Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 6 april 2017

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 22 oktober 2015, Sveda ( C‑126/14, EU:C:2015:712).

3 EUT L 347, 2006, s. 1.

4 Se dom av den 18 juli 2013, AES-3C Maritza East 1 ( C‑124/12, EU:C:2013:488, punkt 5).

5 Se dom av den 18 juli 2013, AES-3C Maritza East 1 ( C‑124/12, EU:C:2013:488, punkt 43).

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, AES-3C Maritza East 1 ( C‑124/12, EU:C:2013:488, punkt 47).

7 Dom av den 22 oktober 2015, Sveda ( C‑126/14, EU:C:2015:712).

8 Se, i detta avseende, domstolens praxis i dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkterna 44 och 70), dom av den 12 februari 2009, Vereniging Noordelijke Land- en Tuinbouw Organisatie ( C‑515/07, EU:C:2009:88, punkt 28) och dom av den 30 mars 2006, Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214, punkt 24).

9 Dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs ( C‑317/94, EU:C:1996:400, punkt 19), och dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 34), samt beslut av den 9 december 2011, Connoisseur Belgium ( C‑69/11, ej publicerad, EU:C:2011:825, punkt 21).

10 Dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25), och dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 21).

11 Artikel 169 i mervärdesskattedirektivet innehåller undantag för transaktioner som i regel är gränsöverskridande för att förhindra att ett exporterande företag drabbas av konkurrensnackdelar.

12 Det framgår uttryckligen i dom av den 30 mars 2006, Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214, punkt 24).

13 Se, bland annat, dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkterna 44 och följande punkter), dom av den 12 februari 2009, Vereniging Noordelijke Land- en Tuinbouw Organisatie ( C‑515/07, EU:C:2009:88, punkt 28), dom av den 30 mars 2006, Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214, punkt 24), dom av den 22 oktober 2015, Sveda ( C‑126/14, EU:C:2015:712, punkt 27), och dom av den 29 oktober 2009, AB SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkt 57).

14 Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 45).

15 Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 46) och dom av den 29 oktober 2009, AB SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkt 57 och där anförd rättspraxis).

16 Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 47), dom av den 6 september 2012, Portugal Telecom ( C‑496/11, EU:C:2012:557, punkt 37), dom av den 8 februari 2007, Investrand ( C‑435/05, EU:C:2007:87, punkt 24) och dom av den 29 oktober 2009, AB SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkt 58 och där anförd rättspraxis).

17 Dom av den 13 mars 2008, Securenta ( C‑437/06, EU:C:2008:166, punkt 30), och dom av den 29 oktober 2009, AB SKF ( C‑29/08, EU:C:2009:665, punkt 59 och där anförd rättspraxis).

18 Dom av den 6 april 1995, BLP Group ( C‑4/94, EU:C:1995:107, punkt 19), dom av den 8 juni 2000, Midland Bank ( C‑98/98, EU:C:2000:300, punkt 20), dom av den 6 september 2012, Portugal Telecom ( C‑496/11, EU:C:2012:557, punkt 38) och dom av den 22 februari 2001, Abbey National ( C‑408/98, EU:C:2001:110, punkt 25).

19 Det framgår uttryckligen av dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 51), se i detta avseende dom av den 16 oktober 1997, Fillibeck ( C‑258/95, EU:C:1997:491, punkt 27).

20 Detta skiljer tydligt fallet från exemplet med en näringsidkare som bedriver taxiverksamhet som installerar föremål i en taxi som överlåtits (av tredje man) som kommissionen tog upp vid den muntliga förhandlingen. I sistnämnda fall använder taxiföraren föremålen som denne installerat. Därför har endast han rätt till avdrag för mervärdesskatten på installationen. I regel kan han i princip även demontera de inbyggda föremålen när taxin ska återlämnas, om den utomstående parten som äger taxin inte ersätter föremålens kostnad. Inga av dessa omständigheter föreligger emellertid här.

21 I Tyskland existerar därför en fast rättspraxis som innebär att uppförande av infrastrukturanläggningar till nytta för allmänheten (eller staten) i slutändan inte medför att investeraren har avdragsrätt för mervärdesskatt, inte ens om denne först genom dessa transaktioner kan genomföra sitt skattepliktiga byggprojekt. Se i detta avseende Bundesfinanzhof, dom av den 13 januari 2011 – V R 12/08, BStBl. II 2012, 61, dom av den 20 december 2005 – V R 14/04, BStBl. II 2012, 424, och dom av den 9 november 2006 – V R 9/04, BStBl. II 2007, 285.

22 Dom av den 22 oktober 2015, Sveda ( C‑126/14, EU:C:2015:712).

23 Dom av den 22 oktober 2015, Sveda ( C‑126/14, EU:C:2015:712, punkt 35).

24 Av denna orsak är avdrag för mervärdesskatt för renoveringen av den egna kundparkeringen ostridig, även om kunderna i första ledet använder denna utan att erlägga betalning.

25 Se dom av den 27 september 2012, Field Fisher Waterhouse ( C‑392/11, EU:C:2012:597, punkt 17 och där anförd rättspraxis), och dom av den 16 april 2015, Wojskowa Agencja Mieszkaniowa w Warszawie ( C‑42/14, EU:C:2015:229, punkt 31).

26 Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkterna 44 och 70), dom av den 12 februari 2009, Vereniging Noordelijke Land- en Tuinbouw Organisatie ( C‑515/07, EU:C:2009:88, punkt 28) och dom av den 30 mars 2006, Uudenkaupungin kaupunki ( C‑184/04, EU:C:2006:214, punkt 24).

27 Dom av den 11 juli 1991, Lennartz ( C‑97/90, EU:C:1991:315, punkt 17), bekräftad genom dom av den 4 oktober 1995, Armbrecht ( C‑291/92, EU:C:1995:304, punkt 20).

28 Det är tveksamt eftersom tjänster inte kan användas i ett företag och till skillnad från föremål dessutom i princip förbrukas omedelbart, så att det inte finns någon motivering för en i tiden senarelagd beskattning (kredit genom avdragsrätt för mervärdesskatt).

29 Domstolen talar i detta avseende om rörelsefrämmande ändamål. Dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, slutet av punkt 74), dom av den 23 april 2009, Puffer ( C‑460/07, EU:C:2009:254, punkt 39) och dom av den 11 Juli 1991, Lennartz ( C‑97/90, EU:C:1991:315, punkt 26).