Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 13 juni 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 149, s. 22).

3 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009 i de förenade målen C-261/07 och C-299/07, VTB-VAB och Galatea (REG 2009, I-2949), punkterna 53–56, av den 14 januari 2010 i mål C‑304/08, Plus Warenhandelsgesellschaft (REU 2010, s. I‑217), punkterna 42–45, och av den 9 november 2010 i mål C‑540/08, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag (REU 2010, s. I‑10909), punkterna 31–34.

4 Se artikel 5.5 i direktivet jämförd med skäl 17 i ingressen till detsamma.

5 Se domen i målet Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag (ovan fotnot 3), punkt 33.

6 De flesta språkversioner av artikel 5.4 i direktivet innehåller ett uttryck som motsvarar uttrycket i synnerhet [*]. Den svenska versionen innehåller dock inte ordet i synnerhet utan i den anges endast att [a]ffärsmetoder skall anses otillbörliga om de a) är vilseledande enligt artiklarna 6 och 7, eller b) aggressiva enligt artiklarna 8 och 9[* I direktivet används på engelska, som är originalspråk för detta förslag till avgörande, uttrycket in particular. Övers. anm.]

7 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) KOM(2003) 356 slutlig.

8 I punkt 56 i motiveringen till förslaget till direktiv – till vilken den polska regeringen hänvisade i punkt 12 i sitt yttrande – anges att en affärsmetod automatiskt är otillbörlig om den bedöms vara vilseledande eller aggressiv, utan vidare hänvisning till villkoren i artikel 5. I punkt 57 i motiveringen anges vidare att [a]tt vilseleda konsumenter eller bemöta dem aggressivt anses utgöra snedvridning av konsumenternas beteende snarare än tillåten påverkan, och strider därför mot god yrkessed. Handlingar som innebär att näringsidkaren bedrar, trakasserar eller utövar otillbörligt inflytande på konsumenten står alltid i strid med god yrkessed och innebär att konsumentens förmåga att fatta ett välgrundat beslut avsevärt försämras. Av denna anledning finns det ingen separat hänvisning till god yrkessed eller snedvridning i definitionen av avsevärd snedvridning. Slutligen anges i punkt 58 i motiveringen att [d]essa kategorier [inte] utesluter … att det generella förbudet tillämpas fristående, då det även fortsatt kommer att fungera som skyddsnät och vara ett sätt att bedöma huruvida befintliga eller framtida affärsmetoder som inte är av någon av de två nyckeltyperna är otillbörliga (min kursivering). Det bör tilläggas att inga ändringar gjordes i detta avseende i direktivet under lagstiftningsförfarandet.

9 I det sammanhanget vill jag påpeka att artikel 6.1 i direktivet, i enlighet med bestämmelsens uttryckliga ordalydelse, är tillämplig även om informationen [som härrör från affärsmetoden] är korrekt i sak.

10 På ett liknande sätt slog domstolen fast med avseende på tolkningen av begreppet skapa ett oriktigt intryck i punkt 31 i svarta listan, i punkt 46 i dom av den 18 oktober 2012 i mål C‑428/11, Purely Creative m.fl., att direktivets mål inte [kan] nås om punkt 31 i bilaga I till direktivet … tolkas så, att vilseledande är ett självständigt rekvisit i förhållande till de situationer som beskrivs i den andra delen av bestämmelsen (se även punkterna 26, 27 och 29 i domen mot bakgrund av den fjärde tolkningsfrågan i det målet). Till skillnad från vad som gäller metoder på svarta listan krävs det obestridligen en bedömning i det enskilda fallet av samtliga relevanta omständigheter när det rör sig om vilseledande metoder enligt artikel 6. Detta hindrar dock inte att domstolens resonemang i tillämpliga delar kan vara lika relevant i fråga om artikel 6.

11 Se beslut av den 15 december 2012 i mål C‑126/11, INNO (REU 2011, s. I–204), punkt 27 och där angiven rättspraxis.

12 Domen i målet Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag (ovan fotnot 3), punkterna 27 och 30 och där angiven rättspraxis.

13 Domstolen har hittills bara haft tillfälle att behandla denna fråga på ett indirekt sätt. I dom av den 15 mars 2012 i mål C‑453/10, Pereničová och Perenič fann domstolen – som svar på frågan vilken betydelse konstaterandet att det föreligger otillbörliga affärsmetoder får för bedömningen av om ett avtalsvillkor är skäligt och giltigt enligt rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) – att den ifrågavarande metoden var vilseledande enligt artikel 6 i direktivet och prövade därefter inte huruvida det också rörde sig om ett åsidosättande av god yrkessed (se punkterna 40, 41 och 43, samt punkt 2 i domslutet). Generaladvokaten Trstenjak har emellertid vid flera tillfällen gett uttryck för en liknande uppfattning som min egen (se hennes förslag till avgörande i målen VTB-VAB och Galatea, ovan fotnot 3, punkterna 78 och 79, Plus Warenhandelsgesellschaft, ovan fotnot 3, punkterna 73 och 74, Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag, ovan fotnot 3, punkterna 65 och 66, och i Pereničová och Perenič, punkterna 104–107).

14 Domen i målet Mediaprint Zeitungs- und Zeitschriftenverlag (ovan fotnot 3), punkt 43.

15 Ibidem, punkt 46.

16 Jag bör tillägga att det synes som om de båda domstolarna angav olika skäl för sina beslut. Det förefaller som om det huvudsakliga skälet till att Landesgericht avslog ansökan om interimistiska åtgärder var att rätten ansåg att uppgiften om ensamrätt var korrekt. Det verkar därför som om det endast var avgörandet av Oberlandesgericht Innsbruck som grundades på konstaterandet att Team4 Travel inte hade handlat i strid med god yrkessed.

17 Avgörande av Oberlandesgericht Jena (regional domstol i andra instans i Jena) (Tyskland) av den 8 juli 2009, NJOZ (2010) 1216. Jag instämmer dock inte i den hänskjutande domstolens tolkning av detta avgörande, eftersom det synes röra endast frågan huruvida villkoren för att det ska föreligga vilseledande affärsmetoder är uppfyllda och bevisbördan i detta avseende. Dessutom angav Oberlandesgericht Jena uttryckligen att direktivet tydligen inte hade införlivats i Tyskland.