Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona Föredraget den 19 oktober 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).

3 Nedan kallad europeisk arresteringsorder.

4 Målet Özçelik, C‑453/16 PPU, vilket anhängiggjorts vid domstolen.

5 Update of the Swedish notifications and statements in accordance with the Framework Decision on the European arrest warrant and the surrender procedure between Member States (rådsdokument nr 10400/09, s. 2).

6 I den svenska regeringens förklaring, som återfinns i sin helhet i rådsdokument nr 14876/11 (Evaluation report on the fourth round of mutual evaluations the practical application of the European Arrest Warrant and corresponding surrender procedures between Member States Follow-up to Report on Sweden), s. 2, anges följande: Sweden would like to stress that when a judgment is final all subsequent decisions concerning the enforcement of the sentence in our legal system are taken by other authorities than the court. … In Sweden we have three different enforcement authorities and in order to coordinate the issuing of the EAWs: in these cases, the International Police Cooperation Division (IPO) was designated as the issuing authority. … To conclude, the existing system is the most effective and in line with our national procedure and no complaints has been put forward. Thus, Sweden has not found any convincing reason to change the current system.

7 Nedan kallad Rikspolisstyrelsen.

8 Enligt beskrivningen under punkt e i den europeiska arresteringsordern angrep Poltorak målsäganden fysiskt och stack denne i ögat med änden på ett kvastskaft den 4 maj 2012 på Husargatan (Göteborg, Sverige), varvid målsäganden ådrog sig en bristning i ligamentet och i näs-tårkanalen, som blöder vid bindehinneinflammation, samt fraktur i de övre och nedre benväggarna i ögonhålan. Brottet kvalificerades som grovt på grund av den särskilda hänsynslöshet och råhet som den dömde visat.

9 Mål C‑241/15, EU:C:2016:385.

10 Även om det i artikel 1.1 i rambeslutet inte hänvisas till medlemsstaternas lagstiftning, talar det nära sambandet mellan begreppet rättsligt avgörande och begreppet rättslig myndighet enligt den hänskjutande domstolen för att det ska behandlas på samma sätt.

11 I den mening som avses i den rättspraxis rörande begreppet acte clair som lades fast genom dom av den 6 oktober 1982, CILFIT ( C‑283/81, EU:C:1982:335).

12 Enligt den rättspraxis som inleddes med dom av den 27 mars 1963, Da Costa en Schaake NV m.fl. ( C‑28/62 – C‑30/62, EU:C:1963:6).

13 Förslag till rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och om överlämnande mellan medlemsstaterna, framlagt av kommissionen den 19 september 2001 (COM/2001/0522 slutlig – CNS 2001/0215) EGT C 332 E, 2001, s. 305.

14 Dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 46).

15 Dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi (C‑241/15, EU:2016:385, punkt 57).

16 Dom av den 28 juli 2016, J.Z. ( C‑294/16 PPU, EU:C:2016:610, punkt 35 och där angiven praxis).

17 Dom av den 14 november 2013, Baláž ( C‑60/12, EU:C:2013:733, punkterna 24–32).

18 Dom av den 28 juli 2016, J.Z. ( C‑294/16 PPU, EU:C:2016:610, punkt 37).

19 Se analogt dom av den 30 juni 2016, Toma (C‑205/15, EU:2016:499, punkt 33).

20 Europaparlamentet har uppmärksammat de olika tolkningar som begreppet rättslig myndighet i rambeslutet har gett upphov till och det antog därför en resolution, den 27 februari 2014, med rekommendationer till kommissionen om en översyn av den europeiska arresteringsordern, i vilken Europaparlamentet kritiserade avsaknaden av en definition av begreppet 'rättslig myndighet’ i rambeslut 2002/584/RIF och i andra instrument om ömsesidigt erkännande, som har gett upphov till skillnader i praxis i olika medlemsstater, vilket skapar osäkerhet, undergräver det ömsesidiga förtroendet och ger upphov till tvister (förfarande 2013/2019(INL). Europaparlamentet uppmanade kommissionen att lägga fram nya lagstiftningsförslag som följer de närmare rekommendationer som finns som bilaga till detta beslut och beaktar … a) ett förfarande genom vilket en åtgärd för ömsesidigt erkännande kan bekräftas, om så krävs, i den utfärdande medlemsstaten av en domare, en domstol, en förundersökningsdomare eller en åklagare, för att komma till rätta med de olika tolkningarna av begreppet 'rättslig myndighet’….

