Förslag till avgörande av generaladvokat Gerard Hogan föredraget den 13 december 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Annat än enstaka ord eller mycket korta textavsnitt, se nedan punkt 9.

3 EGT L 204, 1998, s. 37.

4 EUT L 363, 2006, s. 81.

5 Dom av den 30 april 1996, CIA Security International ( C‑194/94, EU:C:1996:172, punkt 44 och följande punkter).

6 Enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv 98/34.

7 Se artikel 1 led 5 i direktiv 98/34.

8 Som för närvarande tillkommer dem samt rättigheter som kommer att tillfalla dem under avtalets giltighetstid.

9 Se, exempelvis, dom av den 4 februari 2016, Ince ( C‑336/14, EU:C:2016:72, punkt 70).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. ( C‑255/16 EU:C:2017:983, punkt 16 och där angiven rättspraxis).

11 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 april 2005, Lindberg ( C‑267/03, EU:C:2005:246, punkt 85).

12 Av de handlingar som ingetts till domstolen framgår – med förbehåll för den hänskjutande domstolens kontroll – att den rätt som beviljas enligt de aktuella bestämmelserna i UrhG faktiskt är en till upphovsrätten närstående rättighet. Jag föreslår emellertid att den i detta förslag till avgörande för tydlighetens skull kallas för upphovsrätt.

13 Medan den ensamrätt som den som framställer pressmaterial ges enligt 87g § stycke 1 UrhG har en mycket bred formulering, framgår av 87g § stycke 4 UrhG, som har utformats som ett undantag, att ensamrätten i själva verket riktar sig till eller begränsar sig till kommersiella sökmotorleverantörer eller kommersiella tjänsteleverantörer som … redigerar innehåll. Jag anser därför att kommissionens uttalande att ensamrätten är allmänt tillämplig och att det alltid är förbjudet att göra pressmaterial tillgängligt och inte enbart när detta sker av sökmotorleverantörer eller tjänsteleverantörer som redigerar innehåll, i själva verket i hög grad är konstlat mot bakgrund av tillämpningen av direktiv 98/34. Medan 87g § stycke 4 UrhG utan tvekan har utformats som ett undantag till den ensamrätt som ges enligt 87g § stycke 1 UrhG, är den verkliga effekten av dessa bestämmelser att ensamrätten enbart hänför sig till de tjänster som anges i 87g § stycke 4 UrhG. Jag anser också att VG Medias och den spanska regeringens argument att den tyska lagstiftningen i fråga inte avser att reglera tillhandahållandet av pressmaterialet online, utan snarare till att skydda utgivares rättigheter, inte är övertygande av skäl som anges i andra punkter i detta förslag till avgörande.

14 Mot bakgrund av de lagstadgade rättigheter som pressutgivare har enligt bestämmelserna i fråga måste de ifrågavarande bestämmelserna beaktas med avseende på tillhandahållande av pressmaterial av kommersiella sökmotorleverantörer eller kommersiella tjänsteleverantörer som … redigerar innehåll såsom föreskrivs i artikel 1 led 11 i direktiv 98/34.

15 Dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl. ( C‑98/14, EU:C:2015:386).

16 Se punkterna 98 och 99.

17 EUT L 157, 2004, s. 45.

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 september 2016, McFadden ( C‑484/14, EU:C:2016:689, punkterna 81–84), se även dom av den 16 juli 2015, Huawei Technologies, ( C‑170/13, EU:C:2015:477, punkterna 57–59).

19 Av punkterna 26–30 i dom av den 11 september 2014, Papasavvas ( C‑291/13, EU:C:2014:2209) framgår klart att begreppet informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 1.2 i direktiv 98/34 (EGT L 208, 1998, s. 39) omfattar tjänster som består i tillhandahållande av information online för vilka tjänsteleverantören får ersättning, inte av tjänstemottagaren, utan genom inkomster genom till exempel reklam som visas på en webbplats.

