lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 18 juli 2013

CELEX
62012CC0347
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 28, s. 1.

3 EGT L 392, s. 1.

4 EGT L 74, s. 1.

5 En person anses inte förvärvsarbeta på heltid, om den genomsnittliga arbetstiden är högst 30 timmar per vecka varje månad (artikel 1.6 BEEG).

6 Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för Elterngeld, kommer de sinsemellan överens om hur de månatliga utbetalningarna ska fördelas. En förälder har rätt till Elterngeld under minst två och högst tolv månader. En förälder har ensam rätt till samtliga 14 bidragsmånader om den – bland annat – ensam har föräldraansvaret för barnet eller har vårdnaden om barnet.

7 Se ovan fotnot 5.

8 Se artikel 1 u i) i förordning nr 1408/71.

9 Dom av den 19 juli 2012 i mål C‑62/11.

10 Se dom av den 10 oktober 1996 i de förenade målen C-245/94 och C-312/94 (REG 1996, s. I-4895).

11 I sin dom av den 7 juni 2005 i mål C-543/03, Dodl och Oberhollenzer (REG 2005, s. I-5049), punkt 34, slog domstolen fast att en person är arbetstagare i den mening som avses i förordning nr 1408/71 då han är obligatoriskt eller frivilligt försäkrad, om så bara mot en enda risk, enligt ett allmänt eller särskilt system för social trygghet som anges i artikel 1 a i den förordningen, oavsett om ett anställningsförhållande föreligger.

12 Se ovan punkt 26.

13 Se artikel 10.1 b i) i förordning nr 574/72.

14 Se, bland annat, dom av den 14 oktober 2010 i mål C‑16/09, Schwemmer (REU 2010, s. I‑9717), punkt 41.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 1980 i mål 143/79, Walsh (REG 1980, s. 1639), punkt 15, om moderskapsförmån.

16 I artikel 76 i förordning nr 1408/71 föreskrivs att rätten till familjeförmåner i anställningsmedlemsstaten ska innehållas med tillämpning av artikel 73 i förordning nr 1408/71, om familjeförmåner utges i bosättningsmedlemsstaten på grund av den berörda personens förvärvsverksamhet. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juli 2005 i mål C-153/03, Weide (REG 2005, s. I-6017), punkterna 20–22.

17 I punkt 1 b i, som är tillämplig i målet Wiering, preciseras att en rätt till bidrag som utbetalas av bosättningsmedlemsstaten har företräde framför en rätt till bidrag som utbetalas av anställningsmedlemsstaten, vilka således ska innehållas. Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Weide, punkt 28.

18 Dom av den 23 april 1986 i mål 153/84, Ferraioli (REG 1986, s. 1401).

19 Se domen i det ovannämnda målet Ferraioli (punkterna 16–18). Se även dom av den 27 juni 1989 i mål 24/88, Georges (REG 1989, s. 1905), punkterna 11–13, av den 14 december 1989 i mål C-168/88, Dammer (REG 1989, s. 4553), punkt 25, och av den 9 december 1992 i mål C-119/91, Mc Menamin (REG 1992, s. I-6393), punkt 26.

20 Se, bland annat, 91/425/EEG: Beslut nr 147 av den 10 oktober 1990 om tillämpningen av artikel 76 i förordning (EEG) nr 1408/71 (EGT L 235, s. 21). Se även 2006/442/EG: Beslut nr 207 av den 7 april 2006 om tolkningen av artikel 76 och artikel 79.3 i förordning (EEG) nr 1408/71 och artikel 10.1 i förordning (EEG) nr 574/72 avseende samtidig rätt till familjeförmåner eller familjebidrag (EUT L 175, s. 83).

21 Den period som avses i tvisten vid den nationella domstolen har inte ifrågasatts. Den sträcker sig från den 1 juli 2007 till den 31 maj 2008.

22 Dom av den 8 juli 1992 i mål C-102/91, Knoch (REG 1992, s. I-4341).

23 Domen i det ovannämnda målet Knoch (punkterna 40 och 42). I det målet slog domstolen fast att arbetslöshetsförmåner utgör förmåner av samma slag i den mening som avses i artikel 12.1 första meningen i förordning nr 1408/71 när de är avsedda att ersätta den lön som går förlorad på grund av arbetslöshet, i syfte att sörja för en persons underhåll, och de skillnader som finns mellan förmånerna, bland annat avseende beräkningsgrunden och villkoren för beviljande, beror på strukturella skillnader mellan de nationella systemen. Se även dom av den 5 juli 1983 i mål 171/82, Valentini (REG 1983, s. 2157; svensk specialutgåva, volym 7, s. 189), punkt 13, om kumulation av förmåner vid ålderdom och förtidspension, och av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper (REG 2006, s. I-6947), punkt 25.

24 Domen nämnd ovan (punkt 10).

25 Domen i det ovannämnda målet Dammer (punkt 12). Nödvändigheten att identifiera mottagaren av förmånerna framgår även av ordalydelsen i artikel 76 i förordning nr 1408/71 och artikel 10 i förordning nr 574/72, som innehåller regler för att förhindra kumulation av rättigheter för samma period och för samma familjemedlem.

26 Enligt fast rättspraxis kan en förmån anses vara en social trygghetsförmån endast om den dels beviljas på grundval av förhållanden som definierats i lag, utan någon skönsmässig bedömning i enskilda fall av personliga behov, dels hänför sig till en av de situationer som räknas upp i artikel 4.1 i förordning nr 1408/71. Se, bland annat, dom av den 16 juli 1992 i mål C-78/91, Hughes (REG 1992, s. I-4839), punkt 15, av den 15 mars 2001 i mål C-85/99, Offermanns (REG 2001, s. I-2261), punkt 28, och av den 7 november 2002 i mål C-333/00, Maaheimo (REG 2002, s. I-10087), punkt 22.

27 Dom av den 11 juni 1998 i mål C-275/96, Kuusijärvi (REG 1998, s. I-3419), punkt 60.

28 Se ovan punkt 26.

29 Se ovan fotnot 5.

30 Det bör i detta sammanhang påpekas att BEEG utgör en av de åtgärder som vidtagits för införlivande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (EUT L 68, s. 13) i Förbundsrepubliken Tyskland. Genom direktiv 2010/18 och dess föregångare, rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 145, s. 4), som var i kraft vid tidpunkten för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, har minimikrav för föräldraledighet införts. Jag anser att, trots att det ramavtal som är bifogat till direktiv 96/34 och direktiv 2010/18 inte innehåller några bestämmelser om de situationer där medlemsstaterna inrättar system för ersättning eller andra förmåner vid föräldraledighet, är dessa system oupplösligen kopplade till själva föräldraledigheten. Mottagare av ersättningen enligt dessa system är således ovillkorligen föräldrar som tar ut föräldraledighet.

31 Se ovan punkt 34.

32 Se artikel 299.2 i socialförsäkringslagen och ovan punkt 18.