Förslag till avgörande av generaladvokat NIILO JÄÄSKINEN föredraget den 11 juli 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Närheten till denna person, som är direkt skadeoffer, kan i vissa rättsordningar följa inte enbart av ett direkt familjeband, såsom är fallet i förevarande mål, utan också av en nära känslomässig anknytning som bland annat kan föreligga vid ett gemensamt boende.

3 EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111.

4 EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189.

5 EGT L 8, 1984, s. 17; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 90.

6 De tre berörda direktiven upphävdes, bland annat, genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11), genom vilket de kodifierades.

7 Med vetskap om att de båda hänskjutande domstolarna har, liksom i de nationella lagstiftningarna och doktrinen, alternativt använt termer som icke-ekonomisk skada och moralisk skada, vars rättsliga räckvidd kan variera, har jag valt att i detta fördrag använda uttrycket ideell skada, vilket enligt min uppfattning är mer neutralt.

8 Angående unionsrättens utveckling inom det berörda området, se generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande som ledde till dom av den 23 oktober 2012 i mål C-300/10, Marques Almeida, punkt 5 och följande punkter samt där angiven doktrin.

9 Denna punkt 2 ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14/EG av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon (EUT L 149, s. 14), med en frist för genomförande fastställd till den 11 juni 2007, varvid de föreskrivna beloppen för personskador ändrades till ett minimibelopp på 1 miljon euro när det endast finns en skadelidande och 5 miljoner euro om mer än en skadelidande omfattas av samma skadehändelse, samt 1 miljon euro för sakskador vid varje skadehändelse, oavsett antalet skadelidande.

10 Särskilt artikel 4 i den slovakiska lagen nr 381/2001 om obligatorisk ansvarsförsäkring för motorfordon (nedan kallad den slovakiska lagen om obligatorisk ansvarsförsäkring).

11 Text tillgänglig på Haagkonferensens webbplats för internationell privaträtt (www.hcch.net).

12 Se i detta hänseende punkt 48 och följande punkter i detta förslag.

13 Zákon č. 40/1964 Sb. Lag antagen den 26 februari 1964.

14 Zákon č. 168/1999 Sb. Lag antagen den 30 juli 1999.

15 Sauszemes transportlīdzekļu īpašnieku civiltiesiskās atbildības obligātās apdrošināšanas likums, Latvijas Vēstnesis, 2004, nr 65 (3013).

16 Noteikumi par apdrošināšanas atlīdzības apmēru un aprēķināšanas kārtību par personai nodarītajiem nemateriālajiem zaudējumiem, Latvijas Vēstnesis, 2005, nr 80 (3238).

17 Beskrivningen av detta mål följer såväl av de omständigheter som angetts i beslutet om hänskjutande som av de förtydliganden som den hänskjutande domstolen gjort på domstolens begäran.

18 Den hänskjutande domstolen angav i de förtydliganden som den lämnade senare, på domstolens begäran, att Republiken Tjeckiens materiella lagstiftning ska tillämpas på målet vid den nationella domstolen. Se i detta hänseende punkt 48 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

19 Katarína Haasovás yttrande har inte förts till akten, eftersom det inkom efter fristens utgång.

20 I domen preciserades att föraren som orsakat olyckan var alkoholpåverkad, körde för fort och gjorde en farlig omkörning med ett fordon som saknade ett vinterdäck.

21 Det vill säga 100 LVL för var och en av de avlidna personerna av vilka den berörde var beroende för sin försörjning.

22 Den hänskjutande domstolen har nämnt artiklarna 1 och 2 (1. un 2. pantā) i andra direktivet. Eftersom begreppet personskada, som är föremål för frågan, förekommer i artikel 1, bland annat i punkterna 1 och 2, och inte i artikel 2 i nämnda direktiv, ska detta skrivfel enligt min uppfattning rättas till artikel 1.1 och 1.2.

23 Ibidem.

24 Se bland annat studier i jämförande rätt som citeras av Lambert‑Faivre, Y., och Leveneur, L., Droit des assurances, Dalloz, Paris, tolfte upplagan, 2005, s. 511, fotnot 1.

25 Europaparlamentets och rådets förordning nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, s. 40).

26 Denna konvention ratificerades av Tjeckoslovakien. Den 28 januari 1993 och den 15 mars 1993 förklarade Republiken Tjeckien och Republiken Slovakien sig vara bundna av konventionen – inbegripet de reserveringar och förklaringar som Tjeckoslovakien gjorde – från och med den 1 januari 1993, den dag då detta land delades.