20 Den portugisiska regeringen anser att ordalydelsen i 87g § stycke 4 UrhG inte uppfyller kraven i artikel 1.2 i direktiv 98/34, nämligen att tjänsten vanligtvis ska utföras mot ersättning och på individuell begäran av en tjänstemottagare.

21 Medan kommissionen har godtagit att tillgängliggörandet av kommersiella sökmotorleverantörer av pressmaterial eller delar därav för allmänheten är en informationssamhällets tjänst, anser den att begreppet kommersiell sökmotorleverantör som redigerar innehåll inte enbart hänför sig till online-tjänster, utan även offline-tjänster.

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet Uber France ( C‑320/16, EU:C:2017:511, punkterna 23 och 24). I det förslaget till avgörande anförde generaladvokaten att [b]ara för att en bestämmelse på något sätt berör informationssamhällets tjänster innebär detta inte automatiskt att den ska ingå i kategorin tekniska föreskrifter. Inom de olika kategorierna av tekniska föreskrifter åtskiljs nämligen, i direktiv 98/34 i dess ändrade lydelse, föreskrifter för tjänster, och det ska preciseras att det endast är informationssamhällets tjänster som berörs. Enligt definitionen i artikel 1 led 5 i direktivet innehåller en föreskrift för tjänster ett krav av allmän art rörande tillträde till och utövande av verksamhet med sådana tjänster. För att ett sådant krav ska kvalificeras som teknisk föreskrift måste det ha till särskilt syfte och föremål att uttryckligen och specifikt reglera sådana tjänster. Däremot utesluts de föreskrifter som endast indirekt eller accessoriskt gäller sådana tjänster.

23 Dom av den 8 november 2007, Schwibbert ( C‑20/05, EU:C:2007:652).

24 Med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning.

25 Se analogt dom av den 20 december 2017, Asociación Profesional Elite Taxi ( C‑434/15, EU:C:2017:981, punkt 40) och dom av den 10 april 2018, Uber France ( C‑320/16, EU:C:2018:221, punkt 22), där domstolen slog fast att den huvudsakliga beståndsdelen av en tjänst som kombinerade en av informationssamhällets tjänster och en transporttjänst var den sistnämnda tjänsten. Jag anser att samma tillvägagångssätt kan antas med avseende på den aktuella lagstiftningen. Eftersom en lagstiftning kan eftersträva ett antal mål och måste skräddarsys för att uppfylla ett antal specifika krav och intressen anser jag att det i samband med kravet på förhandsanmälan i artikel 8.1 i direktiv 98/34 är nödvändigt att fastställa det främsta syftet och föremålet eller den viktigaste beståndsdelen i den aktuella nationella lagstiftningen eller bestämmelsen, i annat fall skulle det förhållandet att tjänster som inte är av stor betydelse, till exempel vad avser volym eller värde, inbegrips i lagstiftningen, kunna leda till den felaktiga slutsatsen att de tjänster som faktiskt regleras inte är informationssamhällets tjänster. Det förhållandet att relativt obetydliga tjänster inbegrips i lagstiftningen som inte säljs online tillsammans med informationssamhällets tjänster skulle kunna leda till att själva syftet med direktiv 98/34 undergrävs.

26 Jag håller därför inte med den tyska regeringen om att de aktuella bestämmelserna i UrhG inte har någon direkt inverkan på tillhandahållande av tjänster eller gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster. Den regeringen anser att dessa bestämmelser enbart är allmänna villkor avseende tillhandahållandet av tjänster som inte omfattas av artikel 1 led 5 i direktiv 98/34. Enligt den regeringen påverkar de aktuella bestämmelserna enbart sökmotorers och dataaggregatorers tillgång till uppgifter för att indexera deras sökning.

27 Dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. ( C‑255/16, EU:C:2017:983).

28 Dom av den 20 december 2017, Falbert m.fl. ( C‑255/16, EU:C:2017:983, punkt 32).

29 Dom av den 30 april 1996, CIA Security International SA/Signalson SA och Securitel SPRL ( C‑194/94, EU:C:1996:172).