Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 18 juli 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, nedan kallad domen Taricco, EU:C:2015:555).

3 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

4 Nedan kallad stadgan.

5 Detta förfarande bygger på tanken att medan den italienska rättsordningen erkänner och medger att dess suveränitet begränsas av unionsrätten, så sätter den också gränser för att skydda de grundläggande värden på vilka dess rättsordning vilar. Se, i detta avseende, Italiens förtydliganden i samband med det yttrande som ingavs i domen i målet av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400), och dom nr 183/73 av Corte costituzionale (Författningsdomstolen) till vilken det hänvisas i punkt 7 i yttrandet: På grundval av artikel 11 i författningen, har begränsningar av suveräniteten medgetts enbart i syfte att uppnå de mål som anges där … det ska således uteslutas att sådana begränsningar … i vart fall kan leda till att EEG:s organ får den oacceptabla befogenheten att kränka grundläggande principer i vår konstitutionella ordning eller individens oförytterliga rättigheter… [D]et är uppenbart att om artikel 189 någonsin tolkades på ett så avvikande sätt, skulle garantin för att Corte costituzionales [(Författningsdomstolens)] domstolsprövning av att fördraget varaktigt är förenligt med de ovannämnda grundläggande principerna förbli säkerställd.

6 Dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400).

7 Nedan kallad Europakonventionen.

8 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, nedan kallad domen Melloni, EU:C:2013:107).

9 GURI nr 285 av den 7 december 2005, s. 5, nedan kallad lag ex-Cirielli.

10 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

11 Ordinarie tillägg till GURI nr 185, av den 8 augusti 2008.

12 Vissa nationella domstolar har inte desto mindre intagit en annan ståndpunkt. Se dom nr 2210/16 meddelad av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), tredje brottmålsavdelningen, av den 20 januari 2016 (i vilken Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen)) genomförde de principer som slagits fast i domen Taricco, eftersom den ansåg att preskriptionsreglerna hör nära samman med rättegångsregler och den bedömde att det inte var nödvändigt att ställa en fråga om förenlighet med författningen till Corte costituzionale (Författningsdomstolen)), dom nr 7914/16 meddelad av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), fjärde brottmålsavdelningen, av den 26 februari 2016 (i vilken Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) bekräftade denna skyldighet att underlåta att tillämpa preskriptionsreglerna enbart i de fall i vilka förfarandet faktiskt inte är preskriberat) och slutligen dom nr 44584/16 av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), tredje brottmålsavdelningen, av den 24 oktober 2016 (i vilken Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen)) fastställde kriterier för att underlåta att tillämpa de ifrågavarande nationella bestämmelserna).

13 I Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike uppfattas preskriptionsreglerna som rättegångsregler. I andra medlemsstater, exempelvis Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Lettland, Rumänien och Konungariket Sverige hör dessa bestämmelser, i likhet med vad som gäller i den italienska rättsordningen, till den materiella straffrätten. I Republiken Polen och Republiken Portugal utgör preskriptionsreglerna såväl materiella bestämmelser som rättegångsregler.

14 C‑399/11, EU:C:2013:107.

15 Rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, 2009, s. 24).

16 Se exempelvis, primo rendiconto della attività 1° luglio 2010–30 giugno 2011, Procura della Repubblica presso il Tribunale ordinario di Milano, verksamhetsrapport 2010‑2011, s. 12, punkt 3.4 (Il problema prescrizione) och s. 16, punkt 5.1 (La criminalità economica), tillgänglig på följande internetadress: http://www.procura.milano.giustizia.it/files/relazione-25-luglio-2011.pdf och Bilancio di responsabilità sociale, 2011‑2012, s. 28, tillgänglig på följande internetadress: http://www.procura.milano.giustizia.it/files/bilancio-sociale-procura-12-diC‑2012.pdf.

17 Commissione Fiorella – Per lo studio di possibile riforma della prescrizione, tillgänglig på följande internetadress: https://www.giustizia.it/giustizia/it/mg_1_12_1.page;jsessionid=J2kpebY+SYa6GMnDwpBxPZ+7?facetNode_1=0_10&facetNode_2=3_1&facetNode_3=4_57&contentId=SPS914317&previsiousPage=mg_1_12.

18 Bilaga 12 till rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet, EU:s rapport om insatserna mot korruption – Italien, av den 3 februari 2014, COM(2014) 38 final.