27 I artikel 8 i konventionen preciseras att de områden som täcks av den lag som förklaras tillämplig, vilket inbegriper fastställande av bland annat villkor och räckvidd för ansvar, för förekomst och art av skador för vilka ersättning kan utgå, för överförbarheten av rätten till ersättning och vilka personer som har rätt till ersättning för den skada som de personligen har lidit.

28 Det ska preciseras att den hänskjutande slovakiska domstolen, alltså Krajský súd v Prešove, har angett att tjeckisk materiell rätt skulle tillämpas, på grundval av artikel 3 i Haagkonventionen, mot bakgrund av att personskadan inträffade den 7 augusti 2008 och i samband med att ett motorfordon cirkulerade inom Republiken Tjeckiens territorium.

29 Den hänskjutande domstolen har nämligen preciserat att det fordon som orsakade olyckan var registrerat i Slovakien, medan det som blev påkört var registrerat i Republiken Tjeckien.

30 Denna lag ska utses i enlighet med artikel 7 i rådets andra direktiv 88/357/EEG av den 22 juni 1988 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, och med bestämmelser avsedda att göra det lättare att effektivt utöva friheten att tillhandahålla tjänster samt om ändring av direktiv 73/239/EEG (EGT L 172, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 175) eller, för avtal som ingåtts före den 17 december 2009, artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT L 177, s. 6).

31 De båda målen vid de nationella domstolarna avser ersättning för ideell skada som åsamkats genom dödsfall i en trafikolycka, i målet Haasová avseende en man vars maka och dotter har krävt ersättning för sådan skada och i målet Drozdovs avseende ett par vars barn har framställt en likadan begäran. Det ska preciseras att sökandena inte personligen var inblandade i trafikolyckorna.

32 I enlighet med homogenitetsprincipen som föreskrivs i rätten för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES).

33 Efta-domstolens dom av den 20 juni 2008 i mål E-8/07, Celina Nguyen mot The Norwegian State. Domen finns tillgänglig på webbplatsen www.eftacourt.lu. En sammanfattning av domen har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 263, 2008, s. 4).

34 Det målet avsåg tolkningen av EES-avtalet av den 2 maj 1992 (EGT L 1, 1994, s. 3) och särskilt huruvida ersättning för en ideell skada ska omfattas av tillämpningsområdet för de akter som det hänvisas till i bilaga IX i detta avtal som är de första, andra och tredje direktiven om ansvarsförsäkring för skada som vållats vid framförande av motorfordon.

35 Se särskilt första och tredje skälen i första direktivet.

36 Se femte skälet i andra direktivet och fjärde skälet i tredje direktivet.

37 Dom av den 30 juni 2005 i mål C-537/03, Candolin m.fl. (REG 2005, s. I-5745), punkt 17, och domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 26 och där angiven rättspraxis). Se även Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 23 och där angiven rättspraxis).

38 Domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 27 och där angiven rättspraxis).

39 Domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 28 och där angiven rättspraxis).

40 Dom av den 14 september 2000 i mål C-348/98, Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (REG 2000, s. I-6711), punkt 23, samt domen i det ovannämnda målet Marques Almeida, (punkt 29 och där angiven rättspraxis). Se även Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 24).

41 Dom av den 19 april 2007 i mål C-356/05, Farrell (REG 2007, s. I-3067), punkt 33 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 30 och där angiven rättspraxis). Se även Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen, (punkt 25).

42 Domen i det ovannämnda målet Candolin m.fl. (punkterna 27 och 28) och i målet Marques Almeida (punkt 31 och där angiven rättspraxis). Se även Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 24).

43 Det vill säga den ideella skada som åsamkas personer som är indirekta offer för en trafikolycka i vilken en närstående person avlidit.

44 Domstolen markerade i sin dom i det ovannämnda målet Marques Almeida en klar åtskillnad i detta hänseende och konstaterade att unionsrätten inte utgjorde hinder för den nationella lagstiftning som var aktuell i målet vid den nationella domstolen, vilken hade till syfte att fastställa huruvida, och i så fall i vilken mån, den skadelidande har rätt till ersättning till följd av den försäkrades civilrättsliga skadeståndsansvar och inte huruvida rätt till ersättning från ansvarsförsäkringen förelåg, eftersom den inte påverkade det som unionsrätten är tänkt att säkerställa, nämligen att det civilrättsliga skadeståndsansvaret till följd av motorfordonstrafik, vilket fastställs enligt tillämplig nationell rätt, omfattas av en försäkring som är förenlig med första, andra och tredje direktiven (punkt 34 och följande punkter).

