lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 26 juli 2017

CELEX
62017CC0270
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 190, 2002, s. 1. Nämnda rambeslut ändrades genom rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24).

3 Min kursivering.

4 Undertecknad i Rom den 4 november 1950.

5 Se avseende artikel 4a.1 i rambeslutet mitt förslag till avgörande i målet Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:333, punkt 74).

6 Se skäl 12 enligt vilken detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i artikel 6 [FEU]och återspeglas i [stadgan] …

7 Se även dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 37).

8 Se skälen 1, 4 och 8 i rambeslut 2009/299.

9 Se även Europadomstolen, 12 februari 1985, Colozza mot Italien, CE:ECHR:1985:0212JUD 000902480, § 27, 23 november 1993, Poitrimol mot Frankrike, CE:ECHR:1993:1123JUD001403288, § 35.

10 Se skäl 1 i rambeslut 2009/299. Se Europadomstolen, 9 juni 2009, Strzalkowski mot Polen, CE:ECHR:2009:0609JUD 003150902, § 40–42, och den 1 mars 2006, Sejdovic mot Italien, CE:ECHR:2006:0301JUD 005658100, § 82. Se även dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 49). Se även i andra sammanhang dom av den 17 november 2011, Hypoteční banka ( C‑327/10, EU:C:2011:745, punkterna 50–53), dom av den 15 mars 2012, G ( C‑292/10, EU:C:2012:142, punkt 48 och följande punkt), samt dom av den 6 september 2012, Trade Agency ( C‑619/10, EU:C:2012:531, punkt 55).

11 Europadomstolen, 18 februari 2009, Andrejewa mot Lettonie, CE:ECHR:2009:0218JUD005570700, § 97. Kravet på domstolsprövning i två steg i straffrättsliga förfaranden fastställs i artikel 2 i protokoll nr 7 till Europakonventionen vilket undertecknades i Strasbourg den 22 november 1984. Emellertid har protokollet inte ratificerats ännu av alla medlemsstater. Se i detta avseende även generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2012:340, punkterna 71–74).

12 Europadomstolen, 26 oktober 2000, Kudla mot Polen, CE:ECHR:2000:1026JUD 00302109, § 122, 14 februari 2017, Hokkeling mot Nederländerna, CE:ECHR:2017:0214JUD 003074912, § 56 och 58, 18 februari 2009, Andrejewa mot Lettland, CE:ECHR:2009:0218JUD005570700, § 97. Se även avseende kassationsförfaranden, Europadomstolen, 17 januari 1970, Delcourt mot Belgien, CE:ECHR:1970:0117JUD 000268965, § 25.

13 Enligt Europadomstolen ska, med hänsyn till de frågor som domstolen har att pröva och deras betydelse för sökanden i överklagandet, särskilt den roll som appellationsdomstolen har och det sätt på vilket rätten till försvar har skyddats beaktas. Europadomstolen, 18 oktober 2006, Hermi mot Italien, ECLI:CE:ECHR:2006:1018JUD001811402, § 62, 21 juli 2009, Seliwiak mot Polen, ECLI:CE:ECHR:2009:0721JUD000381804, § 54–64, 9 juni 2009, Sobolewski mot Polen, ECLI:CE:ECHR:2009:0609JUD001984707, § 33–44, 9 juni 2009, Strzalkowski mot Polen, CE:ECHR:2009:0609JUD003150902, § 39– 55, 21 september 1993, Kremzow mot Österrike, ECLI:CE:ECHR:1993:0921JUD001235086, § 67, 26 juli 2002, Mefta mot Frankrike, ECLI:CE:ECHR:2002:0726JUD003291196, § 41, 25 april 2013, Zahirović mot Kroatien, ECLI:CE:ECHR:2013:0425JUD005859011, § 54–57.

14 Europadomstolen, 14 februari 2017, Hokkeling mot Nederländerna, CE:ECHR:2017:0214JUD 003074912, § 57 och 58.

15 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden (EUT L 65, 2016, s. 1).

16 Europadomstolen har anfört att begreppet fällande dom i den mening som avses i artikel 5.1 a i Europakonventionen avser såväl avgörandet av den berördes skuld, som följer av ett lagenligt fastställande av att ett brott har begåtts, som utdömandet av ett fängelsestraff eller någon annan frihetsberövande åtgärd… (Europadomstolen, 21 oktober 2013, Del Río Prada mot Spanien, CE:ECHR:2013:1021JUD004275009, § 123). I domen Kremzow slog Europadomstolen fast att den rättvisa karaktären av ett förfarande innebär att sökanden har rätt att delta i diskussioner i överklagandet till följd av de viktiga följder som detta kan ha på frågan hur långt straff som ska utdömas. (Europadomstolen, 21 september 1993, Kremzow mot Österrike, CE:ECHR:1993:0921JUD001235086, § 67).

17 Det ska tilläggas att senare förfaranden som utgör en form av särskild talan, såsom kassationsbesvär eller ett överklagande till konstitutionsdomstol, i princip inte omfattas av definitionen förfarande som leder till en verkställbar dom. Anledningen till detta är att en sådan eventuell talan i princip inte möjliggör att pröva sakfrågorna i sin helhet eller att skjuta upp den tidpunkt vid vilken den berörda personen ska berövas friheten för att verkställa den påföljd som utdömts. Mot denna bakgrund ska dessa skeden av förfarandet alltid uppfylla de krav som uppställs i artikel 6 i Europakonventionen (Europadomstolen, 18 oktober 2006, Hermi mot Italien, ECLI:CE:ECHR:2006:1018JUD001811402, § 60–61. Se även Europadomstolen, 20 mars 2009, Gorou mot Grekland, ECLI:CE:ECHR:2009:0320JUD001268603, § 41, och 2 juni 2016, Papaioannou mot Grekland, ECLI:CE:ECHR:2016:0602JUD001888015, § 45).

18 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkterna 62 och 63).

19 Dom av den 29 juni 2017, Popławski ( C‑579/15, EU:C:2017:503 punkterna 21–23), se även dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkterna 50–52).

20 [D]en verkställande rättsliga myndigheten [kan] i alla händelser, även om den konstaterar att den aktuella situationen inte omfattas av något av dessa undantag, ta hänsyn till andra omständigheter som gör att den kan säkerställa att överlämnandet av den berörda personen inte åsidosätter dennes rätt till försvar. Dom av den 24 maj 2016, Dworzecki ( C‑108/16 PPU, EU:C:2016:346, punkt 50).

21 Dom av den 1 juni 2016, Bob-Dogi ( C‑241/15, EU:C:2016:385, punkterna 31–33 och där angiven rättspraxis).

22 Till exempel dom av den 16 juli 2015, Lanigan ( C‑237/15 PPU, EU:C:2015:474, punkt 53 och där angiven rättspraxis).