Förslag till avgörande av generaladvokat Bobek föredraget den 19 oktober 2017
1 Originalspråk: engelska.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EUT L 26, 2012, s. 1).
3 FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor undertecknad i Århus den 25 juni 1998.
4 Rådets beslut av den 17 februari 2005 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (EUT L 124, 2005, s. 1).
5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 2013, s. 39).
6 Planning and Development Act 2000 (plan- och bygglag 2000), en lag som reviderar och konsoliderar bestämmelser om plan- och byggfrågor genom upphävande och återinförande med ändringar av Local Government (Planning and Development) Acts, 1963–1999 (lokala plan- och bygglagar) för ombesörjande för det allmänna bästa av god planering och hållbar utveckling inbegripet tillhandahållande av bostäder, tillstånd för evenemang och kontroll av nöjesfält, ändring av Environmental Protection Agency Act, 1992 (lag om miljöskyddsverket), Roads Act, 1993 (väglagen), Waste Management Act, 1996 (lag om avfallshantering) och viss annan lagstiftning och för att reglera därmed sammanhängande frågor av den 28 augusti 2000, nr 30 år 2000.
7 Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 1985, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226). Se även punkt 31 nedan.
8 Environment (Miscellaneous Provisions) Act 2011 (miljölagen): en lag som ändrar och utvidgar Air Pollution Act 1987 (lag om luftförorening), Environmental Protection Agency Act 1992 (lag om miljöskyddsverket), Waste Management Act 1996 (lag om avfallshantering) och Freedom of Information Act 1997 (lag om tillgång till information), som reglerar kostnader för vissa förfaranden genom att införliva vissa artiklar i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor undertecknad i Århus den 25 juni 1998 och att tillkännage att konventionen ska beaktas rättsligt, som ändrar Planning and Development Act 2000 (plan- och bygglag), Local Government Act 1998 (lokal förvaltningslag), Local Government Act 2001 (lokal förvaltningslag) och Official Languages Act 2003 (lag om officiella språk) och som reglerar därmed sammanhängande frågor.
9 I sin dom av den 13 februari 2014, Kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67), prövade domstolen införlivandet av kravet på ett inte oöverkomligt kostsamt förfarande i ett mål avseende kostnader i ett rättsligt förfarande – i synnerhet punkterna 64 och 66. Se även dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 27) vari domstolen slog fast att kravet avser samtliga kostnader för att delta i domstolsförfarandet.
10 Införd genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 (EUT L 156, 2003, s. 17).
11 Se även dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 33) som ett särskilt exempel.
12 Oöverkomligt kostsam rättslig prövning står också i strid med effektivitetsprincipen – i den omfattning som denna kan särskiljas från rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan – eftersom per definition den gör utövandet av unionsrättsliga rättigheter omöjligt eller orimligt svårt (dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos, C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 33).
13 Se i detta avseende förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2012:645).
14 Binärt i betydelsen att antingen (i) är kostnadsregeln tillämplig, eller (ii) så kan kostanderna bli hur höga som helst (the sky’s the limit).
15 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 32).
16 Dom av den 15 oktober 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑137/14, EU:C:2015:683, punkt 80).
17 Dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 58). Se även dom av den 16 april 2015, Gruber ( C‑570/13, EU:C:2015:231, punkt 39).
18 Dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 58).
19 Dom av den 11 december 2003, AMOK Verlags ( C‑289/02, EU:C:2003:669, punkt 30). Se även De Baere, G., och Nowak, J. T., The right to not prohibitively expensive judicial proceedings under the Aarhus Convention and the ECJ as an international (environmental) law court: Edwards and Pallikaropoulos, Common Market Law Review, vol. 53, 2016, s. 1735 och 1736.
20 Kommissionen har i ett tillkännagivande också framhållit att kostnader för rättslig prövning kan utgöra en eventuell viktig avskräckande faktor i fråga om talan ska väckas, särskilt i miljörättsliga mål, och att alltför stort utrymme för skönsmässig bedömning gör kostnaderna mindre förutsägbara, särskilt om rättsliga förfaranden medför höga advokatarvoden. Kommissionens tillkännagivande om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor av den 28 april 2017, C(2017) 2616 final, s. 51 och 55.
