lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 20 mars 2012

CELEX
62011CC0042
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, s. 1.

3 EUT L 327, s. 27.

4 Domstolens dom av den 6 oktober 2009 i mål C-123/08, Wolzenburg (REG 2009, s. I-9621).

5 I de ingivna handlingarna (bland annat i begäran om förhandsavgörande) är det artikel 12 EG som nämns, men rätteligen är det artikel 18 FEUF som avses.

6 Se information rörande förklaringarna från Republiken Frankrike och Republiken Ungern om godtagande av domstolens behörighet att meddela förhandsavgöranden om de rättsakter som avses i artikel 35 i fördraget om Europeiska unionen (EUT C 318, 2005, s. 1).

7 Se artikel 3 i rambeslut 2008/909.

8 Se artikel 29 i rambeslut 2008/909. Republiken Frankrike har inte iakttagit denna tidsfrist. Den dag då detta förslag till avgörande föredras, håller parlamentet nämligen fortfarande på att diskutera det lagförslag som ska genomföra rambeslut 2008/909 i den franska rättsordningen (se lagförslaget om olika straffrättsliga och straffprocessuella bestämmelser med tillämpning av Frankrikes internationella åtaganden, ingett den 11 januari 2012 till senaten).

9 Människans värdighet är den första grundläggande rättighet som nämns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (se artikel 1 i stadgan).

10 Ordalydelsen är lika klar i övriga språkversioner: jag hänvisar här i första hand till rubriken till artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 i den spanska språkversionen (Motivos de no ejecución facultativa de la orden de detención europea), i den engelska språkversionen (Grounds for optional non-execution of the European arrest warrant), den italienska språkversionen (Motivi di non esecuzione facoltativa del mandato di arresto europeo) och den portugisiska språkversionen (Motivos de não execução facultativa do mandado de detenção europeu).

11 Så är fallet bland annat i den spanska, den engelska, den franska, den italienska och den portugisiska språkversionen.

12 Domen i det ovannämnda målet Wolzenburg (punkt 57).

13 Ibidem (punkt 67).

14 Ibidem (punkt 62).

15 Se punkt 43 i detta förslag till avgörande.

16 Domen i det ovannämnda målet Wolzenburg (punkt 61).

17 Ibidem (punkt 45).

18 Dom av den 17 juli 2008 i mål C-66/08, Kozlowski (REG 2008, s. I-6041).

19 Domstolen slog för övrigt fast att den nederländska lagstiftning, som föreskrev att artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 gällde ovillkorligen för nederländska medborgare samt för medborgare i andra medlemsstater om de varit lagligen och stadigvarande bosatta i landet sedan minst fem år, var förenlig med unionsrätten.

20 Skäl 8 i rambeslut 2002/584 ger klart stöd för en sådan tolkning. Skäl 8 har följande lydelse: Beslut om verkställighet av en europeisk arresteringsorder måste kontrolleras i tillräcklig omfattning, vilket innebär att en rättslig myndighet i den medlemsstat där den eftersökta personen har gripits måste fatta beslutet om huruvida han eller hon skall överlämnas.

21 Se domen i det ovannämnda målet Wolzenburg (punkt 45).

22 Ibidem (punkt 47).

23 Se, bland annat, dom av den 3 maj 2007 i mål C-303/05, Advocaten voor de Wereld (REG 2007, s. I-3633), punkt 56 och där angiven rättspraxis, samt domen i det ovannämnda målet Wolzenburg (punkt 62).

24 Domen i det ovannämnda målet Wolzenburg (punkt 69).

25 Se punkt 2 ovan.

26 Se artikel 3.1 a i konventionen om överförande av dömda personer.

27 Se artikel 3.4 i konventionen om överförande av dömda personer.

28 Det framgår för övrigt av de unilaterala förklaringar som avgetts av de stater som är parter i konventionen om överförande av dömda personer att åtminstone sju medlemsstater i unionen har förklarat att begreppet medborgare i konventionen även ska omfatta personer som uppehåller sig eller är bosatta i verkställighetslandet eller som definitivt är etablerade där (Konungariket Danmark, Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige). Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har för sin del föreskrivit att det är möjligt att begreppet medborgare ges en vidare definition beroende på den dömdes nära anknytning till den berörda staten.

29 Dom av den 16 juni 2005 i mål C-105/03 (REG 2005, s. I-5285), punkt 43.

30 Ibidem (punkt 47).