Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 29 november 2017

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 166, 2004, s. 1.

3 Min kursivering.

4 EGT L 114, 2002, s. 6.

5 EUT L 103, 2012, s. 51.

6 EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57.

7 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1980, Testa m.fl. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163, punkt 4) och dom av den 21 februari 2002, Rydergård ( C‑215/00, EU:C:2002:111, punkt 17).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1980, Testa m.fl. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163, punkterna 5 och 13).

9 Se dom av den 19 juni 1980, Testa m.fl. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163, punkt 8).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1980, Testa m.fl. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163, punkterna 14–16).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2006, De Cuyper ( C‑406/04, EU:C:2006:491, punkterna 38 och 47).

12 Dom av den 18 juli 2006, De Cuyper ( C‑406/04, EU:C:2006:491, punkt 45).

13 Min kursivering.

14 Det händer regelbundet att domstolen beaktar förarbetena vid tolkningen av unionsakter. Se, bland annat, med avseende på förordning nr 883/2004, dom av den 11 april 2013, Jeltes m.fl. ( C‑443/11, EU:C:2013:224, punkterna 33 och 34). För senare rättspraxis avseende andra rättsområden, se dom av den 18 oktober 2016, Nikiforidis ( C‑135/15, EU:C:2016:774, punkt 45) och dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkterna 89 och 90).

15 Se i detta avseende artikel 50.1 d i förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen, av den 21 december 1998 (KOM (1998) 779 slutlig, s. 45), respektive punkt 3.3.9 i Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget om gemensam ståndpunkt antagen av rådet inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM (2004) 44 slutlig, s. 9). Beträffande medlemsstaternas invändningar mot att utsträcka den period under vilken förmåner får exporteras till att obligatoriskt omfatta sex månader, se även R. Cornelissen, The New EU Coordination System for Workers Who Become Unemployed, European Journal of Social Security, nr 3, 2007, s. 204. Vad gäller medlemsstaternas skilda uppfattningar, se även motiveringen till kommissionens förslag, av den 13 december 2016, till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 883/2004 och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (COM(2016) 815 final, s. 7).

16 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1980, Testa m.fl. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163, punkterna 21 och 22). Se, även, dom av den 20 mars 1979, Coccioli ( 139/78, EU:C:1979:75, punkterna 8 och 9).

17 I domen av den 20 mars 1979, Coccioli ( 139/78, EU:C:1979:75), och i domen av den 19 juni 1980, Testa m.fl.. ( 41/79, 121/79 och 796/79, EU:C:1980:163), hade domstolen att pröva situationer där de arbetslösa personerna i fråga hade blivit sjuka före återvändandet till den medlemsstat som utbetalade förmånerna.

18 Jag vill erinra om att det av rättspraxis framgår att när en unionsbestämmelse kan bli föremål för flera tolkningar, ska företräde ges för den tolkning som är ägnad att säkerställa bestämmelsens ändamålsenliga verkan. Se, bland annat, dom av den 18 december 2008, Afton Chemical ( C‑517/07, EU:C:2008:751, punkt 43), och dom av den 10 september 2014, Holger Forstmann Transporte ( C‑152/13, EU:C:2014:2184, punkt 26).

19 Se, analogt, dom av den 11 april 2013, Jeltes m.fl. ( C‑443/11, EU:C:2013:224, punkt 40).

20 Utan att tillskriva det en avgörande betydelse kan det tilläggas att kommissionens tjänstemän tycks vara av samma åsikt i sitt arbetsdokument med konsekvensbedömning av kommissionens förslag av den 13 december 2016 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning nr 883/2004 och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning nr 883/2004 (COM(2016) 815 final). Se Commission Staff Working Document, Impact Assessment, Initiative to Partially Revise Regulation No. 883/2004 and its Implementation Regulation (EC) No. 987/2004 (SWD (2015) 460 final), Part 1/6, s. 69 där följande anges: Under the current rules Member States have a discretion to determine whether they export unemployment benefits only for the minimum period of three months or the maximum period of six months. Enligt detta dokument är det för närvarande elva medlemsstater, utöver Konungariket Nederländerna, som inte medger att sådana förlängningar görs.

21 Se, analogt med artikel 69 i förordning nr 1408/71, dom av den 6 november 2003, kommissionen/Nederländerna ( C‑311/01, EU:C:2003:598, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

22 Se punkterna 70–82 i förevarande förslag till angörande.

23 EGT L 190, 2002, s. 1

24 Se, bland annat, angående rambeslut 2002/584, dom av den 5 september 2012, Lopes Da Silva Jorge ( C‑42/11, EU:C:2012:517, punkt 53) och dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 28).

25 Se för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

26 Se dom av den 17 december 2015, Imtech Marine Belgium ( C‑300/14, EU:C:2015:825, punkterna 27–31).

27 Se för ett liknande resonemang, bland annat, dom av den 5 maj 2015, Spanien/rådet ( C‑147/13, EU:C:2015:299, punkt 94), dom av den 9 februari 2017, S. ( C‑283/16, EU:C:2017:104, punkt 48), och dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkt 27).

28 Det framgår av kommissionens arbetsdokument (s. 69) som angetts i fotnot 20 i detta förslag till avgörande att de kriterier som reglerar förlängningen av tremånadersperioden upp till högst sex månader varierar betydligt mellan de femton medlemsstater som ger möjlighet till en sådan förlängning.

29 Se, analogt, dom av den 11 april 2013, Jeltes m.fl. ( C‑443/11, EU:C:2013:224, punkt 45).