lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 19 november 2015

CELEX
62014CC0377
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 Jag uppfattar att uttrycket tilläggsansökan i tjeckisk rätt betyder en ansökan som görs under ett konkursförfarande och som prövas av domstolen i samband med det förfarandet.

3 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 25).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, s. 66).

5 Artikel 1.1

6 Fjärde och nionde skälet i direktiv 93/13.

7 Artikel 3.1.

8 Artikel 3.2.

9 Artikel 3.3.

10 Bilagan, punkt 1.e.

11 Artikel 4.1.

12 Artikel 6.1.

13 Artikel 7.1.

14 Direktiv 2008/48 ändrades sedan genom kommissionens direktiv 2011/90/EU av den 14 november 2011 om ändring av del II i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG vad gäller ytterligare antaganden vid beräkningen av den effektiva räntan (EUT L 296, s. 35). Direktiv 2011/90 trädde emellertid i kraft efter den dag då konsumentkreditavtalet i fråga ingicks.

15 Artikel 1.

16 Sjätte och sjunde skälet.

17 Nionde skälet.

18 Nittionde och trettioförsta skälet.

19 Artikel 2.1.

20 Artikel 2.2 a).

21 Artikel 19.1 föreskriver att den effektiva räntan ska beräknas enligt formeln som återges i del I i bilaga I. Artikel 19.2 anger att för beräkning av den effektiva räntan vid bestämmandet av den sammanlagda kreditkostnaden ska vissa avgifter som konsumenten ska betala inte medräknas medan vissa kostnader ska medräknas. Uppgifter om dessa avgifter och kostnader saknar betydelse i förevarande mål och de har därför inte angetts här.

22 Artikel 10.1.

23 Artikel 10.2 d). Termen utnyttjande definieras inte i direktiv 2008/48. Definitionen i Shorter Oxford English Dictionary innefattar: det att anskaffa pengar genom lån; låna. Det syftar också ibland på situationen att en kredit är beviljad och låntagaren tar ut pengarna i olika delar.

24 Artikel 22.1 och 2.

25 Artikel 23.

26 En sådan fordran behandlas på samma sätt som om fordringen bestritts av konkursförvaltaren (410.2 och 410.3 §), och lag nr 182/2006 om konkurs och dess tillämpning, i dess lydelse enligt lag nr 185/2013 (konkurslagen).

27 160.4 § konkurslagen.

28 6.1 § lag nr 145/2010 om konsumentkredit och bilaga 3 till den lagen.

29 8 § konsumentkreditlagen.

30 55.2 och 56 §§ civillagen.

31 Jag har angett de ungefärliga motsvarande beloppen i euro enligt gällande växelkurs. Enligt mitt sätt att räkna finns ett litet problem med beräkningen. Om avtalet innebar att 120 x 24375 CZK skulle återbetalas uppgick den totala återbetalningen till 2925000 CZK och omfattade därför inte de 33000 CZK (1219 EUR).

32 Jag kommer att kalla punkterna ii), iii) och iv) relaterade kostnader för krediten.

33 Det ankommer på den hänskjutande domstolen, som ensam prövar faktiska omständigheter, att kontrollera beräkningen av den effektiva räntan. Mot bakgrund av de belopp som angetts i beslutet om hänskjutande och definitionerna i artikel 3 g), h), i) och l) i direktiv 2008/48 förstår jag inte hur man kan komma fram till en effektiv ränta om 28.9 %.

34 Jag kallar dessa belopp gemensamt för avtalsviten.

35 Det ankommer på medlemsstaterna att fastställa de processuella regler och villkor som ska gälla för rättsliga förfaranden som har till syfte att säkerställa det skydd som ges i unionsrätten (principen om nationell processuell autonomi). Den principen gäller under förutsättning att sådana regler inte är mindre förmånliga än de som avser liknande förfaranden enligt nationell rätt (likvärdighetsprincipen) och gör det orimligt svårt att utöva de rättigheter som konsumenterna har enligt unionsrätten (effektivitetsprincipen), se till exempel dom BancoEspañoldeCrédito, C-618/10, EU:C:2012:349, punkt 46 och dom ERSTE Bank Hungary, C‑32/14, EU:C:2015:637, punkt 51.

