Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 21 mars 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

3 Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169). Se, främst, dom av den 14 mars 2013, Aziz, C‑415/11, EU:C:2013:164.

4 Om ändring av den processrättsliga lagstiftningen med anledning av inrättandet av den nya domstolsmyndigheten.

5 Om åtgärder för att förstärka skyddet för hypotekslåntagare, skuldkonvertering och subventionerade hyror.

6 Se rådets resolution av den 14 april 1975 om Europeiska ekonomiska gemenskapens preliminära konsumentpolitiska program (EGT C 92, 1975, s. 1). Se också artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som kodifierade tidigare rättspraxis.

7 Se artikel 12 FEUF.

8 För tillfället finns det omkring 90 lagstiftningsakter i EU som behandlar frågor om konsumentskydd.

9 Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktivet om otillbörliga affärsmetoder), COM(2003) 356 final.

10 Se artikel 3.9 i direktiv 2005/29.

11 Se skäl 11 i direktiv 2005/29.

12 Se skäl 11 och artikel 5.1 i direktiv 2005/29.

13 Se artiklarna 11 och 13 i direktiv 2005/29 och, för ett sådant resonemang, dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkterna 57 och 58).

14 Se dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

15 Se artikel 3.1 jämförd med artikel 2 c i direktiv 2005/29. Se också dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 36).

16 Se artikel 5.2 i direktiv 2005/29.

17 Se artikel 5.4 och artiklarna 6–9 i direktiv 2005/29.

18 Se artikel 5.5 jämförd med bilaga I till direktiv 2005/29.

19 Se dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

20 Se dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340, punkt 29).

21 Artikel 6.1 i direktiv 93/13 har följande lydelse:Medlemsstaterna skall föreskriva att oskäliga villkor som används i avtal som en näringsidkare sluter med en konsument inte är, på sätt som närmare stadgas i deras nationella rätt, bindande för konsumenten och att avtalet skall förbli bindande för parterna på samma grunder, om det kan bestå utan de oskäliga villkoren.

22 Se artikel 3.2 i direktiv 2005/29.

23 Se också, för ett sådant resonemang, dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 45), och beslut av den 8 november 2012, SKP ( C‑433/11, EU:C:2012:702, punkt 30). Beträffande en detaljerad behandling av frågan se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2011:788, punkterna 82–85).

24 Se, för ett sådant resonemang, dom av den 16 april 2015, UPC Magyarország ( C‑388/13, EU:C:2015:225, punkt 58).

25 Se dom av den 30 maj 2013, Jőrös ( C‑397/11, EU:C:2013:340, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

26 Se för en mer detaljerad diskussion mitt ställningstagande i målet Sánchez Morcillo och Abril García ( C‑169/14, EU:C:2014:2110, punkterna 60–64). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Aziz ( C‑415/11, EU:C:2012:700, punkt 55).

27 Dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164).

28 Se dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkt 60).

29 Se dom av den 14 mars 2013, Aziz ( C‑415/11, EU:C:2013:164, punkterna 63 och 64).

30 Trots att detta förefaller att i någon mån stå i strid med kommissionens arbetsdokument Vägledning om genomförandet/tillämpningen av direktiv 2005/29/EG från den 25 maj 2016 om otillbörliga affärsmetoder (SWD(2016) 163 final) där kommissionen anför att direktiv 2005/29 till skillnad från direktiv 93/13 inte har några avtalsrättsliga konsekvenser (punkt 1.4.5).

31 Artikel 6.1 i direktiv 93/13.

32 Se, för ett sådant resonemang, dom av den 10 september 2014, Kušionová ( C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 62 och följande punkter).

33 Se dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 45), och beslut av den 8 november 2012, SKP ( C‑433/11, EU:C:2012:702, punkt 30). För en detaljerad behandling av frågan, se förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2011:788, punkterna 112–125).

34 Se artikel 11.2 tredje stycket i direktiv 2005/29.

35 I det målet har gäldenärerna också gjort gällande att avtalsvillkoret som föreskriver en ny värdering av den intecknade egendomen är oskäligt.

36 Se dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkterna 42–44 och där angiven rättspraxis).

37 Se, för ett sådant resonemang, dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkt 43), samt, för en detaljerad diskussion, förslag till avgörande av generaladvokaten Trstenjak i målet Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2011:788, punkterna 115–125), och förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Margarit Panicello ( C‑503/15, EU:C:2016:696, punkt 128).

38 Se dom av den 15 mars 2012, Pereničová och Perenič ( C‑453/10, EU:C:2012:144, punkterna 44–46).

39 Se artikel 3.1 i direktiv 93/13.

40 Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder), COM(2003) 356 final, punkt 72.

41 Se artikel 2 f i direktiv 2005/29.

42 Se bilaga I till direktiv 2005/29, punkterna 1 och 3.

43 Se skäl 20 i direktiv 2005/29 som anger att … Inom branscher där särskilda tvingande krav reglerar näringsidkarnas uppförande är det lämpligt att kraven även omfattar krav på god yrkessed inom branschen. …. Se också för ett sådant synsätt, artikel 6.2 b i direktiv 2005/29.

44 Se, för ett sådant synsätt, skäl 17 i direktiv 2005/29 samt dom av den 7 september 2016, Deroo-Blanquart ( C‑310/15, EU:C:2016:633, punkt 29 och där angiven rättspraxis), dom av den 17 januari 2013, Köck ( C‑206/11, EU:C:2013:14, punkt 35 och där angiven rättspraxis), dom av den 19 september 2013, CHS Tour Services ( C‑435/11, EU:C:2013:574, punkt 38 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 oktober 2017, Europamur Alimentación ( C‑295/16, EU:C:2017:782, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

45 Se förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av direktiven 84/450/EEG, 97/7/EG och 98/27/EG (direktiv om otillbörliga affärsmetoder), COM(2003) 356 final, punkt 72 och 73.

46 I detta mål har Bankia och den spanska regeringen uppfattningen att riktlinjerna för god banksed i själva verket inte är en uppförandekod i den mening som avses i direktiv 2005/29. Enligt artiklarna 5.4 och 15 i kungligt lagdekret 6/2012 är faktiskt riktlinjerna för god banksed grundade på lagstiftning och så snart som ett kreditinstitut har samtyckt till att tillämpa dem är de bindande enligt lag. Det förefaller därför som att riktlinjerna för god banksed i själva verket inte är en uppförandekod i direktivets mening. Detta är emellertid en sakfråga som det därför ankommer på den nationella domstolen att avgöra med beaktande av definitionen av uppförandekod i artikel 2 f i direktivet.