Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 16 april 2015

1 Originalspråk: franska.

2 Det nya regelverket består av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 37, nedan kallat ramdirektivet), och de fyra kompletterande särdirektiven, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat tillträdesdirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, s. 21), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140 (nedan kallat auktorisationsdirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, s. 51), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, s. 11, nedan kallat direktivet om samhällsomfattande tjänster), och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, s. 37), i dess lydelse enligt direktiv 2009/136 (nedan kallat direktiv 2002/58).

3 Direktivet om samhällsomfattande tjänster består av tre olika pelare, nämligen kapitel II om organisationen av de samhällsomfattande tjänsterna, kapitel III om de skyldigheter som kan åläggas inflytelserika aktörer på detaljistmarknaden och kapitel IV om ett ökat skydd för slutanvändarna genom en reglering av dessa användares intressen och rättigheter.

4 I artikel 2 h i ramdirektivet definieras en användare som en fysisk eller juridisk person som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. Slutanvändare definieras i artikel 2 n i samma direktiv som ”en användare som inte tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

5 Enligt artikel 2 d i direktivet om samhällsomfattande tjänster är ett geografiskt nummer ett nummer i den nationella nummerplanen där en del av dess sifferstruktur har geografisk betydelse och används för dirigering av samtal till den fysiska nätanslutningspunkten.

6 Det framgår av KPN:s yttrande att en allmän förvaltningsbestämmelse är ett beslut som fattas av regeringen och som innebär en tvingande allmän bestämmelse som inte behöver godkännas av parlamentet. En allmän förvaltningsbestämmelse ska i princip ha stöd av en befogenhet som beviljats på ett visst område. Så är fallet när det gäller de allmänna förvaltningsbestämmelserna som är aktuella i förevarande mål.

7 Transittjänsterna består i att en operatör i sitt nät förmedlar ett samtal som inte härrör från det nätet och inte heller termineras i det nätet.

8 Det framgår av beslutet om hänskjutande att detta hinder utgörs av tillämpningen av en högre taxa för transittjänster för samtal till icke-geografiska nummer än för transittjänster för samtal till geografiska nummer.

9 Se dom Sturgeon m.fl. (C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkt 41 och där angiven rättspraxis) och dom T-Mobile Austria (C‑282/13, EU:C:2015:24, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

10 Enligt artikel 14.2 första stycket i ramdirektivet ska [e]tt företag … anses ha ett betydande inflytande på marknaden om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en ställning som är likvärdig med dominans, dvs. en ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande omfattning kan uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna.

11 Enligt artikel 13.1 i tillträdesdirektivet [får e]n nationell regleringsmyndighet ... införa skyldigheter som rör kostnadstäckning och priskontroller, inbegripet skyldighet att tillämpa kostnadsorienterad prissättning och kostnadsredovisningssystem, för vissa specifika typer av samtrafik och/eller tillträde.

12 Se skäl 27 i ramdirektivet.

13 Se artikel 13 i tillträdesdirektivet.

14 Se även kommissionens skrivelse av den 30 oktober 2008 till Onafhankelijke Post en Telecommunicatie Autoriteit (OPTA) i enlighet med artikel 7.3 i ramdirektivet som svar på dess förslag till beslut om marknaden för transittjänster i det allmänna telefoninätet i Nederländerna (ärende NL/2008/0800). Skrivelsen finns tillgänglig på internetadressen https://circabc.europa.eu/sd/a/df6e1540-38c6-4595-a101-265a5cc500a7/NL-2008-0800%20Acte_en%20CORR.pdf.

15 Se dom av den 1 februari 2012 (ECLI:NL:CBB:2012:BV2285).

16 Kommissionens rekommendation 2007/879/EG av den 17 december 2007 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EUT L 344, s. 65).

17 I punkt 17 i kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT 2002, C 165, s. 6, nedan kallade kommissionens riktlinjer) anges att [d]essa regleringsskyldigheter [endast bör] införas på marknader för elektronisk kommunikation med egenskaper som berättigar till sektorspecifik reglering och på vilka den nationella regleringsmyndigheten har beslutat att en eller flera operatörer har ett betydande marknadsinflytande (se även artikel 15.1 första stycket i ramdirektivet).

18 Artikel 17 rör tjänster som riktar sig till slutkunder medan de transittjänster för samtal till icke-geografiska nummer som är aktuella i det nationella målet förekommer på grossistmarknaden, vilket gör att artikel 17 inte är tillämplig i förevarande fall.

