Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 24 november 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, 2004, s. 45, och rättelse i EUT L 195, 2004, s. 16).

3 Den återgivna bakgrunden är den som beskrivs i beslutet om hänskjutande. Det är oklart vad som hände under perioden 1998–2008.

4 Vilket i skrivande stund motsvarar ungefär 8000 euro. Det innebär att de totala månatliga nettointäkterna under den perioden uppgick till 2144543,12 PLN.

5 Vilket i skrivande stund motsvarar ungefär 91000 euro.

6 Vilket i skrivande stund motsvarar ungefär 19600 euro.

7 Vilket i skrivande stund motsvarar ungefär 39450 euro. Det står inte helt klart hur man kom fram till denna siffra: 2,8 procent av 2144543,12 PLN är 60047,20 PLN, och om det utdömda skadeståndet skulle uppgå till tre gånger det skäliga vederlaget, skulle det innebära ett belopp på totalt 180141,62 PLN.

8 Vilket i skrivande stund motsvarar ungefär 34000 euro.

9 Se dom av den 10 april 2014, ACI Adam m.fl., C‑435/12, EU:C:2014:254, punkt 61 och där angiven rättspraxis.

10 Se punkterna 24 och 49 och följande punkter nedan.

11 I direktivet föreskrivs även bestämmelser om följande: rätt att få tillgång till bevisning och åtgärder för att skydda bevisning (avsnitt 2), rätt till information (avsnitt 3), interimistiska åtgärder och säkerhetsåtgärder (avsnitt 4), och korrigeringsåtgärder, förelägganden och alternativa åtgärder (avsnitt 5).

12 Begreppet straffliknande skadestånd behandlades av generaladvokaten Mengozzi i hans förslag till avgörande i målet Arjona Camacho, C‑407/14, EU:C:2015:534, där han beskrev straffliknande skadestånd på följande sätt: Genom straffskadestånd berikas ansvarssystemet med en moraliserande funktion, av rent bestraffande karaktär. Straffskadeståndet är ett uttryck för teorin om privatstraff. Det rör sig inte längre endast om att gottgöra utan även om att utdöma skadestånd utöver en fullständig gottgörelse, avseende vilket man genom dess repressiva art hoppas att det inte bara kommer att avskräcka skadevållaren från att upprepa sitt … [intrångsgörande] beteende utan även andra aktörer från att agera på detta sätt (punkt 49).

13 Eller som åtminstone fastställer det skadestånd som ska betalas med hänvisning till en multiplikator av det vederlag som intrångsgöraren skulle ha betalat till rättighetshavaren om den sistnämnda hade beviljat tillstånd till att nyttja den aktuella upphovsrätten.

14 För ordningens skull ska det nämnas att den polska regeringen, som svar på en fråga som ställdes under förhandlingen, uppgav att en sådan rätt inte skulle uppstå om det hade förekommit rättsmissbruk eller om det var omöjligt att beräkna storleken på det vederlag som skulle ha betalats till rättighetshavaren.

15 Se ovan fotnot 13.

16 Se ovan punkt 21.

17 Se skäl 26 i direktivet.

18 Trots att uttrycket som ett alternativ används i artikel 13.1 b, har domstolen i sin nyligen avkunnade dom av den 17 mars 2016 i målet Liffers, C‑99/15, EU:C:2016:173, klargjort att en rättighetshavare som grundar sitt krav på artikel 13.1 b även kan kräva ersättning för ideell skada, eftersom ordet åtminstone är avsett att klargöra att den angivna beräkningsgrunden inte är uttömmande.

19 Dom av den 13 juli 2006, C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkterna 99 och 100. Målet gällde tolkningen av artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF).

20 Det ska påpekas att den domen föregick ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1). Medlemsstaterna ska införliva detta direktiv med nationell rätt senast den 27 december 2016. Artikel 3.3 i det direktivet föreskriver att [f]ull ersättning enligt detta direktiv … inte [ska] medföra överkompensation, oavsett om det sker genom skadestånd i bestraffningssyfte, flerfaldiga skadestånd eller andra typer av skadestånd.

21 Min kursivering.

22 Vad beträffar mina ytterligare påpekanden om arten på det orsakssamband som ska styrkas, se punkt 47 nedan.

23 Se, för ett liknande resonemang, inom ramen för växtförädlarrätt, dom av den 9 juni 2016, Hansson, C‑481/14, EU:C:2016:419, punkterna 33–40.

24 Dom av den 17 december 2015, C‑407/14, EU:C:2015:831.

25 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23).

26 Se, för ett liknande resonemang, punkt 40 i domen.

27 Min kursivering.

28 För en anmärkning om de sanktioner som föreskrivs i direktiv 2004/48 förutom skadestånd, se fotnot 11 ovan.

29 Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1). Den förordningen ersatte rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1), och de motsvarande bestämmelserna i det direktivet var artiklarna 51 och 52.

30 KOM(2003) 46 slutlig.

31 Texten i den franskspråkiga motsvarigheten är något bättre (och definitivt elegantare) formulerad. I denna anges följande: Les États membres peuvent prévoir que les autorités compétentes peuvent ordonner d’autres mesures adaptées aux circonstances et propres à faire cesser l’atteinte au droit de propriété intellectuelle ou à prévenir de nouvelles atteintes, ainsi que toutes autres mesures appropriées.

32 Se, i det avseendet, punkt 24 ovan.