36 Se artikel 6.1 och artikel 7 i direktiv 93/13. Se vidare beslut Pohotovosť, C‑76/10, EU:C:2010:685, punkt 41.

37 Se från senare tid dom Faber, C-497/13, EU:C:2015:357, punkt 43 och där angiven rättspraxis. I mitt förslag till avgörande i det målet föreslog jag att uttrycka detta något annorlunda: … är det nödvändigt att genom en helhetsbedömning ta hänsyn till en specifik bestämmelses roll i förfarandet samt till förfarandets gång och de specifika särdragen hos det förfarandet vid de nationella domstolarna… Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Faber, C-497/13, EU:C:2014:2403, punkt 59.

38 Se dom AsturcomTelecomunicaciones, C-40/08, EU:C:2009:615, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

39 Se punkterna 12–14 ovan.

40 Se artikel 3.1 jämförd med punkt 1.1 e) i bilaga I till direktiv 93/13.

41 Se skäl 10 till direktiv 2008/48 nämnt i punkt 6 ovan och dom SCVolksbankRomânia, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkterna 40–43.

42 Dom SCVolksbankRomânia, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 48.

43 Dom SCVolksbankRomânia, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 49.

44 Dom SCVolksbankRomânia, C‑602/10, EU:C:2012:443, punkt 50, och beslutet Pohotovosť, C‑76/10, EU:C:2010:685, punkterna 33–35.

45 Se punkt 9 ovan.

46 Se skälen 19 och 31 till direktiv 2008/48.

47 Se punkt 59 och följande punkter nedan där jag behandlar fråga 4.

48 Se ovan punkt 16.

49 Se dom Faber, C-497/13, EU:C:2015:357, punkt 42 och där angiven rättspraxis.

50 Rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om konsumentkrediter (EGT 1987, L 42, s. 48: svensk specialutgåva, område 15, volym 7, s. 202). Se vidare dom Rampion och Godard, C‑429/05, EU:C:2007:575, punkterna 60–65.

51 Se dom Martín Martín, C‑227/08, EU:C:2009:792.

52 Se dom BancoEspañoldeCrédito, C-618/10, EU:C:2012:349, punkterna 45–57 och dom Faber, C-497/13, EU:C:2015:357, punkt 46.

53 Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, s. 12).

54 Se ovan fotnot 35.

55 Se skälen 6, 7, 8 och 9 i direktiv 2008/48.

56 Den effektiva räntan definieras som den sammanlagda kreditkostnaden uttryckt i procent per år av det beloppet; se vidare artikel 3 i) i direktiv 2008/48.

57 Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida sanktionerna är effektiva, proportionerliga och avskräckande, i den mening som avses i artikel 23 i direktiv 2008/48. Det framgår av informationen i punkt 16 ovan att detta är fallet.

58 Se dom Kušionová, C-34/13, EU:C:2014:2189, punkt 59 och där angiven rättspraxis.

59 Kommissionen ger en beskrivning på sidan 11, fotnot 12 i Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Vägledning om tillämpning av direktiv 2008/48/EG (konsumentkreditdirektivet) med avseende på kostnader och den effektiva räntan SWD(2012) 128 final (kallad kommissionens Vägledning om tillämpning av direktiv 2008/48/EG). En kreditgivare lånar ut 5000 EUR men kommer överens med konsumenten om att kostnader om 100 EUR ska betalas av det beloppet och inte med konsumentens andra medel. Konsumenten disponerar således fritt över 5000 EUR minus 100 EUR, det vill säga 4900 EUR. Kommissionen anser att det senare beloppet är det sammanlagda kreditbelopp som definieras i artikel 3.1 i direktiv 2008/48.

60 Min kursivering.

61 Se kommissionens Vägledning om tillämpning av direktiv 2008/48/EG, s. 5.

62 Se skäl 9.

63 Se, till exempel, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i Rampion och Godard, C‑429/05, EU:C:2007:199, punkterna 31–33, och dom Faber, C-497/13, EU:C:2015:357, punkt 33.

64 Se dom Asbeek Brusse och de Man Garabito, C-488/11, EU:C:2013:341, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

65 Artikel 3.1 i direktiv 93/13; se vidare beslut Pohotovosť, C‑76/10, EU:C:2010:685, punkterna 57–59.

66 Se dom Asbeek Brusse och de Man Garabito, C-488/11, EU:C:2013:341, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis.

67 Se dom Asbeek Brusse och de Man Garabito, C-488/11, EU:C:2013:341, punkt 58.

68 Se artikel 3.1 och artikel 6.1; se också fjärde och nionde skälen i direktiv 93/13.