19 Enligt artikel 17.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster [kan skyldigheterna] omfatta krav om att de fastställda företagen inte får ta ut för höga priser [eller] hindra nya aktörer att ta sig in på marknaden. I samma punkt 2 föreskrivs dessutom att [d]e nationella regleringsmyndigheterna får för sådana företag vidta lämpliga prisbegränsande åtgärder, åtgärder för att kontrollera individuella taxor eller åtgärder för att anpassa taxorna till kostnaderna eller priserna på jämförbara marknader för att skydda slutanvändarnas intressen samtidigt som en effektiv konkurrens främjas.

20 Min kursivering.

21 Se s. 86 i kommissionens arbetsdokument, som finns tillgängligt på engelska [SEC(2007) 1472], inledning till avdelning IV med rubriken Connecting with citizens.

22 Denna regering har som exempel på icke önskvärda affärsmetoder angett, bland annat, att standardpriset för samtal från mobiltelefoner till 0900-nummer höjdes med 25–35 cent per minut på transittaxan; att mobiltelefonioperatörer även tog 25 cent per minut för samtal till 0800-nummer, trots att sådana upplysningstjänster i sig tillhandahålls kostnadsfritt, vilket fick till följd att vissa tjänsteleverantörer som var kopplade till dessa 0800-nummer såg till att uppringning av sådana nummer inte var möjlig från mobilnäten, eller till och med för 14-nummer (sociala tjänster), 088-nummer (företagsnummer) och 116-nummer (europeiska harmoniserade tjänster av social karaktär), att den omständigheten att slutanvändarna i allmänhet tillskriver påslagen på samtalsavgifterna för icke-geografiska nummer den del som rör dessa nummer utnyttjas av leverantörerna för avsevärda höjningar av samtalsavgifterna.

23 Min kursivering.

24 Min kursivering.

25 Se skäl 46 i direktiv 2009/136.

26 Se skäl 38 i direktivet om samhällsomfattande tjänster.

27 Se generaladvokat Cruz Villalóns förslag till avgörande i mål TDC (C‑556/12, EU:C:2014:17, punkterna 41 och 42).

28 Ibidem (punkterna 43 och 44).

29 I skäl 11 föreskrivs följande: I enlighet med principen om åtskillnad mellan myndighetsutövande och operationell verksamhet bör medlemsstaterna i syfte att säkerställa opartiskhet i beslutsfattandet garantera den nationella regleringsmyndighetens oberoende. Detta krav på oberoende påverkar inte medlemsstaternas institutionella självbestämmanderätt och konstitutionella skyldigheter.

30 I skäl 5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster erinras om distinktionen mellan de båda kategorierna av operatörer. Där föreskrivs nämligen följande: På en konkurrensutsatt marknad bör vissa skyldigheter gälla för samtliga företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster i fasta anslutningspunkter, och andra skyldigheter bör endast gälla företag med ett betydande inflytande på marknaden eller företag som har utsetts till operatörer för samhällsomfattande tjänster.

31 I artikel 2 första stycket i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges följande: I detta direktiv skall de definitioner som anges i artikel 2 i [ramdirektivet] gälla.

32 Se s. 32 i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/22, direktiv 2002/58 och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (KOM(2007) 698 slutlig).

33 Se s. 46 i Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/…/EG om ändring av direktiv 2002/22, direktiv 2002/58 och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (dokument P6_TC1-COD(2007) 0248, JO 2010, C 8E, s. 360).

34 C‑389/08, EU:C:2010:584.

35 Punkt 30.

36 Se dom Comisión del Mercado de las Telecomunicaciones (C‑82/07, EU:C:2008:143, punkterna 24–26).

37 C‑424/07, EU:C:2009:749.

38 Se generaladvokat Cruz Villalóns förslag till avgörande i mål Base m.fl. (C‑389/08, EU:C:2010:360, punkt 46).

39 Ibidem (punkt 41). Se även dom kommissionen/Tyskland (C‑424/07, EU:C:2009:749, punkterna 74–78).

40 Se dom Deutsche Telekom (C‑543/09, EU:C:2011:279, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

41 Se skäl 11 och artikel 3.2 i ramdirektivet.

42 Se artikel 4.1 i ramdirektivet.

43 Se dom Base m.fl. (C‑389/08, EU:C:2010:584, punkt 26 och där angiven rättspraxis).

44 Se skäl 13 i direktiv 2009/140 och artikel 3a i ramdirektivet.