utövar sin verksamhet ska vara den ort där hans arbetsgivare betalar eller borde ha betalat avgifterna för att finansiera lönegarantin.

36 Se KOM(2000) 832 slutlig, ovan fotnot 28.

37 Ibidem. Artikel 8a.1 hade i kommissionens första förslag följande lydelse: När ett företag som har driftställen på minst två medlemsstaters territorium är insolvent enligt artikel 2.1 och när ett insolvensförfarande har inletts i en annan medlemsstat än den på vars territorium arbetstagaren normalt utför sitt arbete, skall behörig garantiinstitution vara den i den sistnämnda staten.

38 Se särskilt s. 9. Enligt kommissionens förslag skulle det i artikel 2 i direktiv 80/987 även införas en punkt 3, i vilken begreppet driftställe definierades enligt följande: med begreppet driftställe [avses] varje verksamhetsplats där arbetsgivaren annat än tillfälligt idkar ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser. Europaparlamentet föreslog vid den första behandlingen att det i denna definition även skulle införas en hänvisning till betalningen av avgifter. Den föreslagna ändringen hade följande lydelse: I detta direktiv avses med driftställe varje verksamhetsplats där arbetsgivaren annat än tillfälligt idkar organiserad ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser och/eller där det finns en företagsnärvaro. Detta ska inbegripa de anställdas löner i det berörda landet, förbindelser med de administrativa myndigheterna och socialförsäkringsavgifter. Se EGT C 153 E, s. 239.

39 Se domen i målet Holmqvist (ovan fotnot 19), särskilt punkt 27.

40 Se, exempelvis, domen i målet Everson och Barras (ovan fotnot 26), punkt 20. Se även skäl 2 i direktiv 2002/74.