Förslag till avgörande av generaladvokat Wahl föredraget den 16 maj 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1).

4 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), i dess lydelse enligt påföljande konventioner om nya medlemsstaters tillträde till konventionen.

5 Dom av den 15 mars 2012 i mål C‑292/10, G, punkt 44 och där angiven rättspraxis.

6 Se skälen 6 och 10 i förordningen.

7 Se skäl 15 i förordningen.

8 Se, beträffande artikel 21 i Brysselkonventionen, dom av den 9 december 2003 i mål C-116/02, Gasser (REG 2003, s. I-14693), punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis.

9 Dom av den 13 oktober 2011 i mål C‑139/10, Prism Investments (REU 2011, s. I‑9511), punkt 31.

10 Se skäl 17 i förordningen.

11 Se artikel 38.1 i förordningen.

12 Se artikel 34.1 i förordningen. Enligt artikel 45 ska grunderna för att inte erkänna en dom i artikel 34 tillämpas även vid överklagande av verkställighetsförklaringar.

13 Se, exempelvis, dom av den 4 februari 1988 i mål 145/86, Hoffmann (REG 1988, s. 645).

14 Se, avseende artikel 34.1 i förordningen, dom av den 6 september 2012 i mål C‑619/10, Trade Agency, punkt 48 och där angiven rättspraxis.

15 Domen i målet Prism Investments (ovan fotnot 9), punkterna 33 och 43.

16 Se, beträffande artikel 27.3 i Brysselkonventionen, domen i målet Hoffmann (ovan fotnot 13), punkt 21, och beträffande artikel 34.2 i förordningen generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Trade Agency (ovan fotnot 14), punkt 68. Se även Jenard-rapporten om konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT C 59, 1979, s. 1, på s. 45).

17 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet G (ovan fotnot 5), punkt 44 och där angiven rättspraxis.

18 Bundesgerichtshof har härvid hänvisat till 580 § 7 a i den tyska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung), som erbjuder en lösning för oförenliga avgöranden (förutsatt att tidsfristen i 586 § 1 har iakttagits), och till artikel 322.1.7 i den rumänska civilprocesslagen (codul de procedura civila), för vilken en liknande frist gäller enligt artikel 324.1.

19 Se domen i målet Prism Investments (ovan fotnot 9), punkt 40.

20 Se, bland annat, dom av den 11 september 2008 i mål C-11/07, Eckelkamp m.fl. (REG 2008, s. I-6845), punkterna 27 och 32.

21 Som exempel kan jag hänvisa till dom av den 6 juni 2002 i mål C-80/00, Italian Leather (REG 2002, s. I-4995). I det målet var domen av den 17 november 1998 från Landgericht Koblenz (Koblenz regionaldomstol, Tyskland), där rätten avslog ett interimistiskt yrkande, inte heller verkställbar, till skillnad från beslut av den 28 december 1998 från Tribunale di Bari (domstol i första instans i Bari, Italien), där ett sådant yrkande bifölls.

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15).

23 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, s. 1).

24 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, s. 1).

25 Jag vill i detta sammanhang hänvisa till följande: (i) Artiklarna 22 d och 23 f i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, s. 1). (ii) Artikel 24 d i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, s. 1). (iii) Artikel 40 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, s. 107). (iv) Artikel 45.1 c och d i förordning nr 1215/2012. (v) Artikel 34.4 i Luganokonventionen av den 13 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 339, 2007, s. 3) (konventionen använder formuleringen en annan konventionsstat). (vi) Artikel 9 g i Haagkonventionen av den 30 juni 2005 om avtal om val av domstol (konventionen använder formuleringen en annan stat. Konventionstexten finns tillgänglig på http://www.hcch.net/upload/swedish.html).

26 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 december 1985 i mål 165/84, Krohn mot BALM (REG 1985, s. 3997), punkterna 13 och 14.