45 Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (särskilt punkterna 7 och 11).

46 I originaltexten till domen i nämnda mål, som upprättats på engelska, benämnde Efta-domstolen den aktuella skadan non economic injury, men jag har för min del valt denna andra benämning, med anledning av dess mer neutrala karaktär och för ett samband med vad som angetts ovan.

47 Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 29).

48 Jag vill redan nu understryka att det föreligger en väsentlig skillnad mellan den franska versionen av detta uttryck och dess engelska version, vilket är Efta-domstolens rättegångsspråk, då den förstnämnda förefaller snävare än den sistnämnda.

49 Efta-domstolens dom i den ovannämnda domen Nguyen (punkt 26).

50 Ibidem (punkt 27).

51 Efta-domstolen har i detta hänseende hänvisat bland annat till domen i det ovannämnda målet Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira och till beslut av den 24 juli 2003 i mål C-16/02, Messejana Viegas (REG 2003, s. I-7871), punkterna 21 och 22.

52 Efta-domstolens dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 28).

53 Se även den grekiska versionen (σωματικές βλάβες), den spanska (daños corporales), den nederländska (lichamelijk letsel) och den portugisiska (danos corporais).

54 Se särskilt uttrycken personskade, Personenschäden, personal injury, danni alle persone, henkilövahingot och personskador som använts i den danska, den tyska, den engelska, den italienska, den finska respektive den svenska versionen.

55 Dessutom tolkas inte denna terminologi på ett reducerande sätt ens i fransk rätt, eftersom ideella skador … som indirekta offer har lidit genom att det direkta offret har avlidit förekommer bland de kroppsliga skador som indirekta offer lidit (min kursivering) i den nomenklatur över kroppsliga skador som föreslogs, i juli 2005, i rapporten från den arbetsgrupp som hade till uppgift att utarbeta denna under ledning av J.-P. Dintilhac (rapport tillgänglig på webbplatsen för fransk dokumentation: http://www.ladocumentationfrancaise.fr/var/storage/rapports‑publics/064000217/0000.pdf)

56 En analys av bakgrunden till andra direktivet visar att den etablerade dikotomin mellan sakskador och personskador inte förekom i kommissionens ursprungliga förslag (av den 7 augusti 1980, EGT C 214, s. 9), i vilket de var underställda en och samma ordning, utan följer av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 och 26 februari 1981 (EGT C 138, s. 15, punkt 2.2), i vilket underströks att ersättning för personskador präglades av ett större socialt intresse än ersättning för sakskador.

57 Se punkt 91 ovan.

58 Efta-domstolen angav i sin dom i det ovannämnda målet Nguyen (punkt 2) att klaganden hade förlorat sin make och sina två barn i en trafikolycka och att hon själv endast hade skadats lindrigt fysiskt men led av psykiska besvär sedan olyckan.

59 Begreppet passagerare förekommer varken i första direktivet eller andra direktivet.

60 Enligt fjärde skälet i tredje direktivet ska alla skadelidande vid olyckshändelser med motorfordon omfattas av det skydd som unionsrätten erbjuder. I femte skälet i samma direktiv understryks genom ordet särskilt att passagerare i motorfordon anses vara en grupp, bland andra, av skadelidande, då dessa passagerare behöver en särskild behandling med anledning av deras sårbarhet.

61 Ekonomiska och sociala kommittén angav i punkt 1.2 i sitt yttrande av den 26 april 1989 angående förslaget till tredje direktivet (EGT C 159, s. 7, punkt 1.2) att passagerarna skulle täckas av ansvarsförsäkringen med motiveringen att detta vid den tidpunkten inte var obligatoriskt i vissa medlemsstater.

62 Bland annat preciseras i artikel 1a i tredje direktivet, vilken införts i detta genom direktiv 2005/14, att andra kategorier av offer, såsom fotgängare, cyklister och andra icke-motoriserade trafikanter, också ska omfattas när de är berättigade till ersättning i enlighet med nationell civilrätt.

63 Se ovannämnda fasta rättspraxis (bland annat domen i det ovannämnda målet Marques Almeida, punkt 26) i vilken hänvisas till ingresserna i nämnda direktiv.

