Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 22 maj 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51) (nedan kallat direktivet).

3 I direktivet anges inte huruvida elektricitet är en energiprodukt eller inte. Som framgår av artikel 2.2 i direktivet omfattas dock elektricitet av dess räckvidd.

4 Se kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 279, s. 1). För ordningens skull kan det vara värdefullt att erinra sig att KN-numret innehåller en självförklarande text för varje produkt, vilken i vissa fall vidare är indelad i mer detaljerade beskrivningar av särskilda produkter. Den självförklarande texten för produkter som klassificeras enligt KN-nummer 2701 är Stenkol; briketter och liknande fasta bränslen framställda av stenkol. KN-numret omfattar bland annat antracit (KN‑nummer 2701 11). KN-nummer 2702 omfattar brunkol. KN-nummer 2704 omfattar koks och lågtemperaturkoks av stenkol, brunkol eller torv. Se vidare nedan punkt 17.

5 Se vidare nedan punkt 37.

6 Kol och koks (KN-nummer 2701, 2702 samt 2704) utgör punkt 6 i tabellen.

7 Artikel 28.1 och 28.2.

8 Artikel 28.3.

9 Artikel 20 jämförd med artikel 21.

10 Artikel 26.

11 Artikel 20 e.

12 Artikel 26.3.

13 Kamerstukken II, 2003/04, 29 758, nr 3, Förklaring, sidorna 7 och 8.

14 Det vill säga direktiv 2003/96/EG.

15 Kamerstukken II, 2003/04, 29758, nr 3, Förklaring, s. 32.

16 Kamerstukken II, 2003/04, 29207, nr 3, s. 12.

17 Den hänskjutande domstolen har nämnt kokskol och antracit i beslutet om hänskjutande. Jag kommer att använda termen kol för alla produkter som ingår i de relevanta KN-numren, inklusive koks och antracit.

18 Gerechtshof ’s-Hertogenboschs beslut om hänskjutande innehåller en värdefull och detaljerad teknisk beskrivning som jag sammanfattar i punkterna 14–17 i detta förslag till avgörande.

19 Den kemiska formeln för att producera osläckt kalk och kalkugnsgas är CaCO3 + värme → CaO + CO2. När ett ämne värms upp ger värmen (en form av energi) partiklarna energi att förflytta sig, vilket, om energin är tillräckligt stark, bryter kopplingarna mellan partiklarna som håller ihop ämnet.

20 Karbonatisering är en kemisk reaktion där kalciumhydroxid reagerar med koldioxid och skapar olösligt kalciumkarbonat. Den kemiska reaktionen är Ca(OH)2 + CO2 → CaCO3 + H2O. Termen karbonatisering används också för att beskriva processen att förädla råsaften från sockerbetorna.

21 Artiklarna 1, 4.1 och 9.1.

22 Se nedan punkt 41 och fotnot 27.

23 Se ovan punkt 15.

24 Skäl 2.

25 Skäl 3–5.

26 Skäl 6–7.

27 Förarbetena består av kommissionens förslag till ett nytt direktiv om beskattning av energiprodukter KOM(97) 30 slutlig av den 12 mars 1997 och rådets dokument 13062/02 av den 17 oktober 2002, 13422/02 av den 29 oktober 2002, 14200/02 av den 13 november 2002, 14862/02 ADD 1 av den 27 november 2002 och 15354/02 av den 9 december 2002. Dokument 14200/02 framstår som särskilt relevant. Det presenterade förslag till bland annat vad som senare blev skäl 22, artikel 2.4 b och artikel 41 i direktiv 2003/96. Domstolen har tidigare beaktat förarbetena när syftet med viss unionslagstiftning har fastställts. Se, exempelvis, dom Rockfon/Specialarbejderforbundet i Danmark, C‑449/93, EU:C:1995:420, punkterna 30–34. Rådets handlingar är tillgängliga på http://register.consilium.europa.eu.

28 KOM(97) 30 slutlig, s. 6. Undantaget föreskrevs i artikel 13 i det ursprungliga förslaget. Det fanns vid tillfället inte något undantag för produkter med dubbel användning. Se vidare pressmeddelande IP/03/1456: Energiprodukter beskattas bara när de används som bränsle eller för uppvärmning och inte när de används som råmaterial, i kemiska reduktioner eller i metallurgiska processer.

29 Se dokument 14200/02, där texten till en gemensam förklaring från kommissionen och rådet, som skulle biläggas till rådets protokoll, uttryckligen fastställde att det var i överensstämmelse med skattesystemets natur och logik att inte låta reglerna omfatta dubbel användning av energiprodukter och användning av sådana till annat än bränsle. Det skulle sedan vara upp till medlemsstaterna om de ville beskatta eller inte beskatta sådan användning. En sådan förklaring kan dock inte beaktas vid tolkningen av en bestämmelse i sekundärrätten när, såsom i detta fall, innehållet i förklaringen inte på något sätt uttrycks i bestämmelsen i fråga och den därför saknar rättslig betydelse. Se dom Antonissen, C‑292/89, EU:C:1991:80, punkt 18, och för ett senare mål, dom Agrargenossenschaft Neuzelle, C‑545/11, EU:C:2013:169, punkt 52 och där angiven rättspraxis.

30 De fem andra huvudsakliga gaserna är metan, dikväveoxid, svavelhexafluorid, hydrofluorkarboner (HFC) och perfluorokarboner (PFC).

31 Se ovan punkt 17.

32 Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (nedan kallat avfallsdirektivet), särskilt artiklarna 1 a och 2.1 b.

33 Enligt X, såvitt avser Belgien och Förenade kungariket.

34 Enligt X, såvitt avser Frankrike och Tyskland.

35 Dom Fendt Italiana, C‑145/06 och C‑146/06, EU:C:2007:411, punkterna 41 och 42.

36 Dom Leur-Bloem, C‑28/95, EU:C:1997:369, punkterna 31 och 32. Se, för ett senare mål, dom Isbir, C‑522/12, EU:C:2013:711, punkterna 25, 28 och 30.

37 Rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 1) (nedan kallat fusionsdirektivet).

38 Dom Leur-Bloem, EU:C:1997:369 (ovan fotnot 36), punkt 31.

39 Se ovan punkt 10.

40 Se ovan punkt 11.

41 Se ovan punkt 54.