19 Se sidorna 8 och 9 i rapporten. Kommissionen har bland annat åberopat studien Timed Out: Statutes of Limitation and Prosecuting Corruption in EU Countries, från november 2010 i vilken den icke-statliga organisationen Transparency International undersökte preskriptionstidernas inverkan på beivrandet av korruption i Europeiska unionen. Studien visar att ett av tio förfaranden lades ned under åren 2005‑2010 i Italien med anledning av att preskriptionstiderna hade löpt ut, medan genomsnittet i de övriga medlemsstaterna låg på 0,1 %–2 % (s. 11).

20 Rådets rekommendation av den 9 juli 2013 om Italiens nationella reformprogram 2013, med avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram för 2012–2017 (EUT C 217, 2013, s. 42), se skäl 12 och rekommendation 2.

21 Europadomstolen, 29 mars 2011, Alikaj m.fl. mot Italien, CE:ECHR:2011:0329JUD004735708. Se särskilt, § 95 och § 97 samt § 108, i vilken Europadomstolen framhöll att med hänsyn till det underförstådda kravet på rimlig snabbhet och noggrannhet i samband med ifrågavarande positiva skyldigheter [artikel 2 i Europakonventionen], är det tillräckligt att notera att tillämpningen av preskription obestridligen tillhör den kategori åtgärder som inte är godtagbara enligt domstolens rättspraxis eftersom preskription har den verkan att den förhindrar en fällande dom.

22 Europadomstolen, 7 april 2015, Cestaro mot Italien, CE:ECHR:2015:0407JUD000688411.

23 Se Europadomstolen, 7 april 2015, Cestaro mot Italien, CE:ECHR:2015:0407JUD000688411, § 225.

24 Europadomstolen, 7 april 2015, Cestaro mot Italien, CE:ECHR:2015:0407JUD000688411.

25 Se § 225, § 242 och § 245 i domen.

26 Se § 208 och § 246 i domen.

27 Dessa rapporter kan läsas på GRECO:s webbplats (http://www.coe.int/fr/web/greco/evaluations) – utvärdering per land.

28 Se särskilt, Italien: Fas 2, Rapport om tillämpningen av konventionen om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärstransaktioner och av 1997 års rekommendation om bekämpande av korruption i internationella affärstransaktioner, av den 29 november 2004, punkt 146 och följande punkter, samt Italien: Fas 2, Uppföljningsrapport om genomförandet av riktlinjerna enligt fas 2, Tillämpning av konventionen och de reviderade riktlinjerna från 1997 om bekämpandet av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärstransaktioner av den 23 mars 2007, rekommendation 7 (b), s. 17, och Rapport från fas 3 om Italiens genomförande av OECD:s konvention om bekämpande av bestickning, av den 16 december 2011, punkt 94 och följande punkter (rapporterna finns tillgängliga på följande internetadress: http://www.oecd.org/fr/daf/anti-corruption/italie-conventiondelocdesurlaluttecontrelacorruption.htm).

29 Enligt denna bestämmelse ska det införas en tillräcklig tidsfrist för utredningar och straffrättsliga påföljder.

30 Förslag till lag nr 1844 med titeln Modifiche al codice penale in materia di prescrizione del reato, tillgängligt på den italienska senatens webbplats: http://www.senato.it/leg/17/BGT/Schede/Ddliter/45439.htm.

31 1764

32 Montesquieu, Om lagarnas anda (bok XI, kapitel VI, Om Englands författning), 1748.

33 Se G. Cornu, Vocabulaire juridique, Presses universitaires de France, Paris, 2011.

34 Europaparlamentet framhöll i sin resolution av den 16 maj 2017 om årsrapporten för 2015 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (2016/2097(INI)) att unionsinternt bedrägeri via skenföretag (ofta kallat karusellbedrägeri) svarade för mervärdesskatteförluster på ungefär 50 miljarder euro år 2014.

35 Enligt Europadomstolens fasta rättspraxis, som det erinrades om i domen av den 12 oktober 1992, Boddaert mot Belgien (CE:ECHR:1992:1012JUD001291987, § 39), föreskrivs det faktiskt i artikel 6 i Europakonventionen att rättsliga förfaranden ska vara snabba. Denna bestämmelse innehåller emellertid även den mer generella principen om en god rättskipning. Europadomstolen anser följaktligen att det är lämpligt att eftersträva en jämvikt mellan de båda aspekterna av detta grundläggande krav.

