Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 12 september 2017
1 Originalspråk: spanska.
2 Mål C‐524/15 (nedan kallat förslag till avgörande Menci).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk) (EUT L 96, 2003, s. 16).
4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 2014, s. 1). Förordning nr 596/2014 har ersatt direktiv 2003/6 från och med den 3 juli 2016.
5 Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv) (EUT L 173, 2014, s. 179).
6 Av tidsmässiga skäl (ratione temporis) är varken förordning nr 596/2014 eller direktiv nr 2014/57 tillämpliga i förevarande mål, i vilket de faktiska omständigheterna inträffade år 2005.
7 Som framgår nedan ogillade den italienska brottmålsdomstolen åtalet mot de båda tilltalade rörande marknadsmissbruk.
8 Dessutom beslutade Consob att egendom tillhörande honom till ett värde av 23106,25 euro, vilket motsvarade den vinst som överträdelserna hade gett upphov till, skulle förverkas i enlighet med artikel 187 bis.4 TUF.
9 Consob, som medverkade som målsägande i det straffrättsliga förfarandet, överklagade domen, men detta överklagande påverkade inte domens rättskraft enligt den hänskjutande domstolen.
10 I båda bestämmelserna bestraffas köp och vidareförsäljning av aktier i ett bolag, efter att man har fått kännedom om insiderinformation rörande bolaget, antingen som brott eller som administrativ överträdelse.
11 Europadomstolen, dom av den 4 mars 2014 (CE:ECHR:2014:0304JUD001864010).
12 Mål C‑617/10, nedan kallad domen Åkerberg Fransson, EU:C:2013:105.
13 Domen Åkerberg Fransson, punkterna 18–22.
14 I Italien innebär de skatterättsliga och straffrättsliga sanktionerna vid underlåtenhet att betala inkomstskatt inte någon tillämpning av unionsrätten, i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan. Domstolen slog därför fast att den saknade behörighet att pröva en begäran om förhandsavgörande i sitt beslut av den 15 april 2015, Burzio ( C‑497/14, EU:C:2015:251).
15 Förslag till avgörande av den 12 september 2017, C‑537/16, punkterna 41–51.
16 Beträffande detta har den hänskjutande domstolen angett att unionsrättens verkan säkerställs om en nationell bestämmelse fastställer ett maximistraff som är högre än den gräns som anges i direktivet och att en ytterligare administrativ sanktion till följd av detta utgör ett åsidosättande av artikel 50 i stadgan.
17 Förslag till avgörande Menci, punkterna 27–34.
18 Ibidem, punkterna 35–56.
19 CE:ECHR:2016:1115JUD002413011
20 Punkterna 57–77 i förslag till avgörande Menci.
21 Ibidem, punkterna 78–94.
22 Consob överklagade domen i egenskap av målsägande, men Corte suprema di cassazione har tydligt angett att den dom varigenom motparten har blivit frikänd har vunnit laga kraft (punkt 8 i beslutet att begära förhandsavgörande).
23 Punkt 31.
24 Domen Åkerberg Fransson, punkt 35, och dom av den 5 juni 2012, Bonda ( C‑489/10, EU:C:2012:319), punkt 37.
25 Punkterna 46 och 111.
26 Ibidem, punkterna 47 och 112-115.
27 Se även Europadomstolens dom av den 4 mars 2014, Grande Stevens m.fl. mot. Italien (CE:ECHR:2014:0304JUD001864010), § 96.
28 Punkterna 48 och 119.
29 Europadomstolens dom av den 4 mars 2014, Grande Stevens m.fl. mot Italien (CE:ECHR:2014:0304JUD001864010), §§ 97 och 98.
30 Europadomstolen anser att principen ne bis in idem har åsidosatts på grund av att skattemyndigheterna påförde sanktionsavgifter trots att brottmålsdomstolarna hade frikänt de tilltalade i parallella eller efterföljande förfaranden (dom av den 30 april 2015, Kapetanios m.fl. mot Grekland, CE:ECHR:2015:0430JUD000345312, och dom av den 9 juni 2016, Sismanidis och Sitaridis mot Grekland CE:ECHR:2016:0609JUD006660209).
