Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 15 mars 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 2004, s. 12), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 219/2009 av den 11 mars 2009 om anpassning till rådets beslut 1999/468/EG av vissa rättsakter som omfattas av det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget, med avseende på det föreskrivande förfarandet med kontroll – Anpassning till det föreskrivande förfarandet med kontroll – Del två (EUT L 87, 2009, s. 109).

3 GURI, allmänna serien nr 71 av den 26 mars 1998 – Ordinarie tillägg nr 52.

4 GURI, allmänna serien nr 123 av den 28 maj 1999 – Ordinarie tillägg nr 100.

5 Det högre priset fastställdes genom en beräkning där 6,6 miljoner euro – som enligt Consob utgjorde den fördel som MCI hade beviljats i form av ett lägre pris som erlagts för Pirelli-aktierna – dividerades med de aktier i Camfin som Lauro 61 hade förvärvat. Det därmed fastställda nya priset innebar ett ökat sammanlagt utlägg för Lauro 61 om cirka 8,5 miljoner euro.

6 Se dom av den 15 oktober 2009, Audiolux m.fl., C‑101/08, EU:C:2009:626, särskilt punkterna 47–51.

7 Målen Amber Capital Italia och Amber Capital UK, C‑654/16, Hitachi Rail Italy Investments, C‑655/16, Finmeccanica, C‑656/16, Bluebell Partners Limited, C‑657/16, och Elliot International m.fl., C‑658/16, som alla pågår i domstolen.

8 På liknande sätt är en fråga genom vilken en nationell domstol ber domstolen klargöra hur nationell rätt ska tolkas på ett sätt som bäst uppfyller unionsrätten en fråga som gäller tolkning av nationell rätt vilken, följaktligen, inte kan upptas till sakprövning. Se dom av den 27 februari 2014, Pohotovosť, C‑470/12, EU:C:2014:101, punkterna 58–61.

9 Se, för ett liknande resonemang, Report of the High Level Group of Company Law Experts on Issues Related to Takeover Bids, Bryssel den 10 januari 2002, s. 50.

10 För en liknande uppfattning, se Enriques, Luca, The Mandatory Bid Rule in the Takeover Directive: Harmonization Without Foundation?, European Company and Financial Law Review, upplaga 4, 2004, s. 440, s. 446, som anger att med särskild hänsyn till det skäliga priset har medlemsstaterna och dess tillsynsmyndigheter ett utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställande av de omständigheter och kriterier som motiverar en prissänkning.

11 Till skillnad från kommissionens förslag till ett rådets och Europaparlamentets direktiv om uppköpserbjudanden, KOM(2002) 534 slutlig (EUT C 45E, 2003, s. 1), anges i artikel 5.4 andra stycket i direktiv 2004/25 inte att medlemsstaterna ska utan att de får upprätta en förteckning över omständigheter då det högsta priset får ändras.

12 Enligt skäl 25 i direktiv 2004/25, är syftet med direktivet att ge minimiriktlinjer för hur uppköpserbjudanden skall gå till och säkerställa en tillräcklig skyddsnivå för värdepappersinnehavare i hela [unionen].

13 Se, bland annat, rapport av den 8 december 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om uppköpserbjudanden, Utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, A5‑0469/2003 slutlig, s. 18, jämför s. 6, och rådets dokument nr 16116/03 av den 16 december 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om uppköpserbjudanden, punkt II (Interinstitutionellt ärende 2002/0240 (COD)).

14 Vitbok av den 14 juni 1985 från kommissionen till Europeiska rådet: Genomförandet av den inre marknaden (KOM(85) 310 slutlig), punkt 139 och följande punkt.

15 Se kommissionens förslag av den 19 januari 1989 till ett trettonde direktiv på bolagsrättens område om uppköpserbjudanden och andra allmänna erbjudanden KOM(88) 823 slutlig; EGT C 64, 1989, s. 8) samt kommissionens förslag av den 7 februari 1996 till ett trettonde direktiv från Europaparlamentet och rådet om bolagsrätt vad avser övertagandebud (KOM (95) 655 slutlig; EGT C 162, 1996, s. 5).

16 Se kommissionens uttalande i rådets dokument nr 7088/04 av den 12 mars 2004 angående antagandet av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om uppköpserbjudanden, punkt 2 ((Interinstitutionellt ärende 2002/0240 (COD)).

17 I skäl 6 i direktiv 2004/25 anges att [f]ör att den skall vara effektiv bör regleringen av uppköp vara flexibel och kunna hantera nya omständigheter som kan uppstå och bör därför erbjuda möjlighet till undantag och dispenser. Vid tillämpningen av fastställda regler och undantag eller vid beviljandet av dispenser bör tillsynsmyndigheterna emellertid iaktta vissa allmänna principer (min kursivering).

18 Se Report of the High Level Group of Company Law Experts on Issues Related to Takeover Bids, Bryssel den 10 januari 2002, s. 49 och 50.

19 För en begränsad uppfattning om tillsynsmyndigheternas utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att frångå HPPR, se Papadopoulos, Thomas, The European Union Directive on Takeover Bids: Directive 2004/25/EC, International and Comparative Law Journal, volym 6, upplaga 3, s. 13, vid s. 30 och 31, som anger att ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om att ändra priset i uppköpserbjudandet inte skulle vara förenligt med den allmänna principen i artikel 3.1 a i direktiv 2004/25 (en prissänkning utan tillräcklig motivering kan åsidosätta principen om likabehandling av aktieägare) samt artikel 49 FEUF (en höjning av priset utan tillräcklig motivering kan verka hindrande på budgivare).

20 Se dom av den 15 oktober 2009, Audiolux m.fl., C‑101/08, EU:C:2009:626, punkt 51.

21 Domstolen har emellertid funnit att den allmänna principen om likabehandling av aktieägare i artikel 3.1 a i direktiv 2004/25 inte kräver att nationella bestämmelser alltid tolkas på ett sätt som är det mest gynnsamma för minoritetsaktieägarna i ett bolag, se för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2009, Audiolux m.fl., C‑101/08, EU:C:2009:626, punkterna 47–52.

22 Report of the High Level Group of Company Law Experts on Issues Related to Takeover Bids, Bryssel, den 10 januari 2002, s. 50.

23 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 oktober 2009, Audiolux m.fl., C‑101/08, EU:C:2009:626, punkt 49.

24 Se, analogt, dom av den 21 december 2016, AGET Iraklis, C‑201/15, EU:C:2016:972, punkterna 36 och 37.

25 Eftadomstolens dom av den 10 december 2010, Periscopus/Børs och Erik Must, E‑1/10, Efta Court Report 2009–10, s. 200.

26 Se, i detta avseende, Eftadomstolens dom av den 10 december 2010, Periscopus mot Oslo Børs och Erik Must, E-1/10, Efta Court Report 2009–10, s. 200, punkt 47.

27 Se skäl 3 i direktiv 2004/25.

28 Se, exempelvis, dom av den 15 mars 1990, kommissionen/Nederländerna, C‑339/87, EU:C:1990:119, punkterna 6, 22 och 25, och dom av den 14 januari 2010, kommissionen/Republiken Tjeckien, C‑343/08, EU:C:2010:14, punkt 40.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 april 2005, Belgien/kommissionen, C‑110/03, EU:C:2005:223, punkt 31.

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, Schindler Holding m.fl./kommissionen, C‑501/11 P, EU:C:2013:522, punkt 58 och där angiven rättspraxis.

31 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juni 2005, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, EU:C:2005:408, punkterna 217 och 218.