64 Se även punkt 59 och följande punkter nedan.

65 Det ska erinras om att det är den nationella rätten och inte unionsrätten som avgör den skadelidandes rätt, och omfattningen av denna rätt, till en ersättning till följd av den försäkrades civilrättsliga skadeståndsansvar (se bland annat domen i det ovannämnda målet Marques Almeida, punkt 35).

66 Detta är i synnerhet fallet i Bulgarien, Tyskland, Estland, Irland, Spanien, Frankrike, Cypern, Italien, Lettland, Polen, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket.

67 I Tyskland får skadan endast ersättas om den överskrider normala reaktioner och nackdelar till följd av ett dödsfall som inträffat under dessa omständigheter. I Estland är ersättning i huvudsak berättigad när den närstående har varit vittne till olyckan. I Förenade kungariket har i rättspraxis ställts kumulativa villkor, nämligen att en psykisk sjukdom har uppkommit genom chocken, att det föreligger känslomässiga band med offret, att mottagaren varit nära olyckan och att en chock uppkommit till följd av att olyckan direkt bevittnats.

68 I Sverige erhåller det indirekta offret automatiskt en kompensation under det år som följer en närståendes dödsfall. Efter ett år måste detta offer visa ett mer varaktigt lidande genom läkarintyg.

69 Se, bland annat, domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 31 och där angiven rättspraxis).

70 I nämnda artikel föreskrivs att engångsbeloppet avseende den ersättning som ett försäkringsbolag utger för smärta och psykiskt lidande till följd av dödsfall avseende, bland annat, den person som en individ är beroende av för sin försörjning, är 100 LVL, det vill säga cirka 143 euro, per sökande och per avliden person.

71 De aktuella beloppen, om vilka det erinras i punkt 13 i detta förslag, förekommer sedermera i artikel 9 i direktiv 2009/103.

72 I denna lag fastställs den gräns inom vilken ett försäkringsbolags ansvar kan göras gällande avseende ersättning för personliga skador till 250 000 LVL, det vill säga cirka 357283 euro.

73 I artikel 19.1 i den lettiska lagen om obligatorisk försäkring hade det nämligen föreskrivits att beloppet och försäkringsbolagens beräkningsmetod för ersättningen för materiella och ideella skador som åsamkats personer ska fastställas av ministerrådet.

74 Dom av den 28 mars 1996 i mål C-129/94, Ruiz Bernáldez (REG 1996, s. I-1829), punkt 15.

75 Se domen i det ovannämnda målet Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (punkt 26), och punkterna 8 och 9 i generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i detta mål.

76 Detta följer av en jämförelse mellan kommissionens ovannämnda ursprungliga förslag av den 7 augusti 1980, Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 och 26 februari 1981, de ändringar som Europaparlamentet föreslog den 14 oktober 1981 (EGT C 287, s. 44) och kommissionens ändring av detta förslag av den 3 mars 1982 (EGT C 78, s. 17).

77 Dessa belopp höjdes och kompletterades med en klausul om periodisk revidering, i syfte att undvika värdeförsämringen av minimibeloppet, vid antagandet av direktiv 2005/14. Se även artikel 9 i direktiv 2009/103 och kommissionens yttrande angående anpassningen i förhållande till inflationen av vissa belopp som anges i direktiv 2009/103 (EUT C 332, 2010, s. 1).

78 Domstolen har även antagit detta synsätt, bland annat i dom av den 17 mars 2011 i mål C-484/09, Carvalho Ferreira Santos (REU 2011, s. I‑1821), punkt 45.

79 Se skäl 10 i direktiv 2005/14 och skäl 12 i direktiv 2009/103.

80 Se domen i det ovannämnda målet Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (punkt 41) och beslutet i ovannämnda mål Messejana Viegas (punkt 20), angående portugisisk lagstiftning med fastställande av sådana belopp i fall där föraren som har vållat olyckan inte har handlat oaktsamt, varför endast strikt ansvar kan komma i fråga.

81 Domstolen har angett att unionslagstiftaren avsåg att kräva att det civilrättsliga ansvar till följd av motortrafik som är tillämpligt enligt inhemsk rätt omfattas av en försäkring, även om medlemsstaterna förblir fria att bestämma vilket system för civilrättsligt ansvar, grundat på oaktsamhet eller strikt, som ska tillämpas vid olyckor i samband med sådan trafik. Se domen i det ovannämnda målet Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (punkterna 29 och 40), och beslutet i det ovannämnda målet Messejana Viegas (punkt 21).

