Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 6 september 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 174, s. 1.

3 I förevarande förslag till avgörande avses med begreppet medlemsstat Europeiska unionens medlemsstater, med undantag för Konungariket Danmark, i enlighet med artikel 1.3 i förordning nr 1206/2001.

4 EGT L 12, 2001, s. 1.

5 Se, bland annat, dom av den 16 juni 2011 i de förenade målen C-65/09 och C-87/09, Gebr. Weber och Putz (REU 2011, s. I-5257), punkt 35 och följande punkter, samt av den 21 juni 2012 i mål C-84/11, Susisalo m.fl., punkterna 16 och 17.

6 Punkt 10 i handledningen för tillämpningen av förordningen om bevisupptagning, vilken tagits fram av kommissionen i samråd med Europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område (nedan kallad handledningen) (finns tillgänglig på följande internetadress: http://ec.europa.eu/civiljustice/evidence/evidence_ec_guide_sv.pdf).

7 Tolkningsfrågor angående denna typ av åtgärder har redan hänskjutits till domstolen. När det gäller artikel 24 i den konvention som undertecknades i Bryssel den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad Brysselkonventionen), se dom av den 28 april 2005 i mål C-104/03, St. Paul Dairy (REG 2005, s. I-3481), punkt 13, samt förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz Jarabo Colomer i detta mål, särkilt punkt 32 angående möjliga syften med sådana åtgärder med avseende på medlemsstaternas lagstiftning. Angående förordning nr 1206/2001, se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i mål C-175/06 som ledde till beslutet om avskrivning från domstolens register av den 27 september 2007, Tedesco (REG 2006, s. I-7929), punkt 76 och följande punkter.

8 Det anges i skäl 16 i förordning nr 44/2001 att [d]et ömsesidiga förtroendet mellan de rättsvårdande myndigheterna i gemenskapen gör det berättigat att automatiskt erkänna en dom som har meddelats i en medlemsstat utan att något ytterligare förfarande behöver tillgripas, utom när erkännandet är tvistigt.

9 En konvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område som undertecknades den 16 september 1988 i Lugano (EGT L 319, 1988, s. 9), i ändrad lydelse enligt den konvention som undertecknades den 30 oktober 2007 i Lugano (se rådets beslut 2007/712/EG av den 15 oktober 2007 om undertecknande, på den Europeiska gemenskapens vägnar, av nämnda konvention (EUT L 339, s. 1)) vilken trädde i kraft den 1 maj 2011 och förbinder gemenskapen, Konungariket Danmark, Republiken Island, Konungariket Norge och Schweiziska edsförbundet.

10 Schweiziska edsförbundet har härvidlag analogt baserat sig på P. Schlossers rapport angående konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till den ovannämnda Brysselkonventionen, samt på protokollet om domstolens tolkning av konventionen (EGT C 59, 1979, s. 71), se särskilt punkt 187, eftersom artikel 25 i konventionen motsvarar nämnda artikel 32.

11 Se, bland annat, dom av den 17 juli 1997 i mål C-183/95, Affish (REG 1997, s. I-4315), punkt 24, och av den 14 december 2000 i mål C-141/99, AMID (REG 2000, s. I-11619), punkt 18.

12 I punkt 61 i ovannämnda förslag till avgörande i målet St. Paul Dairy uttalade generaladvokaten Ruiz Jarabo Colomer att [b]eträffande den eventuellt fortsatta tillämpligheten av förordning nr 44/l2001, har den nya [förordning nr 1206/2001] företräde … framför förordning nr 44/2001 enligt principen om att ny lag har företräde framför gammal (lex posterior derogat priori).

13 Se analogt, den studie som genomförts på begäran av Europaparlamentet med titeln Tolkningen av undantaget om ordre public i Europeiska unionens internationellt privaträttsliga och processrättsliga instrument, Bryssel, 2011. Enligt studien finns en uppenbar tendens till korsreferenser mellan de olika instrumenten, vad gäller tolkningen av bestämmelser om ordre public. … Det är emellertid nödvändigt för att kunna dra en parallell att de underliggande faktiska och rättsliga omständigheterna är likartade. Så verkar inte vara fallet när det rör sig om förordning nr 44/2001 och förordning nr 1206/2001 (tillgänglig på följande internetadress: http://www.europarl.europa.eu/studies, dokument 453.189, s. 14 och s. 137).

14 Kommissionen anger i den nämnda handledningen att begreppet [bland annat] innefattar … hörande av vittnen, parter eller sakkunniga, framläggande av handlingar, kontroller, fastställande av sakförhållanden … (punkt 8, samt, avseende sakkunniga, punkterna 17, 37 och 55).

15 Det ger upphov till praktiska svårigheter att begreppet bevis inte definieras i förordningen, särskilt när det gäller utlåtanden från experter, enligt rapporten från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av förordning nr 1206/2001 (KOM(2007)0769 slutlig, punkt 2.9).

