Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 28 oktober 2015

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025).

3 Rådets beslut 2014/198/Gusp av den 10 mars 2014 om undertecknande och ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade republiken Tanzania om villkoren för överföring av misstänkta pirater och egendom som i detta sammanhang har beslagtagits från den EU-ledda marina styrkan till Förenade republiken Tanzania (EUT L 108, s. 1), nedan också kallat det angripna beslutet.

4 EUT L 108, 2014, s. 3, nedan också kallat det omtvistade avtalet.

5 Jag tänker bland annat på berättelserna om figuren Long John Silver i Skattkammarön (Robert Louis Stevenson) och på Tratos de Argel (Miguel de Cervantes), och även på historier för barn som Pippi Långstrump på de sju haven (Astrid Lindgren) och Jim Knopf und die Wilde 13 (Michael Ende).

6 Se även, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Bots förslag till avgörande parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:41, punkterna 4 och 5).

7 Rådets gemensamma åtgärd 2008/851/Gusp av den 10 november 2008 om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (EUT L 301, s. 33), i dess lydelse enligt gemensam åtgärd 2010/766/Gusp (EUT L 327, s. 49) och gemensam åtgärd 2012/174/Gusp (EUT L 89, s. 69), nedan kallad den gemensamma åtgärden.

8 Fördraget om Europeiska unionen i dess lydelse enligt Nicefördraget.

9 FN:s havsrättskonvention undertecknades den 10 december 1982 i Montego Bay. Europeiska unionen och alla dess medlemsstater är parter i konventionen. Enligt artikel 100 i havsrättskonventionen ska alla stater samarbeta i största möjliga utsträckning för att bekämpa sjöröveri på det fria havet eller på annan plats utanför någon stats jurisdiktion. Enligt artikel 105 får piratfartyg och luftfartyg uppbringas, personer gripas och egendom som finns ombord tas i beslag. Enligt bestämmelsen får domstolarna i den stat som förordnat om åtgärden dessutom vidta straffrättsliga åtgärder. Artikel 107 i havsrättskonventionen reglerar slutligen vilka av staternas fartyg och luftfartyg som har rätt att uppbringa fartyg och luftfartyg på grund av sjöröveri.

10 Parallellt med förhandlingarna med Tanzania inleddes dessutom förhandlingar med Mauritius, Moçambique, Sydafrika och Uganda.

11 Se skäl 1 i ingressen till det angripna beslutet.

12 Konungariket Sverige har visserligen inte uttryckligen yrkat att domstolen ska förordna att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå, men det framgår av den medlemsstatens argumentering att den stöder rådets yrkande i det avseendet.

13 Medan de flesta parterna har yttrat sig skriftligen om båda grunderna för talan har Republiken Tjeckien begränsat sin argumentering till den andra grunden. Konungariket Sverige och kommissionen har däremot koncentrerat sig på den första grunden.

14 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkterna 72 och 73); se dessutom generaladvokaten Bots förslag till avgörande i det målet (EU:C:2014:41, punkterna 137 och 138).

15 Bara när det gäller kontroll av lagligheten av beslut om restriktiva åtgärder är domstolens behörighet enligt det andra alternativet i artikel 275 andra stycket FEUF uttryckligen begränsad till talan enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF.

16 Se även dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, särskilt punkt 87).

17 Kommissionen går ännu längre och anser att det angripna beslutet uteslutande omfattas av tillämpningsområdet för straffrättsligt samarbete, varför bara artikel 82 FEUF borde ha kommit i fråga som enda behörighetsregel.

18 Se särskilt dom kommissionen/rådet ( C‑94/03, EU:C:2006:2, punkterna 55 och 56) och dom Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 35).

19 Dom parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkterna 43 och 44), dom kommissionen/rådet ( C‑377/12, EU:C:2014:1903, punkt 34) och dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 43).

20 Se, för ett liknande resonemang, parternas argument i dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkterna 44 och 45).

21 Rådet och dess intervenienter stöder sig i detta sammanhang särskilt på punkterna 58, 59 och 62 i dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025).

22 Dom kommissionen/rådet ( C‑94/03, EU:C:2006:2, punkt 50), dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 48) och dom Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 36); se även dom Förenade kungariket/rådet ( C‑431/11, EU:C:2013:589, punkt 66).

23 Ett undantag är artikel 79.3 FEUF som inte är relevant i förevarande fall men som utgör en uttrycklig rättslig grund för ingående av avtal om återförande av tredjestatsmedborgare som vistas olagligt på landets territorium till deras ursprungsländer.

24 AETR-doktrinen går tillbaka på dom kommissionen/rådet (kallad AETR, 22/70, EU:C:1971:32, punkterna 15–19); en sammanfattning av senare datum av doktrinen finns till exempel i yttrande 1/03 ( EU:C:2006:81, punkterna 114–133).

25 Se mitt förslag till avgörande i mål Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2114, punkt 104); se, för ett liknande resonemang, mitt tidigare förslag till avgörande i mål Förenade kungariket/rådet ( C‑431/11, EU:C:2013:187, punkterna 64–70).

26 Dom kommissionen/rådet ( C‑300/89, EU:C:1991:244, punkt 10), dom parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkt 42) och dom Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 35).

27 Dom Förenade kungariket/rådet ( C‑431/11, EU:C:2013:589, punkt 48), dom Förenade kungariket/rådet ( C‑656/11, EU:C:2014:97, punkt 50) och dom Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkt 38).

