Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 8 december 2016

1 Originalspråk: franska.

2 T‑331/10 RENV och T‑416/10 RENV, ej publicerad, EU:T:2015:302, nedan kallad den överklagade domen.

3 Beslut av EUIPO:s första överklagandenämnd av den 20 maj 2010 (ärende R 1235/2008–1 och R 1237/2008–1, nedan kallade de omtvistade besluten).

4 Dom av den 6 mars 2014, Pi-Design m.fl./Yoshida Metal Industry ( C‑337/12 P–C‑340/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:129).

5 En liknande fråga har tagits upp i ett annat överklagande (se mål harmoniseringsbyrån/Unibail Management, C‑513/14 P, som ännu inte avgjorts av domstolen).

6 Rådets förordning av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EGT L 78, 2009, s. 1). Tillämpliga materiella bestämmelser i det nu aktuella målet är förordning nr 207/2009, eftersom det är de bestämmelser som är tillämpliga när EUIPO:s överklagandenämnd fattar sitt beslut. Under alla omständigheter hade artikel 7.1 e ii och artikel 51.3 (motsvarande artikel 52.3 i förordning nr 207/2009) i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1) en i allt väsentligt likadan lydelse.

7 T‑331/10, ej publicerad, EU:T:2012:220.

8 T‑416/10, ej publicerad, EU:T:2012:222.

9 Dom av den 6 mars 2014, Pi-Design m.fl./Yoshida Metal Industry ( C‑337/12 P–C‑340/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:129).

10 Dom av 9 september 2010, harmoniseringsbyrån/Borco-Marken-Import Matthiesen ( C‑265/09 P, EU:C:2010:508, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

11 Ett liknande synsätt föreskrivs i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25) (före detta artikel 13 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EGT L 40, 1988, s. 1).

12 Se, för ett liknande resonemang beträffande artikel 13 i direktiv 89/104, dom av den 15 februari 2007, BVBA Management, Training en Consultancy ( C‑239/05, EU:C:2007:99, punkt 34) och, beträffande förordning nr 207/2009, beslut av den 18 mars 2010, CFCMCEE/harmoniseringsbyrån ( C‑282/09 P, EU:C:2010:153, punkterna 37–41).

13 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen ( C‑386/10 P, EU:C:2011:815, punkt 70), och dom av den 22 oktober 2015, AC‑Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 55).

14 Se beslut av den 9 februari 2012, Deutsche Bahn/harmoniseringsbyrån ( C‑45/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:69, punkt 61), och dom av den 19 juni 2014, FLS Plast/kommissionen ( C‑243/12 P, EU:C:2014:2006, punkt 48), i vilka domstolen har slagit fast att tribunalen handlade riktigt när den inte ex officio prövade en grund avseende bristfällig motivering av det beslut som begärts ogiltigförklarat.

15 Dom av den 26 november 2013, Gascogne Sack Deutschland/kommissionen ( C‑40/12 P, EU:C:2013:768, punkterna 46–55 och 61–64) och dom av den 17 september 2015, Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:613, punkterna 21 och 22).

16 Dom av den 26 november 2013, Gascogne Sack Deutschland/kommissionen ( C‑40/12 P, EU:C:2013:768, punkt 52). Se även generaladvokat Wahls förslag till avgörande i mål Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkterna 118–128).

17 Se generaladvokat Wahls förslag till avgörande i mål Total/kommissionen ( C‑597/13 P, EU:C:2015:207, punkterna 118–128).

18 Beslut av den 11 december 2014, FTI Touristik/harmoniseringsbyrån ( C‑253/14 P, ej publicerat, EU:C:2014:2445, punkt 49). I det målet hade klaganden redan vid tribunalen bestritt att registreringshindret var tillämpligt för en del av varorna och tjänsterna, men inte utvecklat resonemanget tillräckligt. Följaktligen underkändes inte den aktuella grunden för överklagandet på grund av att den inte kunde tas upp till prövning utan på grund av att den uppenbarligen var ogrundad.

19 Enligt artikel 65.3 i förordning nr 207/2009 har tribunalen rätt att ompröva ett beslut av EUIPO:s överklagandenämnd.

20 Se, för ett sådant fall, i samband med prövningen av ett registreringshinder, dom av den 17 oktober 2013, Isdin/Bial-Portela ( C‑597/12 P, EU:C:2013:672, punkterna 28 och 29).

21 Dom av den 21 oktober 2004, KWS Saat/harmoniseringsbyrån ( C-447/02 P, EU:C:2004:649, punkt 65).

22 Se dom av den 15 februari 2007, BVBA Management, Training en Consultancy ( C‑239/05, EU:C:2007:99, punkt 38).

23 Generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande i mål BVBA Management, Training en Consultancy ( C‑239/05, EU:C:2006:450, punkterna 42 och 43).

24 Se beslut av den 6 februari 2009, MPDV Mikrolab/harmoniseringsbyrån ( C‑17/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:64, punkt 34), beslut av den 9 december 2009, Prana Haus/harmoniseringsbyrån ( C‑494/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:759, punkt 46), beslut av den 18 mars 2010, CFCMCEE/harmoniseringsbyrån ( C‑282/09 P, EU:C:2010:153, punkt 37 och 38), beslut av den 21 mars 2012, Fidelio/harmoniseringsbyrån ( C‑87/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:154, punkt 43), dom av den 17 oktober 2013, Isdin/Bial-Portela ( C‑597/12 P, EU:C:2013:672, punkt 27). Se även flera domar av tribunalen, bland annat dom av den 27 april 2016, Niagara Bottling/EUIPO (NIAGARA) ( T‑89/15, ej publicerad, EU:T:2016:244, punkt 31), och dom av den 12 maj 2016, Zuffa/EUIPO (ULTIMATE FIGHTING CHAMPIONSHIP) ( T‑590/14, ej publicerad, EU:T:2016:295, punkt 26).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2007, BVBA Management, Training en Consultancy ( C‑239/05, EU:C:2007:99, punkt 36), och beslut av den 18 mars 2010, CFCMCEE/harmoniseringsbyrån ( C‑282/09 P, EU:C:2010:153, punkt 40), och flera domar av tribunalen, bland annat dom av den 2 april 2009, Zuffa/harmoniseringsbyrån (ULTIMATE FIGHTING CHAMPIONSHIP) ( T‑118/06, EU:T:2009:100, punkt 28), och dom av den 16 oktober 2014, Larrañaga Otaño/harmoniseringsbyrån (GRAPHENE) ( T‑458/13, EU:T:2014:891, punkt 26).

26 Den omständigheten att varorna såsom Yoshida har understrukit i överklagandet hänför sig till två olika klasser, klass 8 och klass 21, saknar betydelse, eftersom klassificeringen enligt Niceöverenskommelsen görs uteslutande av administrativa skäl.

27 Se punkterna 30, 34–36 och 40 i de omtvistade besluten.

28 Se dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67).

29 Tribunalen har i rättspraxis slagit fast att om två varukategorier måste användas tillsammans eller åtminstone är oskiljaktiga får överklagandenämnden dra samma slutsats om båda två. Se dom av den 2 december 2008, Ford Motor/harmoniseringsbyrån (FUN), ( T‑67/07, EU:T:2008:542, punkt 44) och dom av den 8 september 2010, Wilfer/harmoniseringsbyrån (återgivande av ett gitarrhuvud) ( T‑458/08, ej publicerad, EU:T:2010:358, punkt 66).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 67), och generaladvokat Légers förslag till avgörande i målet Belgien/kommissionen ( C‑197/99 P, EU:C:2001:658, punkterna 39 och 40).

31 Domstolen har redan fastställt att en grund för ett överklagande som avser den omständigheten att den aktuella varu- och tjänstekategori som berörs av en prövning av ett registreringshinder inte utgjorde en homogen kategori inte kan tas upp till prövning. Se beslut av den 7 juli 2011, MPDV Mikrolab/harmoniseringsbyrån ( C‑536/10 P, ej publicerat, EU:C:2011:469, punkterna 34 och 38).