Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 22 juni 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9).

3 Såsom de definieras i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

4 Artikel 2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46 av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, 2002, s. 51).

5 Artikel 13 är tillämplig på hälsopåståenden med undantag för dem som avser minskad sjukdomsrisk samt barns utveckling och hälsa. Dessa behandlas i artikel 14.

6 Kommissionens förordning av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 136, 2012, s. 1).

7 Påståenden om minskad sjukdomsrisk och påståenden om barns utveckling och hälsa.

8 Kommissionens förordning av den 21 oktober 2009 om godkännande respektive icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 277, 2009, s. 3).

9 Europaparlamentets och rådets förordning av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning nr (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008, s. 16).

10 Ett potentiellt relevant datum mot bakgrund av artikel 28.2 i förordning nr 1924/2006 (se punkt 16 ovan).

11 Dom meddelad av Oberlandesgericht Hamburg (Hamburg) (21 februari 2008 – 3 U 235/06).

12 Enligt den hänskjutande domstolen är Bach-blomsterterapiprodukter inte kosttillskott enligt definitionen i artikel 2 a i direktiv 2002/46.

13 Se, exempelvis, dom av den 3 september 2014, i Deckmyn and Vrijheidsfonds, C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 19.

14 Dom av den 3 april 2008, Endendijk, C‑187/07, EU:C:2008:197, punkt 15, dom av den 27 januari 2000, DIR International Film m.fl./kommissionen, C‑164/98 P, EU:C:2000:48, punkt 26, och dom av den 27 januari 1998, Danmark/kommissionen, 349/85, EU:C:1988:34, punkt 9.

15 Engelska: a drink of any type (Cambridge dictionary), tyska: zum Trinken zubereitete Flüssigkeit (Duden), franska: tout liquid qui peut être bu (Académie française), tjeckiska: tekutina určená k pití, k ukojení žízně (Slovník spisovného jazyka českého).

16 Se, i detta hänseende, exempelvis dom av den 6 september 2012, Deutsches Weintor, C‑544/10, EU:C:2012:526, punkt 48 och följande punkter.

17 Denna slutsats förstärks dessutom av den omständigheten att de säljs genom apotek.

18 KOM (2006) 2 slutlig.

19 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

20 Vidare hänförs det i bilaga XIII uttryckligen till andra produkter än drycker som mäts i ml, vilket bekräftar att alla vätskor inte är drycker.

21 Jämför direktiv 2002/46. Förordning nr 1924/2006 är tillämplig utan förbehåll för det direktivet (artikel 1.5 d i förordning nr 1924/2006). Jämför även särskilt förordning nr 178/2002, vars definition av livsmedel ingår i förordning nr 1924/2006 (artikel 2.1 a i förordning nr 1924/2006).

22 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel KOM (2003) 424 slutlig (EUT C 96, 2004, s. 8), ändring 42.

23 Betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, A6–0128/2005.

24 Gemensam ståndpunkt (EG) 3/2006 antagen av rådet i december 2005 (EUT C 80E/43, 2006), se särskilt punkterna 3 och 7.

25 Rådets motivering, den 8 december 2005, 2003/0165 (COD), punkt 7.

26 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, KOM (2006) 2 slutlig, punkt 4.

27 Andrabehandlingsrekommendation om rådets gemensamma ståndpunkt för att anta Europaparlamentets och rådets förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, A6–0122/2006.

28 Detta är särskilt uppenbart när man beaktar den ganska fundamentala arten av vissa av de övriga kraven i kapitel II från vilka undantag begärs (påståenden får exempelvis inte vara felaktiga, tvetydiga eller vilseledande eller uppmuntra till eller överse med överkonsumtion av ett livsmedel). Se artikel 3 a och c i förordning nr 1924/2006.

29 Min kursivering. Denna formulering finns också i artikel 5.1 b, c och d.

30 Se även kommissionens genomförandebeslut 2013/63/EU av den 24 januari 2013 om antagande av riktlinjer för genomförandet av de särskilda villkor för hälsopåståenden som fastställs i artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006 (EUT L 22, 2013, s. 25), s. 28, sista punkten.

31 Se även kommissionens genomförandebeslut 2013/63, i vilket krävs att ett bestämt hälsopåstående bör ha ett samband med det allmänna påståendet. I artikel 1.3 i förordning nr 1924/2006, vilken är analog i förhållande till artikel 10.3 (se punkt 55 ovan), föreskrivs att ett tillåtet hälsopåstående måste åtföljas av ett närbesläktat hälsopåstående i märkningen.

32 Detta inbegriper artikel 28.5, i vilken det föreskrivs övergångsbestämmelser fram till antagandet av förteckningen enligt artikel 13.3.

33 Se även, i detta hänseende, generaladvokat Wathelets förslag till avgörande i målet Ehrmann ( C‑609/12, EU:C:2013:746, punkt 97).

34 För en enkel framställning kommer jag nedan enbart att hänföra till varumärken.

35 Dom av den 18 juli 2013, Green ‐ Swan Pharmaceuticals CR, C‑299/12, EU:C:2013:501.

36 Punkt 37.

37 Förevarande mål är ett exempel på en sådan situation. Se exempelvis dom av den 21 mars 1991, Delattre, C‑369/88, EU:C:1991:137, punkterna 27 och 29, dom av den 9 juni 2005, HLH Warenvertrieb och Orthica, C‑211/03, C‑299/03 och C‑316/03‐C‑318/03, EU:C:2005:370, punkt 56, och dom av den 5 mars 2009, kommissionen/Spanien, C‑88/07, EU:C:2009:123, punkt 69.

38 Skäl 4: Denna förordning bör också gälla varumärken och andra märkesnamn som kan tolkas som näringspåståenden eller hälsopåståenden.

39 KOM (2003) 424 slutlig (EUT C 96, 2004, s. 8).

40 Rapport om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, A6–0128/2005, ändring 19.

41 Den nationella domstolen i målet som ledde fram till domen Green-Swan frågade i huvudsak huruvida undantaget i artikel 28.2 var tillämpligt på a) livsmedel i denna form eller b) livsmedel som bar ett varumärke i denna form.

42 Artikel 17(2) i stadgan om de grundläggande rättigheterna se dom av den 16 juli 2015, Coty Germany, C‑580/13, EU:C:2015:485, punkt 29. Se även dom meddelad av den stora avdelningen vid Europadomstolen för de mänsklige rättigheterna av den 11 januari 2007, Anheuser-Busch Inc./Portugal (ECLI:CE:ECHR:2007:0111JUD007304901), punkterna 66–78 (artikel 1 i Protokoll nr 1 ger skydd även för tillämpningar för registrering av ett varumärke).