Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 8 maj 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 12, 2001, s. 1).

3 Artikel 66.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1).

4 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37).

5 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkterna 28–35).

6 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 40).

7 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 57).

8 Konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (Brysselkonventionen) (EGT L 304, 1978, s. 36),

9 Som först fastställdes i dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166). Se till exempel dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tacoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 10), dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkt 11), dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 16), dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 18), dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 45), dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 38), dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 28), och dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

10 Dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 13).

11 Dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 20). Min kursivering.

12 Dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tacoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, särskilt punkterna 18 och 20). Min kursivering.

13 Avseende denna åtskillnad se närmare även mitt förslag till avgörande i målet flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:136, punkt 37).

14 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289).

15 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkterna 14 och 21).

16 Dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364).

17 Dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 21). Min kursivering.

18 Dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 20).

19 Ibidem.

20 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 52).

21 Se mitt förslag till avgörande i målet flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:136, punkt 75).

22 Se, till exempel, dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 39).

23 Skälen 11 och 12 i förordning 44/2001.

24 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37).

25 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 55).

26 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:375, punkt 56).

27 Som ett exempel på ett liknande tillvägagångssätt på nationell nivå hänvisas till Bundesgerichtshofs (Federala högsta domstolen, Tyskland) avgörande av den 13 juli 2010, XI ZR 28/09. Målet avsåg ett anspråk som en klagande med hemvist i Tyskland gjort gällande gentemot en brittisk enhet som tillhandahöll kapitalmarknadsprodukter genom en mellanhand som bedrev verksamhet i Tyskland. Klaganden och mellanhanden ingick ett investeringsavtal som uppenbarligen inte (någonsin) kunde vara lönsamt på grund av de höga avgifterna. Bundesgerichtshof (Federala domstolen) slog fast att de tyska domstolar som är belägna på den ort där det bankkonto från vilket respektive betalning gjordes kan fastställa sin behörighet som den ort där skadan uppkom när överföringen av medel är en direkt följd av en skadeståndsgrundande handling, som består i att genom en mellanhand förmå klaganden att investera i produkter som aldrig kunde vara lönsamma. Bundesgerichtshof (Federala domstolen) lämnade frågan öppen huruvida tyska domstolars behörighet även kunde grundas på den ort där den skadegörande handlingen ägt rum.

28 Se till exempel Gargantini, M., Capital markets and the market for judicial decisions: in search of consistency, MPILux Working Paper 1, 2016, s. 18, Lehmann, M., Prospectus liability and private international law – assessing the landscape after the CJEU Kolassa ruling (Case C‑375/13), Journal of Private International Law, 2016, s. 318, s. 331, Cotiga, A., C.J.U.E., 28 janvier 2015, Harald Kolassa c. Barclays Bank PLC, Aff. C‑375–13, Revue internationale des services financiers, 2015, s. 40, sidorna 48–49.

29 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449).

30 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 40). Min kursivering.

31 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkterna 36 och 37).

32 Se punkt 40 ovan sista meningen i detta förslag till avgörande.

33 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkterna 36–39).

34 Se till exempel dom av den 25 oktober 2011, eDate Advertising m.fl. ( C‑509/09 och C‑161/10, EU:C:2011:685, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

35 Såsom framgår av skäl 11 i förordning nr 44/2001.

36 Se till exempel dom av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 14), eller dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 25).

37 Se domstolens nyligen avkunnade dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkterna 26–27).

38 Generellt se mitt förslag till avgörande i målet flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:136, punkterna 94–99).

39 Det kan tilläggas att det av begäran om förhandsavgörande framgår att svaranden har avfattat den tyska versionen av ifrågavarande prospekt och att den relevanta notifieringen till klaganden kan tillskrivas svaranden, vilket emellertid slutligen ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. Detta överensstämmer även med domstolens avgörande i dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:375) som avser samma svarande och samma kapitalmarknadsprodukt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Se även punkt 76 i detta förslag till avgörande.

40 I vilken utsträckning, och om det över huvud taget var så att den påstått bristfälliga förvaltningen av medel i Frankfurt ledde till att certifikaten blev värdelösa, huruvida detta var en oundviklig följd av uppgifterna i basprospektet är en fråga rörande de faktiska omständigheterna och om (det materiella) orsakssambandet som det ankommer på den nationella domstolen att avgöra.

41 Se hänvisningar i fotnot 9 ovan.

42 Se i detta avseende särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 345, 2003, s. 64).

43 Däremot när domstolen analyserade uttrycket den ort där den skadevållande händelsen inträffade i domen i målet Kolassa (i den del talan avsåg åsidosättande av lagstadgade skyldigheter vad gäller prospektet och informationen till investerarna) konstaterande domstolen att det inte fanns något som påvisade vare sig att de beslut avseende de investeringar som Barclays Bank föreslagit och innehållet i de därtill hörande prospekten hade fattats i den medlemsstat där nämnda investerare har sitt hemvist, eller att dessa prospekt upprättats och offentliggjorts någon annanstans än i den medlemsstat där Barclays Bank har sitt säte. Se dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:375, punkt 53).

44 Det ska erinras om att domstolen även tillämpade samma resonemang i domen i målet Kolassa, dock i förhållande till den ort där skadan uppkom. Följande anfördes: En emittent av ett certifikat som inte efterkommit sina skyldigheter enligt lag vad gäller prospektet borde …, i samband med offentliggörandet av prospektet för detta certifikat i andra medlemsstater, kunna förvänta sig att otillräckligt informerade aktörer i dessa andra medlemsstater kommer att investera i detta certifikat och lida skada, dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:375, punkt 56).

45 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166).

46 Ovan 32–37 och 43 i detta förslag till avgörande. För en mer ingående diskussion avseende denna fråga se mitt förslag till avgörande i målet flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑27/17, EU:C:2018:136, punkterna 29–42 och 64–67).

47 Se ovan punkterna 32–37 och 43 i detta förslag till avgörande.

48 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkterna 31–32).

49 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 49).

50 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

51 Dom av den 28 januari 2015, Kolassa ( C‑375/13, EU:C:2015:37, punkt 56).

52 Se, för ett liknande resonemang, som av den 10 juni 2004, Kronhofer ( C‑168/02, EU:C:2004:364, punkt 20), och dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 38).