21 Dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 36).
22 Dom. av den 16 juli 2009, kommissionen/Irland ( C‑427/07, EU:C:2009:457, punkt 54), och dom av den 13 februari 2014, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑530/11, EU:C:2014:67, punkt 33).
23 Dom av den 16 juli 2009, kommissionen/Irland ( C‑427/07, EU:C:2009:457, punkt 55), dom av den 11 september 2014, kommissionen/Portugal ( C‑277/13, EU:C:2014:2208, punkt 43), och dom av den 15 oktober 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑137/14, EU:C:2015:683, punkt 51).
24 Det kan tilläggas att även i fast rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna tolkas uttrycket föreskriven i lag så, att det innefattar fast rättspraxis. Se, beträffande senare exempel, Europadomstolens dom av den 11 april 2013, Firoz Muneer mot Belgien (CE:ECHR:2013:0411JUD005600510, §54, 59 och 60).
25 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkterna 27 och 28).
26 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 44).
27 Se ovan i punkterna 44–48 i detta förslag
28 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 42).
29 Som antytts av ministern och Attorney General vid den muntliga förhandlingen kan det också avse svaranden personligen och huruvida det föreligger någon grund rörande en kränkning av de rättigheter som garanteras i direktivet gentemot denna svarande. Jag kommer att behandla denna möjliga tolkning nedan i punkterna 96–98.
30 Denna är den centrala bestämmelsen om allmänhetens deltagande i direktivet även om bestämmelser som specifikt rör allmänhetens deltagande också förekommer i ett antal andra artiklar (till exempel artiklarna 7.3, 9.1 och 9.2).
31 Se, exempelvis, dom av den 7 november 2013, Gemeinde Altrip m.fl. ( C‑72/12, EU:C:2013:712, punkt 37). Se även, analogt, med habitatdirektivet (rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114), och dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838, punkt 56) Denna rättspraxis bekräftar att artikel 9.2 i konventionen som är inarbetad i direktivet genom dess artikel 11.1 omfattar en rad frågor avseende förfarandet för bedömningen av påverkan på miljön).
32 Dom av den 15 oktober 2015, kommissionen/Tyskland ( C‑137/14, EU:C:2015:683, punkt 47, och där angiven rättspraxis) beträffande förfaranden som inletts i allmänhetens intresse. Det bör emellertid noteras att domstolen i punkterna 32 och 33 anför att när det gäller yrkanden som framställs av enskilda, även om vilken grund som helst kan framföras, kan begränsningar i lagstiftningen föreskrivas beträffande dessa grunder av medlemsstaten.
33 Som emellertid framhållits ovan i punkt 34 utgör artikel 47 i stadgan och effektivitetsprincipen hinder för varje unionsrättsligt grundad talan som är oöverkomligt kostsam i den meningen att den gör talan omöjlig eller orimligt svår att föra på grund av kostnaderna.
34 Se ovan i punkt 39 i detta förslag.
35 Se dom av den 8 november 2016, Lesoochranárske zoskupenie VLK ( C‑243/15, EU:C:2016:838), där konventionen var tillämplig på habitatdirektivet.
36 Se ovan i punkterna 37–39 i detta förslag.
37 Inbegripet dem som införts genom nationella regler och med utelämnande av den ibland komplicerade frågan om vilka specifika nationella regler som faktiskt skulle omfattas av den anledningen.
38 Som helt inriktas på den objektiva tillämpningen av ett sådant system och helt utelämnar tänkbara scenarier i vilka samma regler kan användas med ont uppsåt eller kringgås eller missbrukas av någon deltagare i förfarandet.
