Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 19 oktober 2016

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).

3 Fotnoten saknar relevans för den svenska språkversionen.

4 Fotnoten saknar relevans för den svenska språkversionen.

5 Büntetőeljárásról szóló 1998 évi XIX. törvény (lag XIX av år 1998 om införande av straffprocesslagen) (nedan kallad straffprocesslagen).

6 Enligt artikel 28.3 i straffprocesslagen ska åklagaren besluta om eller genomföra en utredning för att avgöra om åtal kan väckas. I punkt 4 i samma artikel föreskrivs det att när det är den utredande myndigheten som på eget initiativ genomför utredningen eller vidtar vissa åtgärder inom ramen för den, ska åklagaren se till att lagen följs under hela förfarandet och att de personer som medverkar i det kan göra sina rättigheter gällande.

7 Artikel 28.6 i straffprocesslagen.

8 Artikel 129.1 i straffprocesslagen.

9 Enligt de upplysningar som lämnades i det formulär som bifogats den europeiska arresteringsordern, misstänks han för medverkan i urkundsförfalskning (närmare bestämt införande av falska uppgifter och förklaringar i en notariebestyrkt handling) enligt artikel 342.1 c i den ungerska strafflagen.

10 Mål C‑241/15, EU:C:2016:385.

11 Dom av den 1 juni 2016 ( C‑241/15; EU:C:2016:385).

12 Mål C‑452/16 PPU, som ännu inte avgjorts av domstolen.

13 Punkt 34 i mitt förslag till avgörande i målet Poltorak (C‑452/16 PPU).

14 KOM(2001) 522 slutlig.

15 For the purposes of this Framework Decision, the following definitions shall apply: (a) European arrest warrant means a request, issued by a judicial authority of a Member State, and addressed to any other Member State, for assistance in searching, arresting, detaining and obtaining the surrender of a person, who has been subject to a judgement or a judicial decision, as provided for in Article 2; (b) issuing judicial authority means the judge or the public prosecutor of a Member State, who has issued a European arrest warrant; (c) executing judicial authority means the judge or the public prosecutor of a Member State in whose territory the requested person sojourns, who decides upon the execution of a European arrest warrant ….

16 Kommentaren till artikel 3 har följande lydelse: The procedure of the European arrest warrant is based on the principle of mutual recognition of court judgments. State-to-State relations are therefore substantially replaced by court-to-court relations between judicial authorities. The term 'judicial authority' corresponds, as in the 1957 Convention (cf. Explanatory Report, Article 1), to the judicial authorities as such and the prosecution services, but not to the authorities of police force. The issuing judicial authority will be the judicial authority which has authority to issue the European arrest warrant in the procedural system of the Member State (Article 4). Min kursivering.

17 Det finns starka argument för båda förklaringarna. En utmärkt redovisning av dessa finns i de röster för och emot som avgavs i den dom som Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungarikets högsta domstol) meddelade den 30 maj 2012 i målet Assange mot The Swedish Prosecution Autorithy, [2012] UKSC 22. Jag hyser däremot inga tvivel om att avsaknaden av en förklaring till varför omnämnandet av polismyndigheter, enligt förslaget, togs bort, ska tolkas som en bekräftelse.

18 Europaparlamentet antog en resolution, den 27 februari 2014, med rekommendationer till kommissionen om en översyn av den europeiska arresteringsordern, i vilken Europaparlamentet kritiserade avsaknaden av en definition av begreppet 'rättslig myndighet’ i rambeslut 2002/584/RIF och i andra instrument om ömsesidigt erkännande, som har gett upphov till skillnader i praxis i olika medlemsstater, vilket skapar osäkerhet, undergräver det ömsesidiga förtroendet och ger upphov till tvister. Europaparlamentet uppmanade kommissionen att lägga fram nya lagstiftningsförslag som följer de närmare rekommendationer som finns som bilaga till detta beslut och beaktar … a) ett förfarande genom vilket en åtgärd för ömsesidigt erkännande kan bekräftas, om så krävs, i den utfärdande medlemsstaten av en domare, en domstol, en förundersökningsdomare eller en åklagare, för att komma till rätta med de olika tolkningarna av begreppet 'rättslig myndighet’…. Min kursivering.

