Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 27 november 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionen har väckt talan i mål om liknande fördragsbrott mot Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Republiken Finland, Konungariket Nederländerna samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, se mål C-109/11, kommissionen mot Tjeckien, mål C-95/11, kommissionen mot Danmark, mål C-74/11, kommissionen mot Finland, mål C-65/11, kommissionen mot Nederländerna, och mål C-86/11, kommissionen mot Förenade kungariket. Domstolen har emellertid begränsat sin begäran om generaladvokats förslag till avgörande till detta mål och mål C-480/10, kommissionen mot Sverige, i vilka mina förslag till avgöranden läggs fram samtidigt.

3 I sak identiska bestämmelser återfanns tidigare i section 8.8.a i 1972 års mervärdesskattelag (Value Added Tax Act), i dess senast ändrade lydelse enligt 2008 års skattelag (Finance Act).

4 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-139/00, kommissionen mot Spanien (REG 2002, s. I-6407), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

5 REU 2010, s. I-11599, punkt 44 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 10 maj 2012 i mål C-39/10, kommissionen mot Estland, punkterna 24–26.

6 Kommissionen har påstått att en medlemsstat som önskar avvika från de allmänna bestämmelserna i direktiv 2006/112 för att uppnå detta syfte ska följa det förfarande som föreskrivs i artikel 395 i direktiv 2006/112.

7 REG 2008, s. I-4019, punkt 19.

8 REG 1991, s. I-3111 (svensk specialutgåva, volym 11, s. 227). Generaladvokaten Van Gerven anförde i sitt förslag till avgörande, punkt 9, följande: Den fråga som uppkommer är huruvida medlemsstaterna till följd av denna möjlighet kan behandla två personer, som är nära förbundna med varandra, som en enda [beskattningsbar] person, när det är klarlagt att en av dessa personer inte bedriver någon ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 4 i [sjätte] direktivet. Enligt min mening ska denna fråga besvaras nekande.

9 Irland har åberopat section 15.1 i mervärdesskattelagen, enligt vilken det krävs att åtminstone en medlem i en mervärdesskattegrupp ska vara en beskattningsbar person i den mening som avses i avdelning III i direktiv 2006/112.

10 Irland har vidare bestritt påståendet att åtgärder enligt artikel 11 ska antas på grundval av artikel 395 i direktiv 2006/112.

11 Vad gäller holdingbolag ur mervärdesskattesynpunkt, se, till exempel, domen av den 20 juni 1991 i det ovannämnda målet Polysar, punkt 23, och dom av den 29 oktober 2009 i mål C-29/08, SKF (REG 2009, s. I-10413).

12 REG 1996, s. I-3013. Målet gällde frågan huruvida begreppet ekonomisk verksamhet i artikel 4.2 i sjätte direktivet ska tolkas på så sätt att det inte omfattar verksamhet som består av köp och försäljning av aktier och andra värdepapper genom en förvaltare i samband med förmögenhetsförvaltningen i en stiftelse för välgörande ändamål.

13 REG 1997, s. I-745. Målet gällde frågan huruvida artikel 4.2 i sjätte direktivet ska tolkas så, att förvärv av egendom och innehav av obligationer som inte används för någon annan företagsverksamhet, och ett uppbärande av därtill hänförliga intäkter, inte är att anse som ekonomisk verksamhet som innebär att den person som utför dessa transaktioner ska betraktas som en beskattningsbar person.

14 Se dom av den 29 oktober 2009 i mål C-174/08, NCC Construction Danmark (REG 2009, s. I-10567), punkt 23 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 19 juli 2012 i mål C-33/11, A Oy, punkt 27.

15 Rådets andra direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EGT 1967, 71, s. 1303) (nedan kallat andra direktivet).

16 Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (se punkt 22).

17 I den fullständiga texten i artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet föreskrivs följande: ... varje medlemsstat [kan] anse såsom en enda [beskattningsbar] sådana personer som är etablerade inom landets territorium och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.

18 Se skäl 3 i direktiv 2006/112: För att se till att bestämmelserna presenteras på ett tydligt och rationellt sätt i enlighet med principen om bättre lagstiftning är det lämpligt att omarbeta direktivets struktur och lydelse även om detta i princip inte kommer att leda till några materiella ändringar i den befintliga lagstiftningen. Omarbetningen för emellertid med sig ett fåtal materiella ändringar som trots allt bör göras. När sådana ändringar införs anges de på ett uttömmande sätt i de bestämmelser som rör direktivets införlivande och ikraftträdande.

19 Dom av den 15 juli 2010 i mål C-582/08, kommissionen mot Förenade kungariket (REU 2010, s. I-7195), punkterna 49–51.

20 Domen i mål C-582/08 (ovan fotnot 19), särskilt punkt 51. Se även mitt förslag till avgörande i samma mål, punkt 52.

21 Se motiven till förslaget till sjätte direktivet, KOM(73) 950 slutlig, av den 20 juni 1973.

22 Det praktiska genomförandet av mervärdesskattegrupp varierar. I vissa medlemsstater är bestämmelserna obligatoriska för dem som uppfyller villkoren, i andra dispositiva.

23 Se skäl 5 i direktiv 2006/112.

24 Se skäl 7 i direktiv 2006/112.

25 Terra, B. och Kajus, J., A Guide to the European VAT Directives, IBFD, 2012, kapitel 7.3.

26 Se domen i målet Ampliscientifica (ovan punkt 23), punkterna 19 och 20.

27 För en sammanfattning av avdragssystemet, se dom av den 6 september 2012 i mål C-324/11, Tóth, punkt 25 och där angiven rättspraxis.

28 Se Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om möjligheten att tillåta mervärdesskattegrupper enligt artikel 11 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (KOM(2009) 325 slutlig), s. 11–12.

29 Se domen i målet Polysar (ovan punkt 23), punkterna 15–17.

30 Se dom av den 29 april 2004 i mål C-77/01, EDM (REG 2004, s. I-4295), punkt 49, och av den 13 mars 2008 i mål C-437/06, Securenta (REG 2008, s. I-1597), punkt 26. Det framgår av de upplysningar som har lämnats av den hänskjutande domstolen att Securenta bedriver verksamhet av tre slag. För det första icke-ekonomisk verksamhet, vilken inte omfattas av sjätte direktivet. För det andra ekonomisk verksamhet, vilken omfattas av sjätte direktivet men är undantagen från skatteplikt. För det tredje ekonomisk verksamhet som är skattepliktig. Frågan är således om, och i vilken utsträckning, en sådan skattskyldig person har rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt som avser kostnader som inte kan knytas till en bestämd verksamhet i efterföljande omsättningsled.