Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 19 januari 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Förklaring antagen i Paris den 10 december 1948 genom FN:s generalförsamlings resolution 217 A (III).

3 Överensstämmelsen mellan artikel 27 i den ovannämnda förklaringen och undantaget för privatkopiering har påpekats av Marcinkowska, J., Dozwolony użytek w prawie autorskim. Podstawowe zagadnienia, Kraków 2004. Vad gäller förhållandet mellan rätten till kultur och privatkopiering, se även Matczuk, J., Prawo do kultury v. prawo autorskie – nieuchronny konflikt czy nadzieja na koncyliację?, Prace z prawa własności intelektualnej, 2015, nr 127, s. 36–51.

4 EUT L 167, s. 10.

5 Vad gäller Spaniens ersättning av avgiftssystemet med en kompensation finansierad via den allmänna statsbudgeten, se, bland annat, Xalabarder, R., The abolishment of copyright levies in Spain. A consequence of Padawan?, Tijdschrift voor auteurs-, media- & informatierecht, nr 6/2012, s. 259–262.

6 Artistas Intérpretes, Sociedad de Gestión (AISGE), Centro Español de Derechos Reprográficos (CEDRO), Sociedad General de Autores y Editores (SGAE), Asociación de Gestión de Derechos Intelectuales (AGEDI) och Entidad de Gestión, Artistas, Intérpretes o Ejecutantes, Sociedad de Gestión de España (AIE).

7 Både de som har intervenerat till stöd för EGEDA, DAMA och VEGAP och de som har intervenerat till stöd för Administración del Estado.

8 Konungariket Norge omfattas av direktiv 2001/29 i sin egenskap av medlem av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

9 För att bara ta det exempel som ligger mig närmast, nämligen den polska lagstiftningen, förekom detta undantag, som för närvarande kallas godkänd privat användning (dozwolony użytek prywatny), redan i den upphovsrättslagstiftning som tillämpades i olika delar av den polska staten efter återupprättandet av självständigheten 1918: den österrikiska lagen från 1895, de tyska lagarna från 1901 och 1907 samt den ryska lagen från 1911. Detta undantag infördes därefter i den polska lagen om upphovsrätt från 1926 (artikel 18), lagen om upphovsrätt från 1952 (artikel 22) samt lagen om upphovsrätt från 1994, som för närvarande är gällande lag (artikel 23). Se Sokołowska, D., Dozwolony użytek prywatny utworów – głos w dyskusji na temat zmiany paradygmatu, Prace z prawa własności intelektualnej, 2013, nr 121, s. 20–45.

10 Det säger sig självt att jag här enbart talar om laglig användning av ett verk som förvärvats på laglig väg.

11 För tillkomsthistoriken och de teoretiska aspekterna av undantaget för privatkopiering, se, exempelvis, More, K., Les dérogations au droit d’auteur. L’exception de copie privée, Presses Universitaires de Rennes 2009, s. 33 och följande sidor, Preussner-Zamorska, J., i Barta, J. (red.), System prawa prywatnego. Prawo autorskie, andra upplagan, Warszawa 2007, s. 381 och följande sidor, Stanisławska-Kloc, S., i Flisak, D. (red.), Prawo autorskie i prawa pokrewne. Komentarz Lex, Warszawa 2015, s. 343 och följande sidor, och Vivant, M., Bruguière, J.-M., Droit d’auteur et droits voisins, andra upplagan, Dalloz 2013, s. 486 och följande sidor.

12 Kompensationen för privatkopiering ingår vanligtvis inte i de bestämmelser om inskränkningar av eller undantag från de rättigheter som tillkommer upphovsmän och andra rättsinnehavare, utan är en del av lagstiftningen rörande sådana rättigheter (se, exempelvis, artiklarna 25 och 31 i den spanska lagen om immateriella rättigheter, artiklarna L.122-5 och L.311-1 i den franska lagen om immateriella rättigheter, eller artiklarna 20 och 23 i den polska lagen om upphovsrätt och närstående rättigheter). Varken användarens betalning eller betalningen av kompensation till rättsinnehavaren är därför föremål för detta undantag. Se, för ett liknande resonemang, Preussner-Zamorska, J., op.cit., s. 414.