19 Europeiska unionens råd, not 8929/04.

20 Mål C‑241/15, EU:C:2016:385.

21 Dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358), punkt 48.

22 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 2014, s. 1). Enligt artikel 36 i detta direktiv ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 22 maj 2017.

23 Enligt artikel 1 i direktiv 2014/41 är en europeisk utredningsorder … ett rättsligt avgörande som har utfärdats eller godkänts av en rättslig myndighet i en medlemsstat (nedan kallad den utfärdande staten) för genomförande av en eller flera specifika utredningsåtgärder i en annan medlemsstat (nedan kallad den verkställande staten) i syfte att inhämta bevis i enlighet med detta direktiv. I artikel 2 c i) i direktivet föreskrivs följande: I detta direktiv gäller följande definitioner: … utfärdande myndighet: … en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare som är behörig i det berörda fallet …. Inga kursiveringar i originalet.

24 Dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483), punkt 39. I det målet hade den lokala åklagarmyndigheten i Kołobrzeg (Polen) beslutat att det straffrättsliga förfarandet definitivt skulle avslutas och begäran om förhandsavgörande från Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg avsåg tolkningen av artiklarna 54 och 55 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen (Luxemburg) den 19 juni 1990 och som trädde i kraft den 26 mars 1995, och om artiklarna 50 och 52.1 i stadgan. Domstolen betecknade även åklagarmyndigheten som en myndighet som deltar i den straffrättsliga förvaltningen inom den berörda nationella rättsordningen i sin dom av den 11 februari 2003, Gözütok och Brügge ( C‑187/01 och C‑385/01, EU:C:2003:87), punkt 28.

25 Europadomstolen, 4 december 1979, mål 7710/76, Schiesser mot Schweiz (CE:ECHR:1979:1204JUD000771076).

26 Europadomstolen, 29 mars 2010, mål 3394/03, Medvedyev m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2010:0329JUD000339403).

27 Se punkterna 15 och 16 i detta förslag till avgörande.

28 Artikel 126 i straffprocesslagen.

29 Dom av den 1 juni 2016, Bob‑Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385), punkterna 46, 49, 51, 52, 56 och 57.

30 Dom av den 1 juni 2016, Bob‑Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385), punkt 57.

31 Dom av den 1 juni 2016, Bob‑Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385), punkt 55.

32 Den hänskjutande domstolen har med rätta hänvisat till domstolens dom av den 12 december 1996, X (förenade målen C‑74/95 och C‑129/95, EU:C:1996:491). Domstolen hänvisade i punkt 19 i den domen till generaladvokat Ruiz‑Jarabo Colomers förslag till avgörande (punkterna 6–9) och slog fast att … Procura della Repubblica … inte [har] till uppgift att under fullständig oavhängighet avgöra en tvist utan att i förekommande fall – då den i egenskap av part i rättegången väcker åtal – föra tvisten vidare till den behöriga domstolen.

33 Se punkt 55 i detta förslag till avgörande.

34 Europadomstolen har tolkat denna bestämmelse och slagit fast att den rättsliga myndigheten ska lämna erforderliga garantier för att den är självständig i förhållande till den verkställande makten och till parterna, vilket utesluter att den senare kan medverka i ett straffrättsligt förfarande å åklagarmyndighetens vägnar, och den ska ha befogenhet att besluta om frigivning, gripande och anhållande, efter att ha hört den berörda personen, och att pröva om dessa åtgärder är lagliga och motiverade …. (Europadomstolen, 29 mars 2010, Medvedyev m.fl. mot Frankrike, CE:ECHR:2010:0329JUD000339403, punkt 124).

35 Se punkt 60 i detta förslag till avgörande.