Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 26 februari 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 103, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 111.

3 Det vill säga rådets direktiv av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 8, 1983, s. 17; svensk specialutgåva, område 06, volym 2, s. 90), rådets direktiv 90/232/EEG av den 14 maj 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon (EGT L 129, s. 33; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 189), Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon samt om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (EGT L 181, s. 65), eller av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/14 av den 11 maj 2005 om ändring av rådets direktiv 72/166/EEG, 84/5/EEG, 88/357/EEG och 90/232/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon (EUT L 149, s.14) (nedan kallade direktiven om motorfordonsförsäkring). Det ska vidare påpekas att genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11), kom helt lämpligt lagstiftning på området till stånd, men direktivet är inte av tidsmässiga skäl (ratione temporis) tillämpligt på tvisten i det nationella målet.

4 Artikel 1.3 i direktiv 2005/14 har tillkommit för att komplettera artikel 4 i direktiv 72/166.

5 Se listan över de personer som är undantagna från den obligatoriska försäkringen och de myndigheter som ansvarar för ersättningen på följande webbadress http://ec.europa.eu/internal_market/insurance/consumer/motor/index_fr.htm.

6 the use på engelska.

7 Min kursivering.

8 Min kursivering.

9 Se den österriskiska lagstiftningen om den obligatoriska ansvarsförsäkring för motorfordon (Kraftfahrzeug-Haftpflichtversicherungstgesetz, Stf :BGNl. Nr 651/1994) och artikel 1 i den tyska lagstiftningen om den obligatoriska försäkringen (Pflichtversicherungsgesetz).

10 Cour de cassation i Luxemburg: dom nr 65/12 av den 20 december 2012.

11 Se avgörande av den 23 september 2011 (nr N575-1685/2011). Högsta litauiska förvaltningsdomstolen har ändå infört ett snävt begrepp av vad som kan utgöra ett stängt område då den i samma avgörande fann att en skog, ett ytterområde med skog och diken inte kunde kvalificeras som ett stängt område.

12 Detta är även fallet för bland annat bulgarisk, litauisk och brittisk rättspraxis.

13 Dom av den 17 september 2009 i mål C-347/08, Vorarlberger Gebietskrankenkasse (REG 2009, s. I-8661), punkt 26 och där angiven rättspraxis. För ett liknande resonemang, se dom av den 24 oktober 2013 i mål C-22/12, Haasová (REU 2013, s. I-0000), punkt 48 och där angiven rättspraxis, och i mål C-277/12, Drozdovs (REU 2013, s. I-0000), punkt 39 och där angiven rättspraxis.

14 Se dom av den 21 februari 2008 i mål C-426/05, Tele2 Telecommunication (REG 2008, s. I-685), punkt 26 och där angiven rättspraxis.

15 Se punkt 27 i mitt förslag till avgörande i det mål som avgjordes genom dom av den 11 juli 2013 i mål C-409/11, Csonka m.fl. .

16 Artiklarna 1.4, 2.2 och 3.1 i direktiv 72/166.

17 Sjätte skälet respektive artikel 6 i direktiv 72/116.

18 Artikel 1 i direktiv 90/232.

19 Artikel 5 i direktiv 90/232.

20 Skäl 15 i direktiv 2005/14.

21 Se skäl 16 och artikel 4 i direktiv 2005/14.

22 Artikel 4 i direktiv 2005/14.

23 Artikel 5 i direktiv 72/166.

24 Fjärde skälet i direktiv 90/232.

25 Åttonde skälet i direktiv 90/232, artikel 1.3 i direktiv 2000/26, skäl 5, 7 och 8 samt artikel 4 i direktiv 2005/14.

26 Skäl 8, 11 och 20 i direktiv 2000/26.

27 Skäl 14 i direktiv 2000/26.

28 Artikel 1.1 första stycket och punkt 2 i direktiv 2000/26. För en liknande formulering, se artikel 1.1 andra stycket i samma direktiv.

29 Skäl 20–23 i direktiv 2005/14.

30 EGT L 228, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 1, s. 146.

31 Min kursivering. Den franska versionen är närbesläktad med det uttryck som användes i den engelska versionen (the use) och den italienska (l’uso), för att bara nämna dessa språkversioner.

32 Det ska kort påminnas om utvecklingen av de skadelidandes skydd. I direktiv 84/5 infördes principen om att sak- och personskador obligatoriskt skulle omfattas, lägsta garanterade ersättningsnivåerna fastställdes och medlemsstaterna blev skyldiga att införa ett organ som svarade för att ersätta de skador som orsakats av ett oidentifierat eller oförsäkrat fordon (artikel 1 i direktiv 84/5), friskrivningsklausulerna i försäkringsavtalen begränsades (artikel 2 i direktiv 84/5), och skyddet utökades så att även familjemedlemmar till försäkringstagaren, till föraren eller till annan person som är ansvarig vid trafikolycka omfattades av försäkringsskyddet (artikel 3 i direktiv 84/5). I direktiv 90/232 utökades även skyddet så att det omfattade personskador som drabbade alla passagerare med undantag av föraren (artikel 1 i direktiv 90/232), och parterna som var inblandade i en olycka fick rätt till information om det aktuella försäkringsbolaget (artikel 5 i direktiv 90/232). I direktiv 2000/26 uppgavs vidare utförligt särskilda bestämmelser tillämpliga på skadelidande (artikel 1 i direktiv 2000/26), såsom direktanspråk (artikel 3 i direktiv 2000/26), obligatoriskt utnämnande av skaderegleringsrepresentanter (artikel 4 i direktiv 2000/26), införandet av ett nytt informationscentrum (artikel 5 i direktiv 2000/26) och ett skadeersättningsorgan (artikel 6 direktiv 2000/26). Slutligen blev det genom direktiv 2005/14 möjligt att justera minimibeloppen för försäkringstäckningen och att se över dessa belopp var femte år, och handlingsutrymmet för det organ som föreskrivs i direktiv 84/5 utvidgades till att även gälla sak- och personskador (artikel 2 i direktiv 2005/14). I direktivet begränsades friskrivningsklausulerna för försäkringsskyddet ytterligare och försäkringsskyddet kom även att omfatta person- och sakskador som drabbade fotgängare, cyklister och andra icke-motoriserade trafikanter, samtidigt som det enligt direktivet blev förbjudet att tillämpa en självrisk för skadelidande och som de skadelidandes rätt till information utökades ytterligare (artikel 4 i direktiv 2005/14).

33 Dom av den 23 oktober 2012 i mål C-300/10, Marques Almeida , punkt 26 och där angiven rättspraxis. Min kursivering.

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 1996 i mål C-129/94, Ruiz Bernáldez (REG 1996, s. I-1829), punkt 18, och dom av den 1 december 2011 i mål C-442/10, Churchill Insurance Company Limited och Evans (REU 2011, s. I-0000), punkt 30. Domstolen har nyligen erinrat om detta syfte (se domen i det ovannämnda målet Haasová, punkt 47 och 49 och i det ovannämnda målet Drozdovs, punkt 38 och 40).

35 Se, bland annat, dom av den 14 september 2000 i mål C-348/98, Mendes Ferreira och Delgado Correia Ferreira (REG 2000, s. I-6711), och av den 19 april 2007 i mål C-356/05, Farrell (REG 2007, s. I-3067), domen i det ovannämnda målet Haasová, och i det ovannämnda målet Drozdovs, bland annat punkt 45.

36 Domen i det ovannämnda målet Haasová, punkterna 53 och 54.

37 Se punkt 36 i förevarande förslag till avgörande.

38 Se artikel 4 i direktiv 2005/14.