31 Den hänskjutande domstolen har påpekat att om det ytterligare förfarandet – i syfte att göra det möjligt att påföra ytterligare sanktioner – fortsätter även efter det att det har slutgiltigt fastställts att det agerande som utgör överträdelsen inte föreligger, kan det resultera i att det meddelas motstridiga domar inom medlemsstaten, eftersom en frikännande brottmålsdom – för samma gärning – kan följas av en fällande dom avseende den administrativa överträdelsen eller de aktuella sanktionerna.
32 Se bland annat dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub, ( C‑2/08, EU:C:2009:506), punkt 22, dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662), punkt 28, och dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742), punkt 38.
33 Dom av den 16 mars 2006, Kapferer ( C‑234/04, EU:C:2006:178), punkt 22, dom av den 3 september 2009, Fallimento Olimpiclub ( C‑2/08, EU:C:2009:506), punkt 23, dom av den 10 juli 2014, Impresa Pizzarotti ( C‑213/13, EU:C:2014:2067), punkt 59, och dom av den 6 oktober 2015, Târșia ( C‑69/14, EU:C:2015:662), punkt 29.
34 Formerna för att genomföra den principen ska varken vara mindre förmånliga än de som avser liknande förhållanden som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller utformade på ett sådant sätt så att de medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Se de domar som det hänvisas till i föregående fotnot samt dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742), punkt 40.
35 CE:ECHR:2016:1115JUD002413011
36 Punkterna 63–73.
37 Även om det direktivet av tidsmässiga skäl (ratione temporis) inte är tillämpligt på de faktiska omständigheterna i förevarande mål, kan det användas som ytterligare tolkningskriterium (se punkterna 49 och 50).
38 Det italienska doppio binario sanzionatorio kan motiveras med behovet av att säkerställa att det finns effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för att beivra marknadsmissbruk. Den italienska, den tyska och den portugisiska regeringen samt Consob har i sina yttranden gjort gällande att dessa egenskaper hos sanktionerna gör det möjligt att avgränsa tillämpningsområdet för artikel 50 i stadgan, vilket innebär att dubbla straff (ett straffrättsligt och ett administrativt) skulle innebära ett mer effektivt bekämpande av marknadsmissbruk.
39 Det ankommer på Haparanda tingsrätt att, mot bakgrund av dessa kriterier [Engel-kriterierna], bedöma huruvida det finns anledning att pröva den kombination av skatterättsliga och straffrättsliga sanktioner som är föreskriven i den nationella lagstiftningen mot de nationella normerna, i den mening som avses i punkt 29 i förevarande dom. En sådan prövning kan utmynna i att Haparanda tingsrätt finner att kombinationen strider mot dessa normer, förutsatt att återstående sanktioner är effektiva, proportionella och avskräckande….
40 Punkterna 78–93.
41 Mål C‑537/16, punkterna 74–80.
42 Se dom av den 27 maj 2014, Spasic ( C‑129/14 PPU, EU:C:2014:586), punkt 55.
43 Ibidem, punkt 56.
44 Se den omfattande komparativrättsliga studie som flera författare gjort i monografin i Revue internationale des services financiers/International Journal for Financial Services, 2015, nr 1, samt Lecoqc, A., Principe non bis in idem: vers l’esquisse d’une standardisation de l’Una Via procédural: expériences belges et françaises, Tijdschrift voor rechtspersoon en vennootschap/Revue pratique des sociétés 2016, nr 6, s. 645–668; Club des juristes, Poursuite et sanction des abus de marché: le droit français à l’épreuve des textes communautaires et des jurisprudences récentes (CEDH, CJUE, Conseil constitutionnel, maj 2015, www.leclubdesjuristes.com/les-commissions/rapport-poursuite-et-sanction-des-abus-de-marche/.