Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 12 juni 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Se bland annat rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, s. 15). I liknande syften har Europeiska unionens råd antagit direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (EUT L 155, s. 17).

3 Se kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – Fjärde årsrapporten om invandring och asyl (2012), COM(2013) 422 final, i synnerhet kapitel III.2.

4 Värdet på intäkterna från export av högre utbildning (Education export) har exempelvis uppskattats till cirka 17,5 miljarder pund 2011 i Förenade kungariket (se den brittiska regeringens (Department for Business, Innovation and Skills) rapport från juli 2013, International Education: Global Growth and Prosperity), https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/229844/bis-13-1081-international-education-global-growth-and-prosperity.pdf.

5 EUT L 375, s. 12.

6 Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, s. 1).

7 I dess lydelse av den 25 februari 2008 (BGBl. I, s. 162), senast ändrad genom 2 § punkt 59 i lag av den 7 augusti 2013 (BGBl. I, s. 3154).

8 Se även skäl 24 i direktiv 2004/114.

9 Den hänskjutande domstolens bokstavstolkning av artikel 5 i direktiv 2004/114 utgår ifrån att bestämmelsen – i den tyska versionen – använder en passiv presens av verbet insläppa (Ein Drittstaatsangehöriger wird … zugelassen, vilket ordagrant betyder en tredjelandsmedborgare ska släppas in). Den hänskjutande domstolen menar att bestämmelsen inte ger utrymme för någon skönsmässig bedömning vad beträffar inresa och vistelse, eftersom unionslagstiftaren inte har använt formuleringen får släppas in. Den tyska versionen är emellertid något annorlunda formulerad än andra språkversioner såsom den spanska, engelska, franska och italienska. I motsats till dessa saknas i den tyska versionen någon hänvisning till att inresan och vistelsen ska vara underordnad en kontroll av de villkor som fastställs i artiklarna 6 och 7 i direktivet. I alla dessa språkversioner används substantivet tillträde och inte verbet insläppa i presens. Jag anser således att det rör sig om en nyans i översättningen som kan leda till att bestämmelsen tolkas på olika vis.

10 Begreppet studerande förutsätter nämligen, enligt vad som framgår av definitionen i fråga, att berörd medlemsstat redan har beviljat tredjelandsmedborgaren rätt att resa in och vistas på dess territorium och således redan har avgjort tredjelandsmedborgarens ansökan om vistelse i studiesyfte. Den belgiska regeringen har anfört att i och med att artikel 12 i direktiv 2004/114 uttryckligen avser studerande, är den inte tillämplig i avsaknad av ett föregående beslut om inresa och vistelse. Den belgiska regeringen anser att det uppehållstillstånd som det talas om i artikel 12 i direktiv 2004/114 avser det uppehållstillstånd som utfärdas med stöd av beslutet att bevilja vistelse och inte beslutet att bevilja vistelse i sig.

11 På detta område hade två direktiv tidigare antagits, nämligen rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, s. 12) och rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning (EUT L 16, s. 44).

12 Se kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktiv 2004/114/EG av den 28 september 2011 (KOM(2011) 587 slutlig).

13 Se sidan 2 i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkor för inresa och vistelse för (COM(2013) 151 final). Detta förslag, som för närvarande diskuteras vid rådet, är även avsett att ersätta direktiv 2005/71 som nämns i fotnoten 2 ovan.

14 Se det i fotnoten ovan angivna förslaget till direktiv.

15 I det förslag till direktiv som anges i fotnot 13 ovan görs inte längre denna skillnad i tillämpningsområdet för direktiv 2004/114. Artikel 2 i förslaget innebär att de frivilliga bestämmelserna i direktiv 2004/114 görs bindande för studerande, oavlönade praktikanter och volontärer, samtidigt som det allmänna tillämpningsområdet för direktivet utvidgas till att även omfatta avlönade praktikanter och aupairarbetare.

16 Se skäl 6 i direktiv 2004/114 och punkterna 56 och 57 nedan.

17 Se punkt 55 och följande punkter nedan.

18 Såsom exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, s. 1), vilken behandlades i målet Koushkaki (C‑84/12, EU:C:2013:862). I artikel 32 i denna förordning uppräknas på vilka skäl en ansökan om enhetlig visering kan avslås. I artikel 8 i direktiv 2009/50 (se fotnot 2 ovan) uppställs också en förteckning av skäl för avslag

19 En sådan bestämmelse föreskrivs emellertid i det i fotnot 13 angivna förslaget till direktiv (se artikel 18 i förslaget).

20 Se punkt 1.5 i förslaget till rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, yrkesutbildning eller volontärarbete, framlagt av kommissionen den 7 oktober 2002 [KOM(2002) 548 slutlig].

21 Ovan angivna förslag till direktiv från kommissionen innehöll ursprungligen inget omnämnande av begreppet bedrägligt utnyttjande eller missbruk av förfarandet.

22 Se i detta avseende sista meningen i punkt 1.5 i kommissionens förslag till direktiv från 2002 vilket anges i fotnot 20.

23 Se dom Koushkaki (EU:C:2013:862, punkt 60) för ett liknande resonemang.

24 Se dom O. och B. (C‑456/12, EU:C:2014:135, punkt 58 och däri angiven rättspraxis) samt mitt förslag till avgörande i målet Fonnship och Svenska Transportarbetareförbundet (C‑83/13, EU:C:2014:201, punkt 81).

25 Se skäl 8 i direktiv 2004/114.

26 I Nederländerna finns en sådan lagstiftning, i vilken det föreskrivs att läroanstalter som vill anta tredjelandsmedborgare ska underteckna en uppförandekod (Gedragscode Internationale Student in het Hoger Onderwijs) som bland annat innebär att läroanstalterna är skyldiga att i förväg fastställa vilken utbildning som erfordras för antagning och att före antagning kontrollera att de blivande studerandena uppfyller dessa villkor (se artikel 4 i uppförandekoden av den 1 mars 2013). Det faktum att en läroanstalt har undertecknat uppförandekoden betraktas uttryckligen av regeringen som ett villkor för utfärdande av uppehållstillstånd för studieändamål (skäl 8 i uppförandekoden).

27 Dom Sommer (C‑15/11, EU:C:2012:371, punkt 39). Se även punkt 1.2, 1.3 och 1.5 i det förslag till direktiv som lades fram av kommissionen 2002 och som anges i fotnot 20.

28 Se punkt 1.3 i det förslag till direktiv som lades fram av kommissionen 2002 och som anges i fotnot 20.

29 Ibidem.