Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 16 maj 2018
1 Originalspråk: engelska.
2 EUT L 190, 2002, s. 1.
3 Se, exempelvis, dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683), dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198), dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346), och dom av den 10 augusti 2017, Tupikas ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628).
4 Jag är väl medveten om skillnaden mellan behörighet och upptagande till sakprövning, även om den praktiska betydelsen kan vara begränsad. I detta avseende delar jag helt den uppfattning som generaladvokaten Wahl uttryckte i sitt förslag till avgörande i målet Gullotta och Farmacia di Gullotta Davide & C. ( C‑497/12, EU:C:2015:168, punkterna 16–25). Se, avseende skillnaden mellan dessa begrepp, även mitt förslag till avgörande i målet Rendón Marín och CS ( C‑165/14 och C‑304/14, EU:C:2016:75, punkt 48), och Naômé, Caroline., Le renvoi préjudiciel en droit européen – Guide pratique (2:a upplagan), Larcier, Bryssel, 2010, s. 85–86.
5 Se, exempelvis, dom av den 17 april 2018, Krüsemann m.fl., ( C‑195/17, C‑197/17–C‑203/17, C‑226/17, C‑228/17, C‑254/17, C‑274/17, C‑275/17, C‑278/17–C‑286/17 och C‑290/17–C‑292/17, EU:C:2018:258, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
6 Se, exempelvis, dom av den 5 juni 1997, Celestini, ( C‑105/94, EU:C:1997:277, punkt 22).
7 Detta är den terminologi som domstolen använde för att beskriva det särskilda förfarandet i artikel 267 FEUF i yttrande 1/91 (första yttrandet om EES-överenskommelsen) av den 14 december 1991 ( EU:C:1991:490, punkt 61).
8 Och det är i detta läge det finns en avgörande skillnad i förhållande till situationer där nationella domstolar tillämpar utländsk rätt, vilket är fallet i civilrättsliga mål, till följd av de lagvalsreglerna i den internationella privaträtten. I sådana fall avgör den hänskjutande domstolen alltid målet, även om den måste tillämpa utländsk rätt. Så är inte fallet här.
9 I vissa av de engelska språkversionerna av domstolens domar används mutual confidence snarare än mutual trust. Enligt min uppfattning har dessa begrepp identisk innebörd och kan användas synonymt.
10 Se, exempelvis, dom av den 10 augusti 2017, Tupikas, ( C‑270/17 PPU, EU:C:2017:628, punkt 49).
11 Se dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
12 Se Klimek, Libor., European Arrest Warrant, Springer, Heidelberg et al., 2015, s. 152.
13 Exempelvis hänvisar Peers, Steve till principen på detta sätt inom ramen för artikel 3.2 i rambeslutet i EU Justice and Home Affairs Law, Volume II: EU Criminal Law, Policing and Civil Law, 4:e uppl., OUP, Oxford, 2016, på s. 89.
14 I Europa återspeglas principen också i flera andra rättsinstrument: Protokoll 7 till Europakonventionen, konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna och Europarådets utlämningskonvention av den 13 december 1957.
15 Se, exempelvis, den tyska språkversionen (rechtskräftig verurteilt).
16 Dom av den 16 november 2010 ( C‑261/09, EU:C:2010:683).
17 Se dom av den 16 november 2010, Mantello ( C‑261/09, EU:C:2010:683, punkt 46).
18 Dom av den 22 december 2008, Turanský ( C‑491/07, EU:C:2008:768, punkt 45). Se, även, dom av den 5 juni 2014, M ( C‑398/12, EU:C:2014:1057, punkt 31), och dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483, punkt 34). Det ankommer naturligtvis på den hänskjutande domstolen att fastställa denna fråga.
19 Se dom av den 29 juni 2016, Kossowski ( C‑486/14, EU:C:2016:483, punkt 54).
20 Se dom av den 29 juni 2017, Poplawski ( C‑579/15, EU:C:2017:503, punkt 21), om artikel 4.6 i rambeslutet.
21 Se, exempelvis, Klimek, Libor., European Arrest Warrant, Springer, Heidelberg et al., 2015, s. 159, och Cimamonti, Sylvie., European Arrest Warrant in practice and ne bis in idem, i: Keijzer, Nico och Van Sliedregt, Elies The European Arrest Warrant in practice, T.M.C. Asser, Haag, 2009, s. 114.
22 När det först fastställs huruvida ett brott har begåtts.
23 Där bevis samlas in rörande en bestämd person.