21 Beträffande proportionaliteten i samband med en europeisk arresteringsorder hänvisar jag till generaladvokat Bots förslag till avgörande (som jag helt instämmer med) i det mål som gav upphov till domen av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru (C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:2016:140, punkt 137 och följande punkter, i synnerhet, vad beträffar den utfärdande rättsliga myndigheten, punkterna 145–155). Se även rådsdokument 17195/1/10 REV 1, Revised version of the European handbook on how to issue a European Arrest Warrant, av den 17 december 2010, s. 14, i vilket de utfärdande myndigheterna uppmanas att göra ett proportionalitetstest innan de utfärdar den europeiska arresteringsordern.

22 Jag tar inte i det här förslaget till avgörande, utan i förslaget i målet Özçelik (C‑453/16 PPU), som ännu inte har avgjorts av domstolen, upp frågan i vilken mån åklagarmyndigheten kan betraktas som en rättslig myndighet vid en tolkning av rambeslutet.

23 KOM/2001/0522 slutlig; se fotnot 13 i detta förslag till avgörande.

24 I förklaringen till artikel 3 i förslaget anges följande: The procedure of the European arrest warrant is based on the principle of mutual recognition of court judgments. State-to-State relations are therefore substantially replaced by court-to-court relations between judicial authorities. The term 'judicial authority’ corresponds, as in the 1957 Convention (cf. Explanatory Report, Article 1), to the judicial authorities as such and the prosecution services, but not to the authorities of police force. The issuing judicial authority will be the judicial authority which has authority to issue the European arrest warrant in the procedural system of the Member State (Article 4).

25 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru (C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:2016:198, punkt 75).

26 Dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi (C‑241/15, EU:2016:385, punkt 33 och där angiven praxis).

27 Se punkt 41 i detta förslag till avgörande och den tillhörande fotnoten.

28 Min kursivering. I motiveringen godtogs det att en administrativ myndighet medverkade i vissa angivna fall: om systemet i medlemsstaten i fråga innebär att en administrativ myndighet ska pröva om personen åtnjuter immunitet (artikel 31), om det finns viktiga humanitära skäl till att skjuta upp verkställigheten av arresteringsordern (artikel 38) eller för att undersöka de garantier som en annan medlemsstat lämnar att den inte kommer att tillämpa ett frihetsberövande på livstid (artikel 37).

29 Dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 27 och där angiven praxis).

30 Dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 46).

31 I artikel 31.1 a föreskrevs följande: [De gemensamma insatserna rörande straffrättsligt samarbete skall omfatta] underlättande och påskyndande av samarbete mellan behöriga ministerier och rättsliga eller likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna, inbegripet, när detta visar sig vara lämpligt, genom Eurojust, när det gäller rättsliga förfaranden och verkställighet av beslut.

32 Artikel 82.1 d FEUF har följande lydelse: underlätta samarbetet mellan rättsliga eller likvärdiga myndigheter i medlemsstaterna inom ramen för lagföring och verkställighet av beslut.

33 Såväl artikel 30 FEU före Lissabonfördraget som de nuvarande artiklarna 87–89 FEUF (vilka ingår i kapitel 5 i avdelning V under rubriken Polissamarbete) tar upp polissamarbete, inom vilket förbindelser mellan svenska polismyndigheter och motsvarande myndigheter i andra medlemsstater skulle kunna rymmas. Bestämmelserna rörande europeiska arresteringsorder och andra åtgärder återfinns däremot i kapitel 4 i samma avdelning, under rubriken Straffrättsligt samarbete.

34 Dom av den 16 april 2015, parlamentet/rådet ( C‑540/13, EU:C:2015:224, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

35 Ibidem, punkt 44.

36 Efterträdare till Rikspolisstyrelsen.

37 International Police Cooperation Division (förkortningen IPO kommer från de handlingar som Rechtbank Amsterdam har skickat till EU-domstolen).

38 Se punkt 13 i detta förslag till avgörande.

39 Evaluation report on the fourth round of mutual evaluations the practical application of the European Arrest Warrant and corresponding surrender procedures between Member States (rådsdokument nr 9927/2/08 REV 2), s. 46.

40 Se punkt 13 och fotnot 5 i detta förslag till avgörande.

41 Dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkt 46).

42 Dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662, punkt 27), och dom av den 15 september 1998, Ansaldo Energia m.fl. ( C‑279/96, C‑280/96 och C‑281/96, EU:C:1998:403, punkt 16, i vilken det hänvisas till de banbrytande domarna av den 16 december 1976, Rewe, 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5, och Comet, 45/76, EU:C:1976:191, punkterna 13 och 16, samt till dom av den 14 december 1995, Peterbroeck, C‑312/93, EU:C:1995:437, punkt 12).

43 Föredraget 13 juli 2016 i målen Eco-Emballages och Melitta France m.fl. ( C‑313/15 och C‑530/15, EU:C:2016:551, punkt 56).