36 Enligt Europadomstolen är ett mål mycket komplext när misstankarna avslöjar att det rör sig om ekonomisk brottslighet, så kallade white collar crimes, exempelvis, bedrägeri i stor skala som inbegriper flera företag eller komplexa transaktioner som syftar till att undkomma utredningsorganens granskning och kräver en betydande expertis inom redovisning och finanser. Se exempelvis, dom av den 1 augusti 2000, C.P. m.fl. mot Frankrike (CE:ECHR:2000:0801JUD003600997, § 26 och där angiven rättspraxis), angående ett ekonomiskt mål om förtroendemissbruk, urkundsförfalskning och bedrägeri, i vilket en bolagskoncern och flera personer ifrågasattes. I det målet fann Europadomstolen att betecknande för målet väsentligen var att det var mycket komplext eftersom det rörde sig om bedrägeri i stor skala som inbegrep flera bolag, att denna typ av överträdelse begicks via komplexa transaktioner som syftade till att undkomma utredningsorganens granskning, att de rättsliga myndigheternas inledande uppgift bestod i att reda ut ett nätverk av bolag som var bundna till varandra och att identifiera exakt vilken relation de hade till varandra på det institutionella, administrativa, och ekonomiska planet och att det hade varit nödvändigt att upprätta internationella kommissioner samt anlita en betydande expertis inom redovisning och finanser.

37 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 11 juli 2012 om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som är riktade mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012) 363 final), nedan kallat förslaget till PIF-direktiv. Direktivet syftar till att fastställa minimiregler för definitionen av brott, påföljder och preskriptionstider på området för bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, i syfte att på ett effektivare sätt bidra till ett bättre skydd mot brottslighet riktad mot dessa intressen. Målet är således att förstärka den skyddsnivå som för närvarande säkerställs genom den konvention som ingicks på grundval av artikel K.3 FEU, angående skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, och undertecknades i Luxemburg den 26 juli 1995 (EGT C 316, 1995, s. 48, nedan kallad PIF-konventionen), vilken kommer att ersättas av direktivet för de medlemsstater som har ratificerat konventionen.

38 Se förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013) 534 final) och förslag till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten – Allmän riktlinje, av den 31 januari 2017 (dokument 5766/17). Om förslaget till förordning antas, kommer Europeiska åklagarmyndigheten att vara behörig i fråga om alla överträdelser som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, bland dem gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier. Den 3 april 2017 anmälde sexton medlemsstater sin avsikt att inleda ett förstärkt samarbete i syfte att skapa Europeiska åklagarmyndigheten, nämligen Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Cypern, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Republiken Finland.

39 Se även punkt 93 i särskild rapport nr 24/2015 av revisionsrätten Motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder i vilken det anges följande: Momsbedrägeri är ofta knutet till organiserad brottslighet. Avkastningen från gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag återinvesteras oftast i annan kriminell verksamhet. Det krävs därför att man tillämpar ett gemensamt och sektorsövergripande tillvägagångssätt för att motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri [inom unionen] (s. 36).

40 PIF-konventionen har faktiskt skapat ett system med flera hastigheter som leder till en mängd i juridiskt hänseende olika situationer, beroende på om den har verkan som lag eller ej i den berörda medlemsstaten.

41 Se kommissionens grönbok av den 11 december 2001 om straffrättsligt skydd av Europeiska gemenskapens ekonomiska intressen och inrättande av en Europeisk åklagare (KOM(2001) 715 slutlig), meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén av den 26 maj 2011, om skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser och administrativa utredningar, En integrerad politik för att se till att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt (KOM(2011) 293 slutlig), förslaget till PIF-direktiv, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén av den 17 juli 2013, Ett bättre skydd av unionens ekonomiska intressen: Inrättande av en europeisk åklagarmyndighet och reformering av Eurojust (COM(2013) 532 final), meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten om översynen av förslaget till rådets förordning av den 27 november 2013 om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten med beaktande av subsidiaritetsprincipen, i enlighet med protokoll nr 2 (COM(2013) 851 final) (punkt 2.3), förslag till rådets förordning av den 17 juli 2013 om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013) 534 final) (se särskilt, finansieringsöversikt, punkt 1.5, s. 55) och förslag till förordning av den 31 januari 2017 om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (dokument 5766/17) samt slutligen, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet enligt artikel 294.6 FEUF om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 maj 2017 om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2017) 246 final (punkt 3).

