Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 30 maj 2018

1 Originalspråk: franska.

2 T-160/13 ( EU:T:2016:331).

3 EUT L 356, 2012, s. 34.

4 EUT L 282, 2012, s. 58.

5 Det vill säga i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010, om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, 2010, s. 39) (nedan kallat beslut 2010/413) och i bilaga V till rådets förordning (EG) nr 423/2007 av den 19 april 2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 103, 2007, s. 1).

6 Det vill säga rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (EUT L 281, 2010, s. 1), sedan rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, 2012, s. 1).

7 Se skäl 5 i beslut 2012/635.

8 När det gäller artiklarna 30, 30a och 30b, såsom de ändrats eller införts genom artikel 1.15 i förordning nr 1263/2012, kommer jag att hänvisa till dessa artiklar enligt förordning nr 267/2012 i ändrad lydelse.

9 Se en sammanfattning av den överklagade domen i punkt 73 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

10 I fråga om tribunalens behörighet, se punkterna 25–40 i den överklagade domen.

11 Se punkterna 41–67 i den överklagade domen.

12 Se punkterna 68–78 i den överklagade domen.

13 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

14 Förenade kungariket ingav den 14 oktober 2016 ett anslutningsöverklagande, vilket slutligen återkallades den 21 juni 2017.

15 Se artikel 1.17 i beslut (Gusp) 2015/1863 av den 18 oktober 2015 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 174), artikel 1.15 i rådets förordning (EU) 2015/1861 av den 18 oktober 2015 om ändring av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 1), rådets beslut (Gusp) 2016/37 av den 16 januari 2016 om datumet för tillämpning av beslut (Gusp) 2015/1863 (EUT L 111, 2016, s. 11) samt information om datum för tillämpningen av rådets förordning (EU) 2015/1861 och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/1862 om genomförande av förordning nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 274, 2015, s. 161).

16 Dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

17 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

18 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

19 Klaganden hänför sig här till dom av den 12 december 2006, Organisation des Modjahedines du peuple d’Iran/rådet ( T-228/02, EU:T:2006:384).

20 Dessa negativa verkningar skulle enligt klaganden vara helt jämförbara med dem som åberopats i punkterna 80–85 i dom den 25 november 2014, Safa Nicu Sepahan/rådet ( T‑384/11, EU:T:2014:986).

21 Klaganden hänför sig här till punkterna 70–74 i dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

22 Se dom av den 21 december 2011, ACEA/kommissionen ( C‑319/09 P, icke publicerad, EU:C:2011:857, punkt 67) och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 54).

23 Se dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkterna 28 och 34).

24 Se beslut av den 31 juli 1989, S./kommissionen ( 206/89 R, EU:C:1989:333, punkt 8).

25 Se dom av den 20 juni 2013, Cañas/kommissionen ( C‑269/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:415, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

26 Se dom av den 26 februari 2015, Planet/kommissionen ( C‑564/13 P, EU:C:2015:124, punkt 34).

27 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 61).

28 Se dom av den 19 oktober 1995, Rendo m.fl./kommissionen ( C‑19/93 P, EU:C:1995:339, punkt 13) och dom av den 13 juli 2000, Parlamentet/Richard ( C‑174/99 P, EU:C:2000:412, punkt 33), se även beslut av domstolens ordförande av den 27 februari 2002, Commerzbank/kommissionen [ C‑480/01 P(R), EU:C:2002:127, punkt 20], beslut av den 19 januari 2006, Audi/harmoniseringsbyrån ( C‑82/04 P, ej publicerat, EU:C:2006:48, punkt 20), beslut av den 5 juli 2012, Audi och Volkswagen/harmoniseringsbyrån ( C‑467/11 P, ej publicerat, EU:C:2012:425, punkt 11) och beslut av den 15 november 2012, Neubrandenburger Wohnungsgesellschaft/kommissionen ( C‑145/12 P, ej publicerat, EU:C:2012:724, punkt 23).

29 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 62).

30 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

31 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

32 Dom av den 18 februari 2016 ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96). Det bör framhållas att domstolens dom meddelades efter det att handlingsplanen trätt i kraft.