28 Artikel 3.1 och 3.2 i det omtvistade avtalet.

29 Artiklarna 3.3, 4 och 5 i det omtvistade avtalet.

30 Artikel 6 i det omtvistade avtalet.

31 Artikel 7 i det omtvistade avtalet.

32 Se dom kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑43/12, EU:C:2014:298, punkterna 45–50); se, för ett liknande resonemang, beträffande fastställelse av tredjelandsmedborgares rättigheter i unionen, dom Förenade kungariket/rådet ( C‑431/11, EU:C:2013:589, punkterna 62–67) och dom Förenade kungariket/rådet ( C‑81/13, EU:C:2014:2449, punkterna 40–46).

33 Där talas det om det straffrättsliga samarbetet inom unionen (artikel 82.1 FEUF) och om ”polissamarbete mellan alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna (artikel 87.1 FEUF) (min kursivering).

34 Se artikel 12.1 andra strecksatsen i den gemensamma åtgärden.

35 Se, för ett liknande resonemang, rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, särskilt dom av den 4 december 2014, Samatar m.fl. mot Frankrike, ansökan nr 17110/10 m.fl., ECLI:CE:ECHR:2014:1204JUD001711010, punkterna 41–59) och dom Hassan m.fl. mot Frankrike (ansökan nr 46695/10 m.fl., ECLI:CE:ECHR:2014:1204JUD004669510, punkterna 60–72 och 86–104), med avseende på artikel 5 i Europakonventionen.

36 Se särskilt artiklarna 10.6 och 12.3 i den gemensamma åtgärden.

37 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokatens Bots förslag till avgörande parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:50, punkt 64), med avseende på syftet att bevara freden och den internationella säkerheten.

38 Se dessutom generaladvokaten Bots ingående analys beträffande avtalet mellan EU och Mauritius i förslag till avgörande parlamentet/rådet C‑658/11, EU:C:2014:41, punkterna 68‑121), där han kom till samma resultat med i stort sett jämförbara argument (se särskilt punkterna 83 och 109–115).

39 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, särskilt punkt 85).

40 Dom Roquette Frères/rådet ( 138/79, EU:C:1980:249, punkt 33), dom parlamentet/rådet ( C‑130/10, EU:C:2012:472, punkt 81) och dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 81).

41 Generaladvokaten Bots förslag till avgörande parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:41, särskilt punkterna 142–144).

42 Parlamentet skulle till exempel i ett fall som det förevarande vara intresserat av att veta om det förbud mot dödsstraff som gäller i unionen (artikel 2.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) har beaktats i tillräcklig utsträckning. Vad skulle hända om rådet hade försummat att vidta åtgärder i det avseendet i det omtvistade avtalet? Och är det tillräckligt att det i det omtvistade avtalet inte anges något uttryckligt förbud mot dödsstraff, utan bara ett underförstått förbud? Jag vill erinra om att risken för dödsstraff uttryckligen nämns i artikel 12.3 i den gemensamma åtgärden som hinder för att överföra misstänkta pirater till tredjeländer, medan denna punkt bara tas upp indirekt och med ringa symbolvärde i artikel 5 i det omtvistade avtalet. Där anges att ingen överförd person ska bli åtalad för ett brott för vilket påföljden är ett maximistraff som är strängare än livstids fängelse.

43 Jag tänker särskilt på det planerade frihandelsavtalet TTIP med USA, på Swiftavtalet och på avtalet om överföring av passageraruppgifter (Passenger Name Records) och även på unionens anslutning till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med artikel 6 andra stycket FEU och artikel 218.6 och 218.8 FEUF.

44 I förklaring nr 14 om slutakten från regeringskonferensen genom vilken Lissabonfördraget, som undertecknades den 13 december 2007, antogs (EUT C 115, 2008, s. 343) betonas i andra stycket att bestämmelserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Lissabonfördraget inte ger Europaparlamentet en utökad roll.

45 Se särskilt artiklarna 1.2 EU och 21 EU.

46 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 86).

47 Detta angavs uttryckligen i skrivelsen av den 22 mars 2010.

48 Se, för ett liknande resonemang, även generaladvokaten Bots förslag till avgörande parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:41, punkt 155).

49 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkt 79).

50 I tysk rätt utgår man från att uttrycket unverzüglich kräver ett handlande utan rättsstridig försening (se 121 § stycke 1 första meningen i civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch)).

51 Se dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, punkterna 77 och 15–17).

52 Rådet har i synnerhet inte hänvisat till översättningsproblem. Om ett internationellt avtal eller det rådsbeslut genom vilket detta godkänns inte föreligger på unionens alla officiella språk ska rådet först översända de språkversioner som finns tillhands till parlamentet och utan dröjsmål komplettera i efterhand med de översättningar som ännu återstår.

53 Se, för ett liknande resonemang, dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, särskilt punkterna 80, 86 och 87).

54 Ett villkor för att överföra personer till en tredjestat är som bekant enligt dessa båda bestämmelser att ett avtal i vilket villkoren för överföringen fastställs dessförinnan har ingåtts med denna tredjestat.

55 Dom parlamentet/rådet ( C‑658/11, EU:C:2014:2025, särskilt punkt 91).

56 Dom parlamentet/rådet ( C‑355/10, EU:C:2012:516, punkt 90), dom kommissionen/rådet ( C‑137/12, EU:C:2013:675, särskilt punkt 81) och dom kommissionen/parlamentet och rådet ( C‑43/12, EU:C:2014:298, punkt 56).