16 Se även, denna gång angående metoden för indirekt bevisupptagning, artikel 12.2 i förordning nr 1206/2001.

17 Jag erinrar om att eftersom sakkunnigutredningen i målet vid den nationella domstolen skulle bedrivas huvudsakligen i Nederländerna, hade den förordnats av en belgisk domstol med stöd av artikel 962 i den belgiska processlagen, i vilken det föreskrivs att [d]omstolen kan för att lösa en tvist som anhängiggjorts vid den eller vid fall av objektivt och aktuellt hot om en tvist uppdra åt sakkunniga att göra konstateranden eller avge tekniska utlåtanden.

18 Dom av den 6 september 2012.

19 Se punkt 54 och de källor som anges i fotnot 40 i förslaget till avgörande.

20 I Italien, Luxemburg och Sverige är ett sådant aktivt deltagande inte tillåtet enligt rådets meddelande av den 28 juli 2000 som sammanfattar medlemsstaternas delegationers svar på ett frågeformulär angående ett eventuellt unionsinstrument med syftet att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar när det gäller bevisupptagning på privaträttens område (10651/00 JUSTCIV 85, s. 10, punkt 9).

21 Såsom det erinras om i kommissionens ovannämnda rapport (KOM(2007)0769 slutlig). Se även skäl 2 i förordning nr 1206/2001.

22 För en beskrivning av de båda metoderna för samarbete mellan domstolar, se särskilt punkt 32 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Lippens m.fl.

23 Mina kursiveringar.

24 Denna bestämmelse introduceras i skäl 15 i förordning nr 1206/2001.

25 Angående de befogenheter som tilldelats nämnda centrala organ respektive behöriga myndighet, se artikel 3.1 och 3.3 i förordning nr 1206/2001.

26 Förbundsrepubliken Tysklands initiativ inför antagandet av rådets förordning om samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur (EGT C 314, 2000, s. 1).

27 Bevisupptagning ska i regel inte begäras om domstolen i en medlemsstat vill låta en expert göra utredningar i en annan medlemsstat. I sådana fall kan experten utses direkt av domstolen i denna medlemsstat utan att det krävs att den andra medlemsstaten ger tillstånd eller underrättas i förväg.

28 Denna bestämmelse har i motsats till andra bestämmelser inte blivit föremål för ändring av parlamentet i dess rapport av den 27 februari 2001 angående nämnda tyska förslag i vars skäl det endast anförs att artikel 1.3 föreskriver att förordningen inte är tillämplig om domstolen i en medlemsstat vill låta en expert göra utredningar i en annan medlemsstat. I sådana fall kan experten utses direkt av domstolen i denna medlemsstat utan att det krävs att den andra medlemsstaten ger tillstånd eller underrättas i förväg (slutligt mötesprotokoll 298.394, A5-0073/2001, s. 10, punkt 1.3.1).

29 Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén, publicerat den 11 maj 2001 (EGT C 139, s. 10).

30 Yttrande från parlamentet, vid en enda behandling, avgett den 14 mars 2001 (A5-0073/2001, EGT C 343, s. 184).

31 Rådet hade redan föreskrivit denna ändring i det reviderade utkastet till förordning som publicerades den 16 mars 2001, utan att ge någon förklaring till att bestämmelsen tagits bort (6850/01 JUSTCIV 28, s. 7).

32 Se ovan fotnot 12.

33 Se punkt 36 i mitt förslag till avgörande i ovannämnda mål.

34 Enligt artikel 17.2.

35 Den ansökande domstolen kan alternativt använda sig av förfarandet för indirekt verkställighet i artikel 10 och följande artiklar i förordning nr 1206/2001 om den inte insisterar på att själv vidta utredningsåtgärden.

36 I en studie angående tillämpningen av förordning nr 1206/2001 som utfördes år 2007 på begäran av kommissionen (tillgänglig i engelsk version på följande internetadress: http://ec.europa.eu/civiljustice/publications/docs/final_report_ec_1206_2001_a_09032007.pdf) uttalas att trots att artikel 17.3 i nämnda förordning tillåter att en sakkunnig utses som företrädare för den ansökande domstolen when it comes to determining who can take evidence it should be borne in mind that in those cases where the presence of a judge is required, if the judge of the requesting State does not agree to travel to the other Member State, he will need to ask for the foreign court’s help (s. 88, punkt 4.1.10.2).

37 Medgivandet skulle kunna ges av den berörde genom påtryckningar om att en belgisk domstol, vid vilken talan väcks angående sakfrågan i målet sedan kan drabbas av de negativa följderna av denna parts bristande samarbete. Se, analogt, punkt 64 i mitt förslag till avgörande i det ovannämnda målet Lippens m.fl.

38 Så mycket mera som det finns en risk för överlappning mellan en utredning som görs av en sakkunnig inom ramen för en civilprocess som i förevarande mål och en utredning som görs av ett speciellt organ vid allvarliga eller potentiellt allvarliga olyckor enligt artiklarna 19–24 – särskilt artikel 20.2 a – och bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, s. 44).

39 Se även skäl 17 i samma förordning.

40 Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 juli 2007 (EUT L 199, s. 1). Skäl 20 i denna förordning föreskriver även att [d]omstolen bör använda det enklaste och billigaste sättet för bevisupptagning.