33 Skäl 9 i beslut 2015/1863.

34 Skäl 5 och 6 i förordning 2015/1861.

35 Skäl 14 i beslut 2015/1863.

36 Se artikel 2 andra stycket förordning 2015/1861.

37 Skäl 9 i beslut 2015/1863. Se också skäl 10 i detta beslut och skäl 6 och 7 i förordning 2015/1861.

38 Se punkt 26 i detta förslag till avgörande.

39 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 65).

40 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkterna 63 och 64).

41 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 68).

42 Se dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 11 och följande punkter).

43 Se fotnot 12 i överklagandet.

44 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

45 Se punkterna 127, 161 och 173 i den överklagade domen.

46 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

47 Se dom av den 28 maj 2013, Abdulrahim/rådet och kommissionen ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

48 Dom rådet/Mellat Bank ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

49 Se punkt 68 och följande punkter i den överklagade domen.

50 Se punkt 76 i den överklagade domen.

51 Dom av den 28 maj 2013 ( C‑239/12 P, EU:C:2013:331).

52 Se punkt 78 i den överklagade domen.

53 Se punkterna 44–55 i den överklagade domen.

54 Se punkt 56 i den överklagade domen.

55 Se punkterna 57 och 58 i den överklagade domen.

56 Se punkt 59 i den överklagade domen.

57 Se punkterna 60 och 61 i den överklagade domen.

58 Se punkterna 62–65 i den överklagade domen.

59 Se punkterna 66 och 67 i den överklagade domen.

60 Endast Förenade kungariket tycks till slut bestrida denna klassificering i sitt skriftliga svar på domstolens frågor.

61 I artikel 30a.1 i förordning nr 267/2012, i dess ändrade lydelse, anges följande: Sådana överföringar av tillgångar till och från iranska personer, enheter eller organ som inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30.1 ska hanteras enligt följande: … (min kursivering).

62 Särskilt artikel 30.3 under b och c i förordning nr 267/2012 i dess ändrade lydelse. Det bör framhållas att artikel 30b.3 första stycket i förordningen också omfattar de fall som nämns i artikel 30a i förordningen, men som jag redan påpekat gäller detta inte klaganden.

63 Dom av den 13 mars 2018 ( C‑244/16 P, EU:C:2018:177, punkt 42 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

64 Dom av den 13 mars 2018 ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 32 och följande punkter samt där angiven rättspraxis).

65 Med undantag av den felaktiga rättstillämpning som behandlats i punkt 67 i detta förslag till avgörande.

66 Tribunalen anger i punkt 31 i den överklagade domen att klaganden har förklarat att detta yrkande borde tolkas som en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF:

67 Se punkterna 28–31 i den överklagade domen.

68 Se punkt 33 i den överklagade domen.

69 Se punkterna 34 och 35 i den överklagade domen.

70 Se punkt 36 i den överklagade domen.

71 Se punkt 37 i den överklagade domen.

72 Se punkt 38 i den överklagade domen.

73 Se punkterna 39 och 40 i den överklagade domen.

74 Dom rådet/Bank Mellat ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96).

75 Dom av den 23 april 2013 ( C‑478/11 P–C‑482/11 P, EU:C:2013:258). Domstolen bekräftade sin uppfattning i dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkt 103).

76 Eller åtgärder med allmän räckvidd enligt punkt 98 i dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236).

77 Det tycks i själva verket röra sig om ett rättsligt snarare än ett materiellt fel.

78 Se dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 54).

79 Se punkt 100 och följande punkter i den överklagade domen.

80 Se dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft ( C‑348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 120). Se också dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 77).

81 Se punkt 117 och följande punkter i den överklagade domen.

82 Min understrykning.

83 I punkt 122 i den överklagade domen visar tribunalen prov på en viss försiktighet i fråga om de premisser som lagts fram av rådet och som sammanfattats i den föregående punkten i domen.

84 Se punkt 126 i den överklagade domen.

85 Se punkt 164 i den överklagade domen.

86 Se punkt 165 i den överklagade domen.

87 Se punkt 167 i den överklagade domen.

88 Se punkterna 242 och 243 i den överklagade domen.

89 Punkt 243 i den överklagade domen.

90 Se punkterna 226–229.

91 Se punkterna 232–240.

92 Se, för en sammanfattning av dessa garantier, dom av den 21 december 2011, Frankrike/People’s Mojahedin Organization of Iran ( C‑27/09 P, EU:C:2011:853, punkterna 64–66)