42 Se skäl 15 i förslaget till PIF-direktiv och kommissionens arbetsdokument som endast finns tillgängligt på engelska, Commission staff working paper to the European Parliament, the Council, the European Economic and Social Committee and the Committee of the Regions Accompanying the document communication from the Commission on the protection of the financial interests of the European Union by criminal law and by administrative investigations: An integrated policy to safeguard taxpayers money (SEC(2011) 621 final, av den 26 maj 2011 (s. 3 och 4). Se även rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 19 juli 2012, Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Kampen mot bedrägerier Årsrapport 2011 (COM(2012) 408 final), i vilken kommissionen anförde att de lyckade resultaten från utredningar av brott mot EU:s budget varierar avsevärt från en EU-medlemsstat till en annan (från 14 % till 80 %). Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har likaledes i sin elfte verksamhetsrapport analyserat de rättsliga följderna av sina ärenden i medlemsstaterna under en period av 12 år och har konstaterat mycket tydliga skillnader mellan länderna vad angår deras förmåga att i rimlig tid genom en avkunnad dom avsluta straffrättsliga utredningar och förfaranden i samband med EU:s budget (s. 42–44 och särskilt tabellen s. 43). Rapporten finns tillgänglig på följande internetadress: https://ec.europa.eu/anti-fraud/sites/antifraud/files/docs/body/rep_olaf_2010_en.pdf.

43 Punkt 58 i domen. Min kursivering.

44 Punkt 58 i domen. Min kursivering.

45 I skäl 14 i förslaget till PIF-direktiv, ansåg kommissionen att de allvarligaste fallen av bedrägeri bör definieras med hänvisning till en viss total minimiskada, uttryckt i pengar, som det brottsliga beteendet måste ha åsamkat unionens budget …

46 Se förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, 2007, s. 17).

47 Europadomstolen, 22 juni 2000, Coëme m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2000:0622JUD003249296.

48 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508.

49 Europadomstolen, 22 september 2015, Borcea mot Rumänien, CE:ECHR:2015:0922DEC005595914.

50 Europadomstolen, 22 juni 2000, Coëme m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2000:0622JUD003249296, § 145.

51 Europadomstolen, 22 september 2015, Borcea mot Rumänien, CE:ECHR:2015:0922DEC005595914, § 60.

52 Europadomstolen, 22 juni 2000, Coëme m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2000:0622JUD003249296, § 145.

53 Europadomstolen, 22 juni 2000, Coëme m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2000:0622JUD003249296.

54 Europadomstolen, 22 september 2015, Borcea mot Rumänien, CE:ECHR:2015:0922DEC005595914, § 64.

55 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508, § 80. För att kvalificera en bestämmelse som tillhörande den materiella straffrätten eller som en rättegångsregel om förfarandet i brottmål, undersökte Europadomstolen i vilken mån denna bestämmelse påverkade överträdelsens kvalificering eller straffets stränghet. I domen av den 17 september 2009, Scoppola mot Italien (CE:ECHR:2009:0917JUD001024903, §§ 110–113), fann Europadomstolen efter att ha angett att en bestämmelse som kvalificerades som förfaranderegel i intern rätt hade inverkan på straffets stränghet, att denna bestämmelse i själva verket hänförde sig till den materiella straffrätten, på vilken artikel 7.1 sista meningen kunde tillämpas.

56 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508.

57 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508.

58 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508, § 80.

59 Enligt Europadomstolens rättspraxis är reglerna om retroaktivitet i artikel 7 i Europakonventionen endast tillämpliga på bestämmelser som definierar överträdelserna och de straff som utdöms för dem. I princip är de inte tillämpliga på förfarandelagar, vilka Europadomstolen, i enlighet med principen tempus regit actum, har ansett det vara rimligt att omedelbart tillämpa.

60 Se särskilt, Europadomstolen, 22 juni 2000, Coëme m.fl. mot Belgien, CE:ECHR:2000:0622JUD003249296, § 149.

61 Europadomstolen, 12 februari 2013, Previti mot Italien, CE:ECHR:2013:0212DEC000184508, §§ 80–85.

62 Europadomstolen, 22 september 2015, Borcea mot Rumänien, CE:ECHR:2015:0922DEC005595914, § 59.

63 Dessa överväganden återfinns i punkterna 106–112 i mitt förslag till avgörande i målet Melloni ( C‑399/11, EU:C:2012:600).