82 Se beslut i det ovannämnda målet Messejana Viegas (punkt 22). Se även generaladvokaten Cosmas förslag till avgörande i det ovannämnda målet Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (punkt 48).

83 Jag vill påpeka att de minimibelopp för garantier som föreskrivs i direktiven kan leda till en viss de facto-harmonisering av de bestämmelser om civilrättsligt ansvar som är tillämpliga i medlemsstaterna, eftersom dessa kan ha en tendens att anta lagstiftning på området, även om det inte föreligger någon rättslig skyldighet till detta enligt den gällande unionsrätten (Se Heiss, H., Motor vehicle liability insurance between the European directives and national tort law, Over grenzen: liber amicorum Herman Cousy, Intersentia, Antwerpen‑Cambridge, 2011, s. 127–136, särskilt s. 133).

84 Denna fråga får inte blandas ihop med den proportionalitetsprövning som domstolen gjort avseende nationella lagstiftningar som på ett oproportionerligt sätt, enbart på grundval av ett offers medverkan till den skada som det lidit, vägrar eller begränsar detta offers rätt till ersättning från den obligatoriska försäkringen för civilrättsligt skadeståndsansvar (se, bland annat domen i det ovannämnda målet Marques Almeida, punkt 30 och följande punkter, och beslut av den 21 mars 2013 i mål C-486/11, Rodrigues Esteves, punkt 26 och följande punkter.

85 Nämligen om högre garantier inte gäller där ….

86 Detta framgår av förarbetena avseende denna bestämmelse (särskilt det ovannämnda ursprungliga förslaget och Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, punkterna 2.1 och 2.2).

87 Såsom den hänskjutande domstolen förefaller anse möjligt (se punkt 8.1 sista meningen i dess beslut).

88 Se domen i det ovannämnda målet Marques Almeida (punkt 30 och där angiven rättspraxis) i vilken domstolen angav att [m]edlemsstaterna är emellertid skyldiga att säkerställa att det civilrättsliga ansvar för motorfordon som följer av nationell rätt omfattas av en försäkring som överensstämmer med bestämmelserna i de tre ovannämnda direktiven (min kursivering).

89 Se punkt 8.2 i beslutet om hänskjutande.

90 Augstākās tiesas Senāts har i detta hänseende hänvisat till punkterna 77 och 78 i dom av den 28 april 2009 i mål C-518/06, kommissionen mot Italien (REG 2009, s. I-3491).

91 Det ska påpekas att den risk som avses faktiskt skulle kunna vara densamma när det gäller en sakskada.

92 I punkt 2.3 i dess yttrande angående det ovannämnda förslaget till andra direktivet.

93 Se skäl 11 och artiklarna 5 och 6 i andra direktivet.

94 I kommissionens förslag av den 19 juni 2002 som ledde till antagandet av direktiv 2005/14 görs en inventering av situationen enligt vilken flera medlemsstater har valt en obegränsad omfattning av och flera av dem som fastställt minimibelopp har gjort detta över de minimibelopp för täckningskapaciteten som angavs i de tidigare direktiven, utan att de försäkringsbolag som var etablerade där påverkats negativt (KOM(2002) 244 slutlig, sidorna 6 och 29).

95 Lag om ändring och komplettering av försäkringskodexen (DV nr 21 av den 13 mars 2012).

96 Se artikel av Stoyanova, I., Обезщетенията за неимуществени вреди при Гражданска отговорност на автомобилистите, artikel tillgänglig på webbplatsen www.zastrahovatel.com/statia.php?mysid=3522&t=4.

97 Denna rätt infördes i den allmänna skadeståndslagen genom lag 2001:732, vilken trädde i kraft den 1 januari 2002.

98 Regeringens proposition 2000/01:68, Ersättning för ideell skada, s. 34 och s. 63.

99 Tolkningsfrågan har följande lydelse: Ska bestämmelserna i artikel 4.1, 4.2 och 4.4 i den slovakiska lagen [om obligatorisk försäkring] och artikel 6.1–6.3 i den tjeckiska lagen [om obligatorisk försäkring] tolkas så …

100 Se bland annat dom av den 17 januari 2013 i dom C-23/12, Zakaria, punkt 29.

101 Se, bland annat, dom av den 24 januari 2012 i mål C-282/10, Dominguez, punkt 25, och punkt 67 i mitt förslag till avgörande i målet Sorge, där domstolen meddelade dom den 24 juni 2010 (REU 2010, s. I-5837).