39 Ovan i punkterna 40–48.
40 Ovan punkterna 44–48 och 58–60.
41 Vor Gericht und auf hoher See ist man in Gottes Hand.
42 Se ovan i punkterna 37–39.
43 Som också behandlas nedan i avsnitt A.5 punkterna 110–117 i detta förslag.
44 Det kan återigen erinras om att om det hade förelegat ett mer uttryckligt införlivande av artikel 11.2 i direktivet med tydligt angivande av i vilket skede prövning skulle begäras kunde sökandena ha varit skyldiga att begära separata prövningar (till exempel en tidig begäran mot ministern (för att förebygga ett beslut av en partisk enhet) och en senare begäran om prövning av själva planbeslutet, allt beroende på utformningen av beslutsordningen och prövningsförfarandet och, helt avgörande, det exakta genomförandet av artikel 11.2 i direktivet).
45 Jämför de komparativa rapporterna till 20th Colloquium of the Association of the Councils of State and Supreme Administrative Jurisdictionsof the European Union i Rüdiger, R., Silbermann., E. I., Road planning in Europe – A Case Study, Leipzig, 2006, i synnerhet s. 23–32 i den allmänna rapporten.
46 Exempelvis har de belgiska regionerna sin egen planlagstiftning. Se, för en mer detaljerad undersökning av miljölagstiftningen i Belgien, Delnoy, M., Implementation of the Aarhus Convention in Belgium: Some Elements and Macrory, R., and Westaway, N., Access to Environmental Justice – A United Kingdom Perspective in Pallemaerts, M. (ed), The Aarhus Convention at Ten, Interactions and Tensions between Conventional International Law and EU Environmental Law, Europa Law Publishing, 2011, s. 341 och följande sidor.
47 Se följande komparativa rapporter: Rüdiger, R., Silbermann.E.1.,, ovan anfört arbete, fotnot 45, s. 34 och 35, Summary Report on the inventory of EU Member States’ measures on access to justice in environmental matters by Milieu Ltd for the Commission’s DG Environment, September 2007, s. 4–6, Darpö, J., Effective Justice? Synthesis report of the study on the Implementation of Articles 9.3 and 9.4 of the Aarhus Convention in the Member States of the European Union (European Commission), 2013.10.11/Final, s. 11 och 12. Se även Pallemaerts, M. (ed.), The Aarhus Convention at Ten, Interactions and Tensions between Conventional International Law and EU Environmental Law, Europa Law Publishing, 2011, s. 322, 343 och 349.
48 Se även dom av den 16 februari 2012, Solvay m.fl.( C‑182/10, EU:C:2012:82, punkt 38).
49 Beträffande liknande frågor på ett annat rättsområde, offentlig upphandling, se dom av den 5 april 2017, Marina del Mediterráneo m.fl. ( C‑391/15, EU:C:2017:268, punkterna 26 och 27).
50 Se punkterna 44–46 i detta förslag.
51 Se, återige analogt, dom av den 5 april 2017, Marina del Mediterráneo ( C‑391/15, EU:C:2017:268, punkterna 26–32).
52 Se ovan i punkterna 44–48, 58–60 och 89.
53 Dom av den 11 april 2013, Edwards och Pallikaropoulos ( C‑260/11, EU:C:2013:221, punkt 42), vilken även anges i punkt 58.
54 Dom av den 17 juli 1998, ITT Promedia/kommissionen ( T-111/96, EU:T:1998:183).
55 Förenta nationernas fördragssamling, Förklaringar och reservationer avseende konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – förklaringar som avgetts av Europeiska unionen vid godkännande (tillgänglig på https://treaties.un.org/Pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=XXVII-13&chapter=27&clang=_en#EndDec).
56 Något som möjligen öppnar upp för en ytterligare komplikation som är intressant men som än en gång ligger utanför förevarande mål: Om en ansökan verkligen skulle göras som omfattas av artikel 9.3 i konventionen men ligger utanför vad unionen kunde ha införlivat i EU:s rättsordning genom antagande av direktivet, skulle den eventuella tillämpligheten av konventionen på dessa frågor inom den irländska rättsordningen inte regleras av unionsrätten utan av irländska konstitutionella regler om de rättsliga verkningarna av internationella fördrag i denna nationella rättsordning. Om detta vore fallet skulle EU-domstolen i vart fall inte vara behörig att besvara de två tolkningsfrågorna.