Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 17 juli 2014

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s.12 och rättelse EUT 2005, L 204, s. 24).

3 Nedan kallad Europadomstolen.

4 Nedan kallad stadgan.

5 Nedan kallad Europadomstolen.

6 Se artikel 1 i det direktivet.

7 Se mitt förslag till avgörande i mål M. (C‑277/11, EU:C:2012:253, punkt 19), i vilket domstolen meddelade dom M. (C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 72).

8 Konventionen undertecknades i Genève den 28 juli 1951 [Recueil des traités des Nations unies, vol. 189, s. 150, nr 2545 (1954)] och trädde i kraft den 22 april 1954. Den kompletterades genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning av den 31 januari 1967, vilket trädde i kraft den 4 oktober 1967.

9 I dom M. (EU:C:2012:744) framhöll domstolen att det är olika slags rättigheter som är kopplade till flyktingstatus respektive till status som alternativt skyddsbehövande (punkt 92). Det ska emellertid framhållas att Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, s. 9), vilket utgör en omarbetning av direktiv 2004/83, innebär att skillnaderna mellan den skyddsnivå som tillerkänns flyktingar och de som innehar status som subsidiärt skyddsberättigade avskaffas när det gäller tillträde till hälso- och sjukvård (artikel 30). Skillnaden kvarstår emellertid när det gäller socialt stöd (artikel 29).

10 Lagen i dess ändrade lydelse genom lag av den 15 september 2006 (nedan kallad lag av den 15 december 1980).

11 Status som alternativt skyddsbehövande ger rätt till uppehållstillstånd i ett år. Uppehållstillståndet kan förnyas i fem år. Efter denna femårsperiod kan den berörda beviljas permanent uppehållstillstånd på grundval av artikel 49/2.2 och 49/2.3 i lag av den 15 december 1980.

12 Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996 (EGT 1997, L 28, s. 1).

13 Se dom nr 193/2009 av den 26 november 2009, B.3.1. Se, även, dom nr 43/2013 av den 21 mars 2013, B.4.1.

14 Document parlementaire, chambre, 2005–2006, DOC 51-2478/001, s.9.

15 C‑465/07, EU:C:2009:94, punkt 28.

16 Se meddelande av den 25 september 2002 från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd till strategikommittén om invandring, gränser och asyl, 12148/02, s. 5.

17 Europadomstolen, Josef mot Belgien, nr 70055/10, § 118, 27 februari 2014. Europadomstolen framhöll emellertid att tredjelandsmedborgare som blir föremål för en avlägsnandeåtgärd i enlighet med Europadomstolens rättspraxis i princip inte kan åberopa en rätt att stanna på en konventionsstats territorium för att fortsätta att erhålla stöd och tjänster av medicinsk, social eller annan art som tillhandahålls av den utvisande staten. Den omständigheten att sökanden, i händelse av utvisning från en konventionsstat, kan uppleva en betydande försämring av sin situation, inte minst en betydande minskning av den förväntade livslängden, är inte i sig tillräckligt för utgöra ett åsidosättande av artikel 3 i Europakonventionen.

18 Europadomstolen dom D. mot Förenade kungariket, nr 30240/96, Recueil des arrêts et décisions 1997-III.

19 Europadomstolens ovan i fotnot 18 angiven dom (§ 51–54).

20 Europadomstolens ovan i fotnot 18 angiven dom (§ 49).

21 I ovan angiven dom Josef mot Belgien angav Europadomstolen emellertid att en sådan situation endast kan uppstå till följd av trängande humanitära omständigheter och hänvisade till dom i målet N. mot Förenade kungariket ([GC] nr 26565/05, Recueil des arrêts et décisions 2008-III) och målet Yoh-Ekale Mwanje mot Belgien (nr 10486/10, 20 mars 2012). Även i de målen var sökandena aidssjuka. Europadomstolen fann emellertid att deras avlägsnande inte kunde föranleda något ifrågasättande med avseende på artikel 3 i Europakonventionen, eftersom deras hälsotillstånd vid tidpunkten för avlägsnande var stabilt, deras tillstånd inte var kritiskt och de var i stånd att resa.

22 Se dom Diakité (C‑285/12, EU:C:2014:39, punkt 24).

23 Såsom domstolen framhöll i domen B och D (C-57/09 och C‑101/09, EU:C:2010:661) följer det av direktivets artikel 2 g in fine att direktivet inte hindrar att en person begär skydd genom att ansöka om en annan typ av skydd som ligger utanför direktivets tillämpningsområde. (punkt 116).

24 Direktiv 2004/83 bygger i likhet med konventionen om flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, på principen att mottagande medlemsstater i enlighet med nationell rätt kan bevilja nationellt skydd som ger personer som inte kan ges flyktingstatus enligt artikel 12.2 i nämnda direktiv uppehållsrätt på den berörda medlemsstatens territorium.

25 Se meddelande av den 25 september 2002 från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd till strategikommittén om invandring, gränser och asyl, 12148/02, s. 6.

26 Min kursivering.

27 EU:C:2009:94.

28 Ovan i punkt 27 angiven dom (punkt 28).

29 McAdam, J., The Qualification Directive: An Overview, The Qualification Directive: Central Themes, Problem Issues, and Implementation in Selected Member States, Wolf Legal Publishers, Nimègue, 2007, s.19.

30 Se dom Diakité (EU:C:2014:39, punkt 24).

31 Se domstolens resonemang i mål B och D (EU:C:2010:661, punkterna 114–120).