64 Se dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114, punkt 4).

65 C‑399/11, EU:C:2013:107.

66 C‑399/11, EU:C:2013:107.

67 Punkt 59 i denna dom och där angiven rättspraxis.

68 Punkt 60 i domen av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107).

69 Förslag till avgörande av generaladvokat Bot i målet Melloni ( C‑399/11, EU:C:2012:600).

70 Vi strävar efter en sådan harmonisering av denna skyddsnivå inom ramen för förslaget till PIF-direktiv och inrättandet av en Europeisk åklagarmyndighet, genom en gemensam definition av bedrägeri riktat mot unionens ekonomiska intressen och harmonisering av tillämpliga påföljder och preskriptionsregler. Dessa texter behandlar inte frågan huruvida preskriptionsreglerna har processuell eller materiell karaktär och löser således inte frågan om deras retroaktivitet. Unionslagstiftaren eller domstolen kommer emellertid med nödvändighet att ta itu med denna punkt i syfte att säkerställa den nödvändiga enhetliga tillämpningen av unionsrätten och beakta de tvingande krav som är förbundna med skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I så fall kommer den frågan att aktualiseras om vi ska följa Europadomstolens tolkning så att tolkningen av artikel 49 i stadgan harmonierar med räckvidden av den princip som garanteras i artikel 7 i Europakonventionen. Europadomstolen anser nämligen, erinrar jag om, att preskriptionsreglerna utgör förfaranderegler som kan bli föremål för omedelbar tillämpning på pågående förfaranden i enlighet med principen tempus regit actum, om tillämpningen är rimlig och inte godtycklig.

71 Se i detta ämne, bland annat, D. Simon, L’identité constitutionnelle dans la jurisprudence l’Union européenne, L’identité constitutionnelle saisie par les juges en Europe, Éditions A. Pedone, Paris, 2011, s. 27, V. Constantinesco, La confrontation entre identité constitutionnelle européenne et identités constitutionnelles nationales, convergence ou contradiction? Contrepoint ou hiérarchie?, L’Union européenne: Union de droit, Union des droits – Mélanges en l’honneur de Philippe Manin, Éditions A. Pedone, Paris, 2010, s. 79, och i samma verk, J.-D. Mouton, Réflexions sur la prise en considération de l’identité constitutionnelle des États membres de l’Union européenne, s. 145.

72 Se dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114, punkt 3).

73 Det är Corte costituzionale (Författningsdomstolen) som beslutar vad som ska tillerkännas ställning som grundläggande princip i den konstitutionella ordningen (se dom nr 183/73 av den 17 december 1973 och dom nr 170/84 av den 8 juni 1984), och denna ibland hänvisar till grundläggande principer eller övergripande principer i den konstitutionella ordningen eller individens oförytterliga rättigheter, utan att göra någon tydlig skillnad mellan dessa begrepp. Det verkar ändå föreligga en icke försumbar skillnad, eftersom ratificeringen av ett internationellt fördrag enligt Corte costituzionale (Författningsdomstolen), villkoras av iakttagandet av samtliga bestämmelser i den italienska författningen, medan unionsrättens företräde endast villkoras av iakttagandet av dess övergripande principer.

74 Se dom av Corte costituzionale (Författningsdomstolen) nr 18/82, av den 2 februari 1982, punkt 4 i domskälen: il diritto alla tutela giurisdizionale si colloca al dichiarato livello di principio supremo solo nel suo nucleo più ristretto ed essenziale e tale qualifica non può certo estendersi ai vari istituti in cui esso concretamente si estrinseca e secondo le mutevoli esigenze [in cui] storicamente si atteggia (fri översättning: rätten till domstolsskydd har dignitet av en övergripande princip, enbart vad angår dess mest inskränkta och väsentliga kärna och denna kvalificering kan med säkerhet inte utsträckas till de olika institut i vilka denna rätt rent konkret kan komma till uttryck och formas mot bakgrund av olika historiska krav).

75 Se i detta avseende, dom av Corte costituzionale (Författningsdomstolen), nr 238/2014, av den 22 oktober 2014, punkt 3.2.

76 Dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400).

77 Det verkar som om Corte costituzionale (Författningsdomstolen) motiverade inledandet av det så kallade motgränser-förfarandet i två situationer, den ena i en tvist mellan en internrättslig norm och konkordatet (dom nr°18/82, av den 2 februari 1982) och den andra i en tvist mellan en internrättslig norm och folkrätten (dom nr 238/2014, av den 22 oktober 2014).