Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 8 september 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 143, 2004, s. 15.

3 EGT L 12, 2001, s. 1.

4 Narodne novine, br. 112/12.

5 EUT L 399, 2006, s. 1.

6 EUT L 199, 2007, s. 1.

7 EUT L 189, 2014, s. 59.

8 Se artikel 3.1 i förordning nr 1896/2006 och förordning nr 861/2007. Enligt förordning nr 655/2014 anses en tvist vara gränsöverskridande om bankkontot eller bankkontona, på vilka bankmedlen som ska beläggas med kvarstad finns, förs i en annan medlemsstat än den medlemsstat där domstolen till vilken en ansökan om kvarstad har ingetts, eller den medlemsstat där borgenären har hemvist (artikel 3.1 i förordningen).

9 Se, för ett liknande resonemang, Handbok för tillämpningen av Förordningen om en europeisk exekutionstitel, som finns tillgänglig på följande adress: justice.europa.eu/content_european_enforcement_order-54-fr.do?clang=sv. Det nämns i handboken att för att ansöka om ett intyg om en europeisk exekutionstitel behöver inte internationell anknytning styrkas. Det är inget krav att en av parterna har hemvist eller vistelseort utomlands, och inte heller måste det visas att verkställigheten kommer att ske utomlands (s. 14).

10 Se, angående villkoret om domens verkställbarhet i ursprungsmedlemsstaten, artikel 6.1 a i förordning nr 805/2004.

11 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1).

12 På stadiet för utfärdandet av den europeiska arresteringsordern uppkommer snarare frågan om det existerar ett nationellt mål.

13 C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360.

14 Punkterna 36 och 37 i den domen.

15 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 16 juni 2016, Saint Louis Sucre ( C‑96/15, EU:C:2016:450, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

16 Se dom av den 12 juli 2012, Giovanardi m.fl. ( C‑79/11, EU:C:2012:448, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

17 C‑260/97, EU:C:1999:312.

18 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva, EGT C 15, 1997, s. 30), senare ändrad genom konventioner om nya medlemsstaters anslutning till denna konvention (nedan kallad Brysselkonventionen).

19 EGT C 189, 1990, s. 57.

20 C‑54/96, EU:C:1997:413.

21 Narodne novine, br. 78/93, 29/94, 162/98, 16/07 och 75/09.

22 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s 1).

23 Se, utöver artikel 32 i förordning nr 44/2001 och artikel 2 a i förordning nr 1215/2012, artikel 2.1.1 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (EUT L 7, 2009, s. 1) och artikel 4.8 i förordning nr 655/2014.

24 Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

25 Nedan kallad Luganokonventionen.

26 EUT L 147, 2009, s. 1.

27 I skäl 12 i förordningen preciseras att [f]ör att ta hänsyn till att medlemsstaterna reglerat frågor angående underhållsskyldighet på olika sätt, bör denna förordning både tillämpas på domstolsavgöranden och på administrativa myndigheters beslut, förutsatt att sistnämnda myndigheter garanterar opartiskhet och parternas rätt att yttra sig.

28 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (EUT L 201, 2012, s. 107).

29 Dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 15).

30 EGT C 59, 1979, s. 42 in fine.

31 Dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 16).

32 Dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 17).

33 Se dom av den 21 maj 1980, Denilauler ( 125/79, EU:C:1980:13, punkt 13). Se, i samband med förordning nr 44/2001, dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745, punkt 48).

34 Se dom av den 21 maj 1980, Denilauler ( 125/79, EU:C:1980:13, punkt 13).

35 Se dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas ( C‑39/02, EU:C:2004:615, punkterna 50–52).

36 Se dom av den 13 juli 1995, Hengst Import ( C‑474/93, EU:C:1995:243, punkterna 14 och 15).

37 Se dom av den 2 april 2009, Gambazzi ( C‑394/07, EU:C:2009:219, punkterna 23–25).

38 Se, förutom dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 17), dom av den 14 oktober 2004, Mærsk Olie & Gas ( C‑39/02, EU:C:2004:615, punkt 45).

39 Se dom av den 2 juni 1994, Solo Kleinmotoren ( C‑414/92, EU:C:1994:221, punkt 18). Jag noterar emellertid att domen av den 2 april 2009, Gambazzi ( C‑394/07, EU:C:2009:219), i vilken det fastställdes att engelska tredskodomar (default judgement) kan kvalificeras som domar, har kunnat betraktas som en milstolpe i utvecklingen av domstolens rättspraxis i och med att den engelska domstolen inte förefaller ägna sig åt dömande verksamhet i denna typ av förfarande (Se, bland annat, G. Cuniberti, La reconnaissance en France des jugements par défaut anglais – À propos de l’affaire Gambazzi-Stolzenberg, Revue critique de droit international privé, nr 4, 2009, s. 685, punkterna 33 och 34).

40 Se A. Barav, Tâtonnement préjudiciel – La notion de juridiction en droit communautaire, Études sur le renvoi préjudiciel dans le droit de l’Union européenne”, Bruyant, Bryssel, 2011, s. 37.

41 Se, angående Vergabeüberwachungsausschuß des Bundes (federal kommission för tillsyn av offentlig upphandling, Tyskland), dom av den 17 september 1997, Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkterna 37 och 38), och nyligen, angående Tribunal Català de Contractes del Sector Públic (katalansk domstol för offentlig upphandling, Spanien) dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:664, punkterna 17–27).

42 Se dom av den 6 oktober 2015, Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:3664, punkt 17).

43 Se artikel 3.1 a–c i förordningen. Min kursivering.