lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 9 februari 2017

CELEX
62016CC0578
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 180, 2013, s. 31.

3 Förordning nr 604/2013 har upphävt och ersatt rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 2003, s. 1). Förordning nr 343/2003 ersatte i sin tur konventionen rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna, undertecknad i Dublin den 15 juni 1990 (EGT C 254, 1997, s. 1). Eftersom konventionen undertecknades i Dublin, är förordning nr 343/2003 känd som Dublin II-förordningen och förordning nr 604/2013 som Dublin III-förordningen.

4 Hailbronner, K., och Thym, D., Legal Framework for EU Asylum Policy, i Hailbronner, K., och Thym, D., EU Immigration and Asylum Law. A Commentary, Beck – Hart – Nomos, 2016, s. 1024–1054 (s. 1024).

5 Artikel 3.1 i förordning nr 604/2013.

6 Konvention angående flyktingars rättsliga ställning, undertecknad i Genève den 28 juli 1951, kompletterad genom protokollet angående flyktingars rättsliga ställning som ingicks i New York den 31 januari 1967.

7 Såsom det framgår av den slovenska regeringens yttranden, vilka inte har bestritts av klagandena i det nationella målet.

8 Såsom det framgår av den slovenska regeringens yttranden, vilka inte har bestritts av klagandena i det nationella målet.

9 Det ska härvidlag påpekas att den hänskjutande domstolen, som svar på en begäran om klargöranden från EU-domstolen, har angett att verkställigheten av förvaltningsbeslutet av den 5 maj 2016 inte har avbrutits, och att detta är skälet till att domstolen har beslutat att handlägga förevarande begäran om förhandsavgörande enligt förfarandet för brådskande mål. Målet A. S. (C‑490/16, för närvarande anhängigt vid domstolen), där samma domstol – Vrhovno sodišče (Högsta domstolen) – har inkommit med en begäran om förhandsavgörande till domstolen avseende tolkningen av förordning nr 604/2013, handläggs däremot inte enligt förfarandet för brådskande mål, trots att den hänskjutande domstolen begärt detta. I målet A. S. har verkställigheten av beslutet om överföring nämligen avbrutits.

10 Det ska emellertid preciseras att varken den italienska regeringen eller Förenade kungarikets regering har yttrat sig över den första tolkningsfrågan.

11 Dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 55).

12 Dom av den 9 september 2015, X och van Dijk ( C‑72/14 och C‑197/14, EU:C:2015:564, punkt 58).

13 Det ska härvidlag preciseras att det av begäran om förhandsavgörande framgår att den omständigheten att Vrhovno sodišče (Högsta domstolen) inte begärde ett förhandsavgörande innan den meddelade domen av den 29 juni 2016 berodde på att den ansåg att artikel 3.2 andra stycket i förordning nr 604/2013 var acte clair. Det var först efter avgörandet från Ustavno sodišče (Författningsdomstolen) av den 28 september 2016, vilket avviker från tidigare slovensk rättspraxis och förvaltningspraxis, som den hänskjutande domstolen började tvivla på hur denna bestämmelse ska tolkas.

14 Det vill säga Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9), Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96).

15 Dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 91).

16 Se Hruschka, C., och Maiani, F., Dublin III Regulation (EU) No 604/2013, i Hailbronner, K., och Thym, D., EU Immigration and Asylum Law. A Commentary, Beck – Hart – Nomos, 2016, s. 1479–1605 (s. 1499).

17 Dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 80, 81 och 86).

18 Dom av den 21 december 2011, N. S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 94). Denna dom meddelades inte mot bakgrund av förordning nr 604/2013, utan mot bakgrund av dess föregångare, förordning nr 343/2003. I förordning nr 343/2003 sades emellertid inget om huruvida det var omöjligt att överföra en sökande till en medlemsstat där han eller hon riskerade att utsättas för en omänsklig eller förnedrande behandling. Det var således på grundval av artikel 4 i stadgan som domstolen i den domen fastslog att det förelåg en skyldighet att inte överföra sökanden.

19 Europadomstolen, 21 januari 2011, M.S.S. mot Belgien och Grekland (CE:ECHR:2011:0121JUD 003069609, § 233, 264 och 321).

20 Det ska erinras om att det ankommer på den nationella domstolen att bedöma omständigheterna i målet (dom av den 16 september 1999, WWF m.fl., C‑435/97, EU:C:1999:418, punkt 32).

21 Vilken det hänvisas till i begäran om förhandsavgörande.

22 Europadomstolen, 4 november 2014, Tarakhel mot Schweiz (CE:ECHR:2014:1104JUD 002921712, § 103 och 104) (min kursivering).

23 Europadomstolen, 4 november 2014, Tarakhel mot Schweiz (CE:ECHR:2014:1104JUD 002921712, § 114, 115 och 120–122).

24 Förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:140, punkt 4).

25 Yttrande 2/13 (unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014, EU:C:2014:2454, punkt 191.

26 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Jääskinen i målet Puid ( C‑4/11, EU:C:2013:244, punkterna 61 och 62).

27 Generaladvokaten Trstenjak nöjde sig med att kräva att det måste föreligga en allvarlig risk att de grundläggande rättigheter som [asylsökande] garanteras enligt stadgan … skulle åsidosättas, men nämnde inget om huruvida åsidosättandet måste vara systematiskt (generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i de förenade målen N. S., C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:610, punkt 127).

28 EUT C 303, 2007, s. 17.

29 Förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i de förenade målen N. S. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:610, punkt 146).

30 Här avsågs kriteriet i artikel 10.1 i förordning nr 343/2003, enligt vilket den medlemsstat vars gräns sökanden utan tillstånd har passerat från ett tredjeland ska vara ansvarig.

31 Min kursivering.

32 Förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Ghezelbash ( C‑63/15, EU:C:2016:186, punkt 52).

33 Dom av den 6 november 2012, K ( C‑245/11, EU:C:2012:685, punkt 27).

34 Se Hruschka, C., och Maiani, F., Dublin III Regulation (EU) No 604/2013, i Hailbronner, K., och Thym, D., EU Immigration and Asylum Law. A Commentary, Beck – Hart – Nomos, 2016, s. 1479–1605 (s. 1534).

35 Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (KOM(2016) 270 slutlig).

36 Min kursivering. Kommissionen har även förslagit en ändring av skäl 17 i förordning nr 604/2013 med innebörden att suveränitetsklausulen bör användas endast i undantagsfall, eftersom den utgör ett undantag från de kriterier som anges i förordning nr 604/2013 och riskerar att undergräva systemets effektivitet.

37 Det ska emellertid påpekas att kommissionen redan i sitt förslag till ändring av förordning nr 343/2003 föreslog att suveränitetsklausulen skulle ändras så att det i den skulle föreskrivas att … får varje medlemsstat, särskilt om det föreligger humanitära skäl, besluta att pröva en ansökan …, även om det inte föreligger någon sådan skyldighet (min kursivering), men att detta förslag inte antogs. Se förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 3 december 2008 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstatles (omarbetning) (KOM(2008) 820 slutlig).

38 Dom av den 17 mars 2016, Bensada Benallal ( C‑161/15, EU:C:2016:175, punkt 24).

39 Dom av den 13 mars 2014, Márquez Samohano ( C‑190/13, EU:C:2014:146, punkt 35).