13 Se, bland annat, Astier, H., La copie privée. Deux ou trois choses que l’on sait d’elle, Revue internationale du droit d’auteur, 1986, nr 128, s. 113–145, Machała, W., Dozwolony użytek utworów w prawie europejskim i w ustawie o prawie autorskim, Państwo i prawo, nr 12/2004, s. 16–33, Marcinkowska, J., op.cit., s. 219 och följande sidor, och Vivant, M., Bruguière, J.-M., op.cit., s. 416.

14 Jag använder mig för enkelhetens skull av uttrycket undantag, men direktiv 2001/29 skingrar inte de tvivel som framförs i punkt 15 i förevarande förslag till avgörande, eftersom direktivet använder begreppen undantag och inskränkningar utan åtskillnad.

15 Domstolens praxis består framför allt av två grundläggande domar, nämligen dom Padawan, ( C‑467/08, EU:C:2010:620) och dom Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, EU:C:2011:397). Denna praxis har senare kompletterats med dom VG Wort m.fl. ( C‑457/11–C‑460/11, EU:C:2013:426), dom Amazon.com International Sales m.fl. ( C‑521/11, EU:C:2013:515), dom ACI Adam m.fl. ( C‑435/12, EU:C:2014:254), dom Copydan Båndkopi ( C‑463/12, EU:C:2015:144) och, senast, dom Hewlett-Packard Belgium ( C‑572/13, EU:C:2015:750).

16 Detta bekräftas även av domstolen. Se, bland annat, dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 37).

17 Se dom Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, EU:C:2011:397, punkt 23). Se även, för ett liknande resonemang, Karapapa, S., Padawan v SGAE: a right to private copy?, European Intellectual Property Review, 2011, vol. 33, nr 4, s. 252–259.

18 Se, för ett liknande resonemang, Vivant, M., Bruguière, J.-M., op.cit., s. 416.

19 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, s. 28).

20 Dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkterna 38–45).

21 C‑462/09, EU:C:2011:397, punkterna 23–29 och punkt 1 i domslutet.

22 Det går således även att hitta argument för motsatt uppfattning än den uppfattning som EGEDA, DAMA och VEGAP har anfört, exempelvis i punkt 37 i domen Padawan, enligt vilken, även om själva begreppet rimlig kompensation ska tolkas enhetligt, direktiv 2001/29 ger medlemsstaterna möjlighet att [...] anta bestämmelser angående denna rimliga kompensation såvitt avser dess form, finansiering, uppbörd och nivå, eller i punkt 23 i domen Stichting de Thuiskopie, i vilken domstolen konstaterade att bestämmelserna i direktiv 2001/29 inte uttryckligen behandlar denna fråga. Medlemsstaterna har därför ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att bestämma vem som ska erlägga denna kompensation (min kursivering).

23 Se, vad gäller beskrivningen i det nationella målet och de tvivel som den hänskjutande domstolen har gett uttryck för, dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 17), och generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i det målet (C‑467/08, EU:C:2010:264, punkt 21).

24 Dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 46–49).

25 Se, bland annat, dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 45) och dom Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, EU:C:2011:397, punkt 1 i domslutet).

26 Dom Copydan Båndkopi ( C‑463/12, EU:C:2015:144, punkt 8 i domslutet).

27 Studier som utfördes i Frankrike 1982 och 1983, innan avgiften för privatkopiering infördes, visar exempelvis att 90 procent av de tomma audio- och videokassettbanden användes för att spela in kopior av upphovsrättsligt skyddade verk (se Astier, H., op.cit., s. 114).

28 Dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 55).

29 Se, för ett liknande resonemang, Marino, L., La (discutable) logique de la redevance pour copie privée, SJEG, nr 50 (2010), s. 2346–2349. Enligt Lucas, A., Les dits et les non-dits de la copie privée, Propriétés intellectuelles, nr 43 (2012) s. 232–239, har principen om ömsesidig fördelning ifrågasatts av domstolen i domen Padawan, eftersom domstolen har undantagit uppbörden av avgiften för utrustning som är avsedd för yrkesmässiga ändamål. Inte ens en privat användning av utrustningen innebär emellertid automatiskt att varje användare gör kopior för privat bruk. Jag anser därför att man fortfarande kan tala om ett system med ömsesidig fördelning.

30 Enligt mina uppgifter gäller detta bland annat Republiken Bulgarien, Irland, Republiken Cypern, Storhertigdömet Luxemburg och Republiken Malta. Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland införde 2014 ett undantag för privatkopiering utan att föreskriva någon kompensation [The Copyright and Rights in Performances (Personal Copies for Private Use) Regulations 2014]. Den skada som rättsinnehavarna lidit anses således vara minimal, vilket inte ger upphov till någon betalningsskyldighet enligt skäl 35 i direktiv 2001/29. Det rörde sig dessutom om en legitimering av en befintlig praxis bland konsumenterna som rättsinnehavarna redan har integrerat i priset på de verk som offentliggjorts (se Cameron, A., Copyright exceptions for the digital age: new rights of private copying, parody and quotation, Journal of Intellectual Property Law & Practice, 2014, vol. 9, nr 12, s. 1002–1007).

31 Se, bland annat, Latreille, A., La copie privée dans la jurisprudence de la CJUE, Propriétés intellectuelles, nr 55 (2015), s. 156–176, som ger exempel på storleken på den avgift som tas ut på en tom dvd-skiva i olika medlemsstater.

32 Mitt syfte är inte att kritisera avgiftssystemet, eftersom det inte är detta system som är föremål för tvisten i förevarande mål. jag kommer således inte att i detalj behandla detta ämne. I sitt yttrande har kommissionen tagit upp vissa problem. Det finns en omfattande litteratur om de många frågor som avgiftssystemet ger upphov till i den digitala tidsåldern. Se, exempelvis, Latreille, A., op.cit., Majdan, J., och Wikariak, S., (red.) Czy można sprawiedliwie obliczyć opłatę za kopiowanie utworów?, Gazeta prawna av den 16 september 2015, Sikorski, R., Jeśli nie opłata reprograficzna to co?, Gazeta prawna av den 30 september 2015, Still, V., Is the copyright levy system becoming obsolete? The Finnish experience, Tijdschrift voor auteurs-, media- & informatierecht, 2012/6, s. 250–258, Troianiello, A., La rémunération de la copie privée à l’épreuve de la révolution numérique, Revue Lamy Droit de l’immatériel, nr 73 (2011), s. 9–14, och, av samma författare, Fluctuat nec mergitur? Réflexions sur les vicissitudes du dispositif de rémunération de la copie privée, Petites affiches, nr 228 (2011), s. 5. Se även Françoise Castex betänkande för Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor, av den 17 februari 2014, om avgifter för privatkopiering [2013/2114(INI)].

33 Se punkterna 16 och 41 i förevarande förslag till avgörande.

34 De diskussioner i frågan som har förts i Finland återges i Still, V., op.cit.

35 C‑467/08, EU:C:2010:620.

36 Punkt 3 i tilläggsföreskrift nr 10.

37 Artikel 3 andra stycket. Se punkt 8 i förevarande förslag till avgörande

38 Artikel 3 första stycket. Se punkt 8 i förevarande förslag till avgörande.

39 Se den rättspraxis som citerats, bland annat i fotnoten på sidan 15 i förevarande förslag till avgörande.

40 Dom Padawan ( C‑467/08, EU:C:2010:620, punkt 37).

41 Ibidem (punkt 39).

42 Ibidem (punkterna 40 och 42).

43 Dom Stichting de Thuiskopie ( C‑462/09, EU:C:2011:397, punkterna 34 och 39).

44 För att ta ett enkelt exempel, om det belopp för att finansiera kompensationen för undantaget för privatkopiering som avsattes i den spanska statsbudgeten för 2014 hade beräknats på grundval av den uppskattade skadan för 2013 (som jag påminner om uppgick till 18,7 miljoner euro), skulle detta inte bara ha gjort det möjligt att täcka den uppskattade skadan för 2014 (15,2 miljoner euro), utan även genererat ett överskott.