Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 26 juli 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (EUT L 295, 2004, s. 1).

3 Dekret nr 2014‑328 av den 12 mars 2014 om ändring av dekret nr 2006/1034 av den 21 augusti 2006 om tillgång till underjordiska lagringsanläggningar för naturgas.

4 Enligt artikel R. 421–6 i energilagen motsvarar en leverantörs rätt att få tillgång till lagringskapacitet, summan för lagringsrätterna för de kunder som leverantörer försörjer utifrån varje kunds förbrukningsprofil och geografiska område.

5 Se dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkterna 47 och 48), och mitt förslag till avgörande i samma mål ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:248 punkt 56).

6 Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning (EUT L 127, 2004, s. 92).

7 Se kommissionens handling som bifogades förslag till förordning (SEC(2009)979 slutlig, s. 3 och 17), och kommissionens handling av den 16 oktober 2014 med rubriken Report on the implementation of Regulation (EU) 994/2010 and its contribution to solidarity and preparedness for gas disruptions in the EU SWD(2014) 325 final. I skälen 26 och 27 i förordning nr 994/2010 hänvisas också uttryckligen till gaskrisen i januari 2009.

8 Se skäl 22 i förordning nr 994/2010.

9 Se artikel 1 och skälen 3, 5, 23 och 24 i förordning nr 994/2010.

10 Se artikel 3 och skäl 24 i förordning nr 994/2010. Se även s. 2 i kommissionens handling av den 16 oktober 2014 med rubriken Report on the implementation of Regulation (EU) 994/2010 and its contribution to solidarity and preparedness for gas disruptions in the EU SWD(2014) 325 final.

11 Se artikel 1 i förordning nr 994/2010.

12 Se artikel 4 i förordning nr 994/2010, särskilt punkt 1.

13 Se artikel 6 och skälen 13 och 15 i förordning nr 994/2010.

14 Se skäl 26 i förordning nr 994/2010.

15 Se skälen 10 och 29 i förordning nr 994/2010 (min kursivering).

16 Se skälen 10 i förordning nr 994/2010.

17 Artikel III-256 i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, undertecknat i Rom den 29 oktober 2004 (EUT C 310, 2004, s. 1), som utgjorde en inspiration vid upprättandet av artikel 194 FEUF, innehåller ingen hänvisning till solidaritet mellan medlemsstaterna.

18 I ingressen till FEU förklarar således medlemsstaterna att genom att upprätta unionen avser de att stärka solidariteten mellan sina folk. Därefter omnämns solidaritet mellan medlemsstaterna uttryckligen i artikel 67.2 FEUF på området för asyl, invandring och kontroll av de yttre gränserna, i avdelning VIII i den tredje delen av FEUF, särskilt i det kapitel som avser ekonomisk politik, och i artikel 122.1 hänvisas det även uttryckligen till solidaritet mellan medlemsstaterna. Se även punkt 142 och följande punkter i förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Pringle ( C‑370/12, EU:C:2012:675).

19 Se skäl 10, 22, 25 och 36 i förordning nr 994/2010.

20 Särskilt i artiklarna 1, 8.2 andra stycket, 14 andra stycket b och i bilaga IV.

21 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 februari 2016 om åtgärder för att trygga gasförsörjningen och om upphävande av förordning nr 994/2010 (COM(2016) 52 final).

22 Se artikel 12 i det förslag som angavs i fotnoten ovan.

23 Se även kommissionens handling av den 16 oktober 2014 med rubriken Report on the implementation of Regulation (EU) 994/2010 and its contribution to solidarity and preparedness for gas disruptions in the EU (SWD(2014) 325 final, s. 2).

24 Såsom kommissionen påpekade i motiveringen till förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 februari 2016 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av förordning nr 994/2010 (COM(2016) 52 final) är [b]ehovet av EU-åtgärder … uppenbart eftersom nationella strategier resulterar i suboptimala åtgärder och förvärrar effekterna av en kris (se s. 3).

25 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 11 november 2015, Pujante Rivera ( C‑422/14, EU:C:2015:743, punkt 48).

26 Se, för ett liknande resonemang, beträffande olika områden dom av den 9 november 2016, Wathelet ( C‑149/15, EU:C:2016:840, punkt 29), och dom av den 2 mars 2017, J. D. ( C‑4/16, EU:C:2017:153, punkt 24).

27 EUT L 124, 2003, s. 36.

28 Se artikel 2 i bilagan till rekommendationen.

29 Flera unionsrättsakter, bland annat förordningar, grundar sig uttryckligen på definitionen i rekommendationerna för att definiera begreppet små och medelstora företag. Se, exempelvis, kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Text av betydelse för EES (EUT L 187, 2014, s. 1, se skäl 3 och bilaga I), eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (EUT L 169, 2015, s. 1, artikel 2.4).

30 Se punkt 15 i detta förslag till avgörande.

31 Villkoret återges i artikel 8.2 b i förordning nr 994/2010.

32 I artikel 11.5 i förordning nr 994/2010 föreskrivs att a) åtgärder inte ska vidtas vid någon tidpunkt som otillbörligt begränsar gasflödet på den inre marknaden, särskilt inte gasflödet till de berörda marknaderna, b) åtgärder inte ska vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, och att gränsöverskridande tillgång till infrastruktur upprätthålls i den utsträckning det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt, i enlighet med krisplanen. I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 2009, s. 36).

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 34), och dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637, punkt 54).

34 Se, bland annat, dom av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205, punkt 69), dom av den 21 december 2011, ENEL ( C‑242/10, EU:C:2011:861, punkt 55 och följande punkter), dom av den 10 september 2015, kommissionen/Polen ( C‑36/14, ej publicerad, EU:C:2015:570 punkt 45 och följande punkter), och dom av den 7 september 2016, ANODE ( C‑121/15, EU:C:2016:637 punkt 53 och följande punkter).

35 Detta påpekande tycks vara särskilt relevant vad gäller att det föreskrivs en regelbunden omprövning i den utsträckning som föreskrivs i punkt 35 i domen av den 20 april 2010, Federutility m.fl. ( C‑265/08, EU:C:2010:205). I domen ansåg domstolen nämligen att ett sådant krav på omprövning var berättigat med hänvisning till att den aktuella åtgärden till sin natur utgjorde ett hinder för förverkligandet av en fungerande inre marknad för naturgas. En omprövning kan dock visa sig vara nödvändig om de förutsättningar under vilka åtgärden antogs har ändrats (till exempel i förhållande till samarbetet mellan medlemsstaterna eller i förhållande till infrastrukturen).