Förslag till avgörande av generaladvokat Mengozzi – Mål C‑430/16 P Bank Mellat mot rådet

I. Bakgrund till tvisten

II. Förfarandet i tribunalen och den överklagade domen

III. Förfarandet i domstolen och parternas yrkanden

IV. Rättslig bedömning

A. Huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning

1. Sammanfattning av parternas argument

2. Bedömning

a) Handlingsplanens verkningar

b) Bedömning in concreto av Bank Mellats berättigade intresse av att få sin sak prövad

B. I andra hand: Huruvida Bank Mellat fortfarande har ett berättigat intresse av att få sin sak prövad i förfarandet vid tribunalen

C. Vidare subsidiär bedömning

1. Den fjärde och den femte grunden för överklagandet avseende rättsliga fel i bedömningen av villkoren i artikel 263 fjärde stycket FEUF och i bedömningen av tribunalens behörighet

a) Den fjärde grunden avseende felaktig rättstillämpning i bedömningen av villkoren i artikel 263 fjärde stycket FEUF

1) Den överklagade domen

2) Sammanfattning av parternas argument

3) Bedömning

b) Den femte grunden avseende felaktig rättstillämpning vid bedömningen av tribunalens behörighet

1) Den överklagade domen

2) Parternas argument samt bedömning

2. Grunderna för överklagandet i sak

a) Den första grunden avseende felaktig tolkning och tillämpning av nödvändighetskravet i artikel 215.1 FEUF

b) Den andra grunden avseende felaktig rättstillämpning i fråga om proportionalitetsprincipen

c) Den tredje grunden avseende felaktig rättstillämpning vid tribunalens bedömning att det omtvistade systemet överensstämde med allmänna rättsprinciper

V. Rättegångskostnader

VI. Förslag till avgörande

1 Originalspråk: franska.

2 T-160/13 ( EU:T:2016:331).

3 EUT L 356, 2012, s. 34.

4 EUT L 282, 2012, s. 58.

5 Det vill säga i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010, om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39) (nedan kallat beslut 2010/413) och i bilaga V till rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 2007, s. 1).

6 Det vill säga rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1), sedan rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).

7 Se skäl 5 i beslut 2012/635.

8 När det gäller artiklarna 30, 30a och 30b, såsom de ändrats eller införts genom artikel 1.15 i förordning nr 1263/2012, kommer jag att hänvisa till dessa artiklar enligt förordning nr 267/2012 i ändrad lydelse.

9 Se en sammanfattning av den överklagade domen i punkt 73 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

10 I fråga om tribunalens behörighet, se punkterna 25–40 i den överklagade domen.

11 Se punkterna 41–67 i den överklagade domen.

12 Se punkterna 68–78 i den överklagade domen.

13 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

14 Förenade kungariket ingav den 14 oktober 2016 ett anslutningsöverklagande, vilket slutligen återkallades den 21 juni 2017.

15 Se artikel 1.17 i beslut (Gusp) 2015/1863 av den 18 oktober 2015 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 174), artikel 1.15 i rådets förordning (EU) 2015/1861 av den 18 oktober 2015 om ändring av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 1), rådets beslut (Gusp) 2016/37 av den 16 januari 2016 om datumet för tillämpning av beslut (Gusp) 2015/1863 (EUT L 111, 2016, s. 11) samt information om datum för tillämpningen av rådets förordning (EU) 2015/1861 och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/1862 om genomförande av förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 161).

16 Dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

17 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

18 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

19 Klaganden hänför sig här till dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet ( T-228/02, EU:T:2006:384).

20 Dessa negativa verkningar skulle enligt klaganden vara helt jämförbara med dem som åberopats i punkterna 80–85 i dom den 25 november 2014, Safa Nicu Sepahan/rådet ( T‑384/11, EU:T:2014:986).

21 Klaganden hänför sig här till punkterna 70–74 i dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

22 Se dom av den 21 december 2011, ACEA/kommissionen ( C‑319/09 P, icke publicerad, EU:C:2011:857, punkt 67) och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 54).

23 Se dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkterna 28 och 34).

24 Se beslut av den 31 juli 1989, S./kommissionen ( 206/89 R, EU:C:1989:333, punkt 8).

25 Se dom av den 20 juni 2013, Cañas/kommissionen ( C‑269/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:415, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

26 Se dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 34).

27 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61).

28 Se dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen ( C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13) och dom av den 13 juli 2000, Parlamentet/Richard ( C‑174/99 P, EU:C:2000:412, punkt 33), se även beslut av domstolens ordförande av den 27 februari 2002, Commerzbank/kommissionen [ C‑480/01 P(R), EU:C:2002:127, punkt 20], beslut av den 19 januari 2006, Audi/harmoniseringsbyrån ( C‑82/04 P, ej publicerat, EU:C:2006:48, punkt 20), beslut av den 5 juli 2012, Audi och Volkswagen/harmoniseringsbyrån ( C‑467/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:425, punkt 11) och beslut av den 15 november 2012, Neubrandenburger Wohnungsgesellschaft/kommissionen ( C‑145/12 P, ej publicerat, EU:C:2012:724, punkt 23).

29 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 62).

30 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

31 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

32 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96). Det bör framhållas att domstolens dom meddelades efter det att handlingsplanen trätt i kraft.

33 Skäl 9 i beslut 2015/1863.

34 Skäl 5 och 6 i förordning 2015/1861.

35 Skäl 14 i beslut 2015/1863.

36 Se artikel 2 andra stycket förordning 2015/1861.

37 Skäl 9 i beslut 2015/1863. Se också skäl 10 i detta beslut och skäl 6 och 7 i förordning 2015/1861.

38 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

39 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 65).

40 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 63 och 64).

41 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 68).

42 Se dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 11 och följande punkter).

43 Se fotnot 12 i överklagandet.

44 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

45 Se punkterna 127, 161 och 173 i den överklagade domen.

46 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

47 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

48 Dom rådet/Mellat Bank ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

49 Se punkt 68 och följande punkter i den överklagade domen.

50 Se punkt 76 i den överklagade domen.

51 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

52 Se punkt 78 i den överklagade domen.

53 Se punkterna 44–55 i den överklagade domen.

54 Se punkt 56 i den överklagade domen.

55 Se punkterna 57 och 58 i den överklagade domen.

56 Se punkt 59 i den överklagade domen.

57 Se punkterna 60 och 61 i den överklagade domen.

58 Se punkterna 62–65 i den överklagade domen.

59 Se punkterna 66 och 67 i den överklagade domen.

60 Endast Förenade kungariket tycks till slut bestrida denna klassificering i sitt skriftliga svar på domstolens frågor.

61 I artikel 30a.1 i förordning nr 267/2012, i dess ändrade lydelse, anges följande: Sådana överföringar av tillgångar till och från iranska personer, enheter eller organ som inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30.1 ska hanteras enligt följande: … (min kursivering).

62 Särskilt artikel 30.3 under b och c i förordning nr 267/2012 i dess ändrade lydelse. Det bör framhållas att artikel 30b.3 första stycket i förordningen också omfattar de fall som nämns i artikel 30a i förordningen, men som jag redan påpekat gäller detta inte klaganden.

63 Dom av den 13 mars 2018 ( C‑244/16 P, EU:C:2018:177, punkt 42 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

64 Dom av den 13 mars 2018 ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 32 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

65 Med undantag av den felaktiga rättstillämpning som behandlats i punkt 67 i detta förslag till avgörande.

66 Tribunalen anger i punkt 31 i den överklagade domen att klaganden har förklarat att detta yrkande borde tolkas som en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF:

67 Se punkterna 28–31 i den överklagade domen.

68 Se punkt 33 i den överklagade domen.

69 Se punkterna 34 och 35 i den överklagade domen.

70 Se punkt 36 i den överklagade domen.

71 Se punkt 37 i den överklagade domen.

72 Se punkt 38 i den överklagade domen.

73 Se punkterna 39 och 40 i den överklagade domen.

74 Dom rådet/Bank Mellat ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

75 Dom av den 23 april 2013 ( C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258). Domstolen bekräftade sin uppfattning i dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 103).

76 Eller åtgärder med allmän räckvidd enligt punkt 98 i dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236).

77 Det tycks i själva verket röra sig om ett rättsligt snarare än ett materiellt fel.

78 Se dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 54).

79 Se punkt 100 och följande punkter i den överklagade domen.

80 Se dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120). Se också dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 77).

81 Se punkt 117 och följande punkter i den överklagade domen.

82 Min understrykning.

83 I punkt 122 i den överklagade domen visar tribunalen prov på en viss försiktighet i fråga om de premisser som lagts fram av rådet och som sammanfattats i den föregående punkten i domen.

84 Se punkt 126 i den överklagade domen.

85 Se punkt 164 i den överklagade domen.

86 Se punkt 165 i den överklagade domen.

87 Se punkt 167 i den överklagade domen.

88 Se punkterna 242 och 243 i den överklagade domen.

89 Punkt 243 i den överklagade domen.

90 Se punkterna 226–229.

91 Se punkterna 232–240.

92 Se, för en sammanfattning av dessa garantier, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkterna 64–66)