Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 22 mars 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15 volym 12, s. 169), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 (EUT L 304, 2011, s. 64, nedan kallat direktiv 93/13).

3 Dessa domar, som gäller lån utan realsäkerhet, meddelades den 22 april, den 7 och den 8 september 2015. Tribunal Supremo har enligt uppgift uttalat sig om hypotekslån i domar av den 23 december 2015, den 18 februari och den 3 juni 2016.

4 Dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164).

5 Dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21).

6 BOE nr 287 av den 30 november 2007, s. 49181

7 BOE nr 116 av den 15 maj 2013, s. 36373.

8 I den mån syftet att skydda konsumenter, som tillmäts vikt i de i beslutet om hänskjutande åberopade bestämmelserna i FEUF, främjas genom bestämmelser i sekundärrätten är det till detta direktiv, tillämpligt ratione materiae, som man bör hänföra sig.

9 Se, när det gäller den nödvändiga distinktionen mellan denna typ av tvister och anhängiga tvister som direkt gäller kontraktsklausuler och/eller eventuell begränsning av den nationella domstolens befogenheter att pröva om sådana klausuler är oskäliga, dom av den 30 april 2014, Barclays Bank ( C‑280/13, EU:C:2014:279, punkterna 38–42). På liknande sätt har domstolen bland annat kunnat slå fast att konstaterandet av att ett visst beteende i affärslivet var illojalt inte hade någon direkt inverkan på frågan om ett kontrakt var giltigt vid tillämpningen av artikel 6.1 i direktiv 93/13 (se dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 46).

10 Banco Santander och den spanska regeringen har upplyst om att den hänskjutande domstolen också har vänt sig till Tribunal Constitucional (Författningsdomstolen, Spanien) med en fråga om författningsenlighet avseende samma bestämmelser, men denna begäran skulle ha avslagits enligt den information som lämnats till EU-domstolen.

11 Se beslut av den 5 juli 2016, Banco Popular Español och PL Salvador ( C‑7/16, ej publicerat, EU:C:2016:523, punkterna 19–27), som gällde just denna bestämmelse.

12 I detta sammanhang finner jag det också intressant att hänvisa till de indikationer som följer av artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66, och rättelser i EUT L 207, 2009, s. 14, EUT L 199, 2010, s. 40, och EUT L 234, 2011, s. 46), och detta fastän artikeln inte nödvändigtvis är tillämplig ratione temporis på målet vid den nationella domstolen. Även om denna bestämmelse kräver att gäldenären som är konsument ska underrättas om överlåtelsen av fordran och behåller sina rättigheter och garantier i förhållande till den tredje person som förvärvat fordran, innehåller den inte en skyldighet att erhålla dennes samtycke och föreskriver ännu mindre att gäldenären ska ha en rätt till återköp och/eller en förköpsrätt till fordran.

13 Enligt den hänskjutande domstolen motiveras förköpsrätten till omtvistade fordringar enligt artikel 1535 i civillagen av nödvändigheten av att bekämpa överlåtelser i spekulationssyfte.

14 Se dom av den 30 maj 2013, Asbeek Brusse och de Man Garabito ( C‑488/11, EU:C:2013:341, punkterna 40, 41 och 44). Se även dom av den 26 februari 2015, Matei ( C‑143/13, EU:C:2015:127, punkt 40).

15 För en färsk påminnelse om den presumerade relevansen av prejudiciella frågor i liknande sammanhang rörande tolkningen av direktivet hänvisas särskilt till domar av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 20 september 2017, Andriciuc m.fl. ( C‑186/16, EU:C:2017:703, punkt 20).

16 Se särskilt dom av den 14 juni 2012, Banco Español de Crédito ( C‑618/10, EU:C:2012:349), dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164) och dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21).

17 Se, för ett motsvarande synsätt, dom av den 1 april 2004, Freiburger Kommunalbauten ( C‑237/02, EU:C:2004:209, punkterna 22 och 25), och beslut av den 16 november 2010, Pohotovost ( C‑76/10, EU:C:2010:685, punkt 60). Det hänvisas också till mitt förslag i de förenade målen Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2014:2299, punkt 42).

18 Se, för ett liknande resonemang, förslag av generaladvokaten Saugmandsgaard Øe i mål Biuro podróży Partner ( C‑119/15, EU:C:2016:387, punkterna 53–57) och förslag av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Gutiérrez Naranjo m.fl. ( C‑154/15, C‑307/15 och C‑308/15, EU:C:2016:552, fotnot 18). Det bör också observeras att skäl 63 i direktiv 2011/83 hänvisar till antagandet av särskilda nationella bestämmelser.

19 Enligt artikel 1.6 i civillagen kompletterar rättspraxis rättsordningen genom de principer som Tribunal Supremo konsekvent slår fast i sin tolkning och tillämpning av lag, sedvana och allmänna rättsprinciper. Vid förhandlingen uppgav Banco de Sabadell, utan att bli emotsagd på denna punkt, att de spanska domstolarna automatiskt tillämpar regler som slagits fast av Tribunal Supremo.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21, punkt 40).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 74).

22 Se mitt förslag i de förenade målen Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2014:2299, punkt 42).

23 Se dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 59).

24 Dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21, punkt 28 och där angiven rättspraxis) och dom av den 26 januari 2017, Banco Primus ( C‑421/14, EU:C:2017:60, punkt 71).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2015, Unicaja Banco och Caixabank ( C‑482/13, C‑484/13, C‑485/13 och C‑487/13, EU:C:2015:21, punkterna 28–34).

26 Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Kásler och Káslerné Rábai ( C‑26/13, EU:C:2014:85, punkterna 56–58). Detta gäller oavsett domstolens möjlighet att kontrollera klausuler som inte avfattats på ett tydligt och begripligt sätt.