Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 7 juli 2011

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 227, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 60, s. 196, rättelse i EGT L 111, 2000, s. 31.

3 EUT L 162, s. 38 (nedan kallad förordning nr 2100/94).

4 Se rådets beslut 2005/523/EG av den 30 maj 2005 om godkännande av Europeiska gemenskapens anslutning till den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, reviderad i Genève den 19 mars 1991 (EUT L 192, s. 63).

5 Det bör påpekas att i redogörelsen för omständigheterna i målet tas ett antal problem upp: dels är parterna i målet vid den nationella domstolen oense om flera sak- och rättsfrågor, dels rör det sig om ett interimistiskt förfarande, och licensinnehavaren (Nicolaï NV) är inte part i förfarandet vid den nationella domstolen.

6 År 2009 fanns det i Europa 3156000 äppelträd av sorten Nicoter, vilkas produktion motsvarade 25000 ton äpplen. Omkring tre fjärdedelar av dessa äpplen uppfyllde kvalitetskraven för varumärket Kanzi. Se European Fruit Magazine nr 12, 2009, s. 6 (se webbplatsen www.fruitmagazine.eu).

7 Licensavtalet är inte daterat.

8 Den handling som ligger till grund för GKE:s rättigheter har inte tillförts handlingarna i målet. Det förefaller röra sig om ett licensavtal mellan GKE och ett bolag vid namn EFC BVBA, som i sin tur hade ingått ett licensavtal med Better3fruit, innehavaren av gemenskapens växtförädlarrätt.

9 Enligt förlängningsklausulen i licensavtalet är det domstolarna i Leuven (Belgien) som är behöriga att pröva en sådan talan.

10 Se dom av den 10 april 2003 i mål C-305/00, Schulin (REG 2003, s. I-3525), av den 11 mars 2004 i mål C-182/01, Saatgut-Treuhandverwaltungsgesellschaft (REG 2004, s. I-2263), av den 14 oktober 2004 i mål C-336/02, Brangewitz (REG 2004, s. I-9801), och av den 8 juni 2006 i de förenade målen C-7/05-C-9/05, Saatgut-Treuhandverwaltung (REG 2006, s. I-5045).

11 Tilläggas bör att artikel 13.4 i förordning nr 2100/94 dessutom föreskriver en möjlighet att genom tillämpningsföreskrifter för förordningen införa ett tertiärt skydd för produkter som framställs direkt av material från den skyddade sorten. Någon sådan bestämmelse har mig veterligen inte antagits och frågan är under alla omständigheter inte relevant i förevarande mål. Konkret skulle ett sådant tertiärt skydd exempelvis kunna avse juice som framställs av äpplen (sekundärt skydd) från äppelträd av en skyddad sort (primärt skydd).

12 Jag noterar att begreppen sortbeståndsdel och material inte används på ett konsekvent sätt i förordning nr 2100/94. Se Würtenberger G. m.fl., European Community Plant Variety Protection, Oxford University Press, Oxford, 2009, s. 119 och 120.

13 Jag anser att äpplen, som innehåller kärnor, bör betraktas som skördat material och inte som sortbeståndsdelar, eftersom kärnorna inte direkt kan användas för att framställa hela växter med samma egenskaper som de skyddade växterna. Se Würtenberger G. m.fl., a.a., s. 118.

14 I artikel 14 i 1991 års UPOV-konvention, med rubriken Förädlarrättens omfattning, finns separata uppräkningar av åtgärder avseende förökningsmaterial (punkt 1), åtgärder avseende skördat material (punkt 2), åtgärder avseende vissa produkter (punkt 3) och möjliga ytterligare åtgärder (punkt 4).

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 november 2001 i de förenade målen C-414/99-C-416/99, Zino Davidoff och Levi Strauss (REG 2001, s. I-8691), punkt 33, av den 8 april 2003 i mål C-244/00, Van Doren + Q (REG 2003, s. I-3051), punkt 26, och av den 30 november 2004 i mål C-16/03, Peak Holding (REG 2004, s. I-11313), punkt 40.

16 Se artikel 5.5 i rådets direktiv 87/54/EEG av den 16 december 1986 om rättsligt skydd för kretsmönster i halvledarprodukter (EGT L 24, 1987, s. 36; svensk specialutgåva, område 13, volym 16, s. 95), artikel 7 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178), upphävt genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, s. 25) (se artikel 7), artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), upphävd genom rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1) (se artikel 13), artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/71/EG av den 13 oktober 1998 om mönsterskydd (EGT L 289, s. 28), artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10) och artikel 21 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

17 Se, till exempel, domstolens dom av den 9 juli 1985 i mål 19/84, Pharmon (REG 1985, s. 2281; svensk specialutgåva, volym 8, s. 265), punkterna 16 och 26, avseende konsumtion av patenträtten när tvångslicenser beviljas för ett parallellt patent, förstainstansrättens dom av den 16 december 1999 i mål T-198/98, Micro Leader mot kommissionen (REG 1999, s. II-3989), punkt 34, avseende rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111), och domstolens dom av den 12 september 2006 i mål C-479/04, Laserdisken (REG 2006, s. I-8089), punkt 27, avseende direktiv 2001/29.

18 Se artikel 8.2 i direktiv 2008/95 och artikel 22.2 i förordning nr 207/2009.

19 Den ovannämnda domen (punkt 56).

20 Dom av den 23 april 2009 i mål C-59/08, Copad (REG 2009, s. I-3421), punkt 51.

21 Se i detta avseende artiklarna 17, 27 och 94 i förordning nr 2100/94.

22 Denna tanke uttrycks tydligare i artikel 32.2 i förordning nr 6/2002 (Utan att det påverkar eventuell talan som grundar sig på avtalsrätten, får innehavaren åberopa de rättigheter som är knutna till gemenskapsformgivningen gentemot en licenstagare som bryter mot någon bestämmelse i licensavtalet …). Se även artikel 8.2 i direktiv 2008/95, artikel 22.2 i förordning nr 207/2009 och artikel 8.2 i direktiv 2001/29.

23 Den förteckning över villkor som återfinns i artikel 8.2 i direktiv 89/104 är däremot uttömmande (se domen i det ovannämnda målet Copad, punkt 20).

24 Här bör erinras om att villkoren i ett licensavtal normalt är konfidentiella och att det i handeln inom EU kan förekomma att villkoren är avfattade på ett språk som de personer som licensinnehavaren i sin tur ingår avtal med – eller dessa personers kunder – inte förstår.

25 Det vill säga sådana avtal som nämns i bilaga 6 respektive 7 till licensavtalet mellan innehavaren av växtförädlarrätten och licensinnehavaren (vilka nämns i punkt 20 i detta förslag till avgörande).

26 Se, för ett liknande resonemang, Würtenberger G. m.fl., a.a., s. 173.

27 Detta gäller även begreppet konsumtion (se domen i det ovannämnda målet Zino Davidoff och Levi Strauss, punkterna 63–66).

28 Artikel 5.6 i direktiv 87/54 förefaller emellertid utgöra ett undantag från denna princip. Enligt den artikeln ska [e]n person som vid förvärvandet av en halvledarprodukt inte vet, eller inte har skälig anledning att anta, att produkten är skyddad av en ensamrätt meddelad av en medlemsstat i enlighet med detta direktiv, … inte hindras att kommersiellt utnyttja produkten i fråga. Beträffande handlingar som utförs efter det att personen i fråga fått kännedom om eller fått skälig anledning att anta att halvledarprodukten är skyddad, skall emellertid medlemsstaterna tillse att en domstol, efter yrkande av rättsinnehavaren, kan utdöma skälig ersättning